Låna Svensson

Ni kan låna den på universitetsbiblioteken: i Uppsala, Lund och Göteborg.

Vad? Min novellsamling "Eld och rörelse" så klart. Endast läsesalslån dock, sån är deras princip för skönlitteratur. Men de har även fått pliktex av "Den musiske matlagaren", min kokbok, och eftersom det är en faktabok går den att låna hem.

Så vill ni kolla in dessa böcker i verkliga livet, gack åstad till UUB, LUB eller GUB och beställ fram... Ni som läst mina inlägg om böckerna här på bloggen, men ännu tvekar om köp, skynda till er lokala universitetsbibbla. Och ni som inte vet vad jag talar om kan kolla respektive etikett här till vänster, boktitlar = etikettnamn, och läsa mer...

I kokboken finns ett kapitel om hamburgare, och där nämner jag flyktigt "Supersize Me" av Morgan Spurlock. Nu i helgen såg jag denna film: en svidande vidräkning med McDonald's, en kul dokumentär. Jämför man med Michael Moores dokumentärer så var denna effektivare, kändes på det hela taget ärligare. Spurlock angriper "bara" ett snabbmatsföretag, Moore angriper Bush och hela västvärlden - och då sympatiserar jag med den förre, det är mer hanterligt helt enkelt. Både Spurlock och Moore är vänsterfolk, fina killar med fina budskap - men Spurlock har närmare till skrattet samtidigt som han behåller fokus för filmen: ner med McDonald's, ifrågasätt dem! (Mer om Moore för övrigt under etiketten "film och TV": "Sankt Michael".)

Inte så att jag själv hatar McDonald's, jag ser inte snabbmat som vårt värsta gissel. Men Spurlock hade rätt på en, avgörande punkt: ingen behöver en liter Pepsi och ett kvarts kilo pommes till varje hamburgermeal - och det där Supersize-erbjudandet som blåste upp mealsen till löjligt stora omfång, det upphörde efter filmen! En liten seger, men en bestående. David hade besegrat Goliat - och gjort det med ett leende.

I filmen säger till exempel en forskare att små barn blir präglade av McDonald's, de går dit med sina föräldrar och får äta Happy Meal och leka och känna goda vibbar, och på så sätt grundläggs beteendet att äta där jämt. Spurlock säger då:

- Då ska jag slå mina barn varje gång vi passerar ett McDonald's - då blir de negativt präglade!

En kul kille helt enkelt. Gotta love him. Ja denna dokumentär var elegant gjord, man suger i sig diagram och besök i skolmatsalar lika ivrigt som man följer Spurlocks projekt att äta alla måltider på haket morgon, middag och kväll i 30 dar.

Nyss spelade någon Nationalteatern på hög volym, hördes genom väggen i skyskrapan jag bebor: Jack Ripper, Bängen trålar, såna hemlandstoner...

Följer annars dessa dar "The Apprentice UK" på TV 8. Hormonstinna män och kvinnor ska tävla om att bli lärling åt en rikis, och de duvas i projekt som att sälja blommor och ta fram och pitcha en ny leksak. Mycket snack, mycket strategiprat, intelligent och välformulerat, "a rough trade" helt enkelt. Vad vore TV utan dessa tävlingsdokumentärer?