Den 12 mars här på bloggen kom del ett av "Filterkrisen", om vikten av att ha rätt filter. Nu har det hänt igen.
Asså, jag var lycklig med min bryggare, hade kommit fram till att Gevalia kokkaffe var rätt för min bryggare, gav garvsyrefritt kaffe: stora korn, snabb genomströmning, ingen syra hinner lakas ur.
Så en dag köpte jag nya filter, fabrikat "Eldorado": bruna saker, gjorda av returpapp. Rena skräpet, för nu rann hetvattnet igenom alltför snabbt! Det blev bara lank!
Filterkrisen strirrade mig åter i vitögat. Hur göra?
Det var bara att återgå till de filter jag haft innan: Melitta original. Dyrare men bättre, snövita miljöförstörare men det bryr jag mig inte om, inte när det gäller kaffe. Med Eldoradofiltren blev det ju bara brunfärgat vatten.
För med Melittafilter blev kaffet återigen ypperligt. Dessa har ju så kallade aromporer: man har behandlat papperet för att "ta fram det bästa ur kaffet", man får här "kaffenjutning på högsta nivå". Sann reklamtext.
För mig är kaffedrickande snudd på religion. Kanske skulle man starta en tråd om det, ge det en egen etikett här på bloggen? Tills dess får jag citera mig själv i "Den musiske matlagaren" (som redan har en etikett): "Kaffe är den musiska drycken, te kan man dricka mellan varven." Kaffe är för mig den tunga, mytologiska drycken medan te är en okej lättdryck; kaffe har sant transcendentala kvaliteter medan te mest är avkopplande.
Jag har ett helt kapitel om kaffe i sagda musiska matbok; jag berättar om Balzac och de franska caféerna, om egna caféminnen från Uppsala samt om Elgklous "Kaffeboken". Mer om denna bok under etiketten här till vänster.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar