Var igår inne på Peter Englunds blogg och läste om "Lady Bump", den där 70-talslåten med Penny McLean. Tack vare det har jag gått och nynnat på låten sedan dess; det verkar finnas något slags jukebox i hjärnan som triggas av låttitlar. Detsamma erfor jag när jag var hemma i somras och hittade ett kassettomslag i en låda. En av de uppskrivna låtarna var "Surfers Rule" med Jan&Dean, och genast började jag nynna:
Surfers rule, they've taken over school,
surfers rule, they've taken over school...
Now when the surfers rule it's gonna be fun now...
En låt jag inte hört på 20 år började plötsligt "sjunga sig själv".
Annat jag nynnar dessa dagar är låtar ur Povel Ramels "Semlons gröna dalar", som TV haft godheten att visa i repris. Del två kommer på nyårsdagen. "Rödluvans sång", "Lingonben", "Hemmafru som ser på TV" var det i första avsnittet, och att vänta är så klart "Det bästa och det sämsta", "Lubbetur först och elske sen", "Upp i smöret" och så vidare! Serien har 30 år på nacken men är purt guld kan jag säga, den är ännu rolig och har ordvitsar och kuliga scener och allt, utöver det rent musikaliska. "Gesamtkunstverk".
Musisk TV har vi också på julafton varje år. Det är musiken som gör "Kalle Anka önskar god jul" och "Karl-Bertil" så minnesvärda, tonerna är perfekt integrerade med scenerna. Som jiggen som kickar igång en bit in i "Husvagnssemester"; allt sjunger och svänger till musikens rytm. En jigg är det väl också som spelas i "Snövit"-klippet; jag diggar särskilt ensträngssolot på mandolin.
Och så bluesen i Karl-Bertil! Scenen på ölcaféet när han delat ut alla klappar kommer ju utsökt till ro med några pianoackord, signerade Helmer Bryd. Och Dompans sax ljuder elegiskt över hustaken - men det är inte en klagosång, nej långt därifrån, för som Malmberg säger: "I blotta ordet 'klagan' bor silverflöjter"...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar