tisdag 12 februari 2008

Symbolismen i "Eumeswil"



1.

Det behövs ingen transcedens, allt finns här och nu. Allt är uppenbarat, lita på dina sinnen säger Goethe. Och "urbilden är bild och spegelbild", säger Jünger i sin roman från 1977: "Eumeswil".

Detta med bild och spegelbild kanske låter kryptiskt, så jag säger: den transcendentala förebilden, alltså urbilden eller idén, återges i sin avbild, sin jordiska kopia. Men urbilden är både transcendent och immanent, finns både i sin timliga avbild liksom den svävar i en tyngdlös eter. Urbilden är bild och spegelbild.

Det fantastiska finns här och nu, idén innebor i de timliga kopiorna, i tingen i vardagsvärlden. "Universalia in re" kallade Aristoteles det hela, allmänbegreppen finns i föremålen. Det är bara i vår egen föreställning de tenderar att finnas "efteråt" (post rem), när vi betraktat tingen och luskat ut deras ideella grund.

Allting korresponderar, skulle Swedenborg ha sagt. Allting har sin ideella motsvarighet, tingen finns där för att idéerna ska ha något att visa sig i.

Vad betyder då detta, konkret?

Kanske detta: vi får ibland en känsla av överjordisk skönhet, av "det som ska hända i sagan ska hända även mig" (Södergran). Då är det idén som skymtar fram, den eviga urbilden. Vi kan vistas på en vanlig, jordisk plats och plötsligt känna gudomlig närvaro ("liv finns bara där det gudomliga närvarar, och det gudomliga livet är evig närvaro" sa Jünger); då är det som om avbild och himmelsk förebild förenades, som om urbilden blev bild och spegelbild på samma gång.

"Beneath all that glitter of Tinseltown, there's real glitter." Så säger man om Hollywood, med innebörden att det trots allt är något magiskt över staden, det är en plats för drömmar vad än cynikerna säger. Den är "sinnlig-översinnlig" i Goethes mening, momentant verklig och drömartad. En "dubbel-aspekt-teori" för det transcendenta, vilket är just vad "urbilden är bild och spegelbild" handlar om.



2.

Djuren lever annorlunda liv än vi, de har ingen frihet men heller ingen ångest; de leds av sin instinkt, och utöver det direkt av Gud. Därför kan det vara berikande att betrakta djur, att förnimma vad som utstrålar ur deras ansikten; detta säger oss mer om animalt liv än att studera utvecklingslinjer och kamp för överlevnad.

Detta lär oss Jünger i "Eumeswil". Han säger vidare att djur må utrotas och försvinna från jordens yta, men de lever trots allt vidare i heraldik och stjärnbilder, i eviga urbilder. Oxen i Dalslands vapen, laxarna i Ångermanlands och fåret i Gotlands: voilà levande exempel på urbilder, arketyper som påverkas oss omedvetet.

Apropå djur talar Jünger i samma roman om fågelskådningens värde: "ögat får sitt lystmäte här och nu och inte i något hinsides". Ett exempel på detta med "universalia in re" som berördes ovan.

Denna "Eumeswil" är minsann rik på esoterica. Djupa tankar stöts och blöts, men allt förankras i föremål och symboler - tack vare bland annat läran om urbilder. Som detta med önskan att väcka det döda till liv, exemplifierat av en förstenad snäcka som Manuel Venator håller i sin hand; han undrar om han via projicering av urbild kan få stenen att leva upp igen, att åter ge liv åt det hav den en gång simmat i. Det skulle i så fall vara samma typ av återuppståndelse som när en gammal text slås upp och åter bli läst.

"Klippan väntar på att beröras av Mose stav" avslutar Jünger resonemanget, ett bra exempel på hans nyttjande av innebördsrika bilder. Ett slags hieroglyfskrift.



3.

Det absoluta är svårt att nå i vår betingade värld, i vår sedvanliga vardagstillvaro heter det i "På marmorklipporna". Men som jag framhållit ovan så kan vi ibland se urbilden i avbilden, det eviga i det föränderliga, det objektiva i det subjektiva. Dock kan man fråga sig om alltför mycken skönhet tröttar ut en, om vi verkligen är i stånd att uppfatta skönheten i detta absoluta?

Kanske är Jüngers strävan att skildra urbilder, typer och modeller lite alienerande för en vanlig läsare. Han har fått kritik för att hans gestalter saknar kött på benen, de är abstrakta figurer - men, vill jag hävda, givet strävan att fånga det absoluta så lyckas han väl. Han har på esoterisk grund byggt sina marmorklippor, Heliopolis och Eumeswil, fyllt dem med lätt abstrakta arketyper och miljöer - men på de premisserna fungerar det, det lever. Det är inte några maskerade filosofiska avhandlingar han ger oss, nej det är idéromaner rika på mänskliga perspektiv, balans och måtta. Han ger sig inte av på någon tangent ut i det blå, utan visar tydligt att han hör hemma i mänskligheten. "He has accepted membership in the human race", som Kuttner sa om Heinlein.



4.

Mer ideellt ur Jüngers roman, mer exempel på visdom uppenbarad i föremål och symboler? Det kan i så fall vara när han säger att en jägares troféer är bärare av magisk kraft, det är inga tomma prydnadsföremål man hänger upp. Detsamma kan gälla för schackspelet; det är inte bara ett tidsfördriv, ånej, för "schackspelets kung bevarar magin från det arkaiska kungadömet".

I "Eumeswil" framhålls även att en stads sanna natur visar sig dels på gravplatsen, dels på torget; gå till dessa platser och se om de är välordnade, ger känsla av balans och måtta eller är fula, vulgära och vanskötta. Ännu ett exempel på universalia in re, på det diskreta i kontinuet, på hur subtila krafter inverkar på vår vardagsvärld.

Jünger himself praktiserade metoden när han var ute och reste, kollade in kyrkogård och marknad för att ta pulsen på ett nytt resmål. Själv kan man ju göra testet på sitt Uppsala och säga att kyrkogården är välordnad, ger ett bra intryck, vi vårdar oss om de döda, och lördagens marknad på Vaksala torg ger ett vitalt och spännande intryck. Men denna är för sin del bara en second hand-marknad, en loppis; försäljning av livets nödtorft försiggår på andra platser, och en lördag på Ica Maxi ger förvisso en annan bild på tillståndet i vår stad: uttröttade familjer med skrikande barn, överfulla vagnar och inte en glad min så långt ögat ser. En känsla av hunger råder, trots allt överflöd.

Åter till "här och nu"-esoterikern Jünger. Om en av sina lärare säger eumeswilaren Venator att denne återfört eidos till den yttre gestalten; han låter det underbara finnas här och nu och inte i någon fjärran idévärld. Allt finns i det du ser med egna ögon: i molnens gång, träd och blad och gökens hoande. Universalia in re återigen. Detta med eidos synlig i gestalten kan annars sägas vara Plotinos' credo, nyplatonisten som utvecklade och förenade Platon med Aristoteles; diskrepansen mellan dessa två var blott skenbar, bara något för filosofilärare att hänga upp sig på. Vi andra ser ju med Plotinos att båda var esoteriker med blick för det diskreta i tillvaron.



5.

Det gäller att betrakta tingen och låta deras väsen tala till oss, säger Jünger. Likt Södergran fann han hemligheten i gräset i hallonbacken.

Han noterade till exempel hur olja i ett fat är mörk, medan en utspilld droppe är en psykedelisk palett, just på grund av att dess yta är så tunn. Det är återigen Goethes "sinnligt-översinnlig".

Och vägen till söderns paradis finner man dels med kartor, dels med bilder av överflöd, av mognande vindruvor i solen. Detta säger oss Silverräven, detta är hans symbolism in nuce. Han idkar (som någon sa) "Seinsverbundenheit und Daseinsbejahung": han accepterar sin roll i det vardagliga Varat, läser tecknen och glädjer sig åt formernas verklighet.

Man kan säga: hans var "den eros som visar på värde och vara bakom tingen, men även i dem"...

Relaterat
Evola: Metaphysics of War (2011)
Wiks slott
Heinlein och Jünger
Simak: Porten till stjärnorna (1963)
Januari 2012: USA slår till reträtt

1 kommentar:

Karl Fraser sa...

Leider verstehe ich nicht alles was Sie geschrieben haben. Aber wenn Sie Englisch verstehen, koennten Sie mein Blog ueber Eumeswil und den Anarch lesen!

http://ernst-juenger.blogspot.com

Karl Fraser

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (62) aktufall (23) alga (3) Andersson (2) Antropolis (20) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (237) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (13) bim (10) bing (286) biografi (16) bloggish (62) Blue Öyster Cult (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (12) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (116) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (5) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (122) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (100) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (10) mena (39) multiversums mytolog (5) natio (64) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (2) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (49) poesy (47) politikka (176) pr (56) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (103) small candies (143) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (3) Syrien (15) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)