Det snackas på stan...

1.

Dagens "on dits", aktuella ämnen, sånt folk snackar om. Som till exempel?

Vi har Engla: flickan som mördades, och vars begravning nu ska sändas i TV. Många har reagerat mot detta, mot att låta begraving av en privatperson bli till en riksangelägenhet. Ett vägande skäl mot att sända jordfästningen i TV är detta: "Inte ens om de inblandade vill det (= flickans familj) ska man tillmötesgå det". En gyllene regel i massmedia sägs det, mot att hindra exploatering av det privata osv. Enligt Maria Ripenberg i UNT.

Så nog är det lite konstigt att TV-sända denna begravning. Men på något sätt är det svårt att vara emot detta - för här är det större, symboliska, undermedvetna krafter som är i verksamhet. Ord som "liten flicka", "mördad" och "Engla" (= ängel), samt det utkablade ID-bilden på det troskyldiga lilla barnet, sånt är svårt att motstå, sånt väcker reaktion. Jag har sett många minnestecken över Engla i blogosfären, nåt som minsann inte alla mordfoffer beskärs. Men man får inte vara negativ. Mordet väckte känslor, och vi får omhulda det hela på bästa sätt. Med eller utan TV-sändning.

Jag kommer att tänka på massmordet i Dunblein, England, för några år sedan: en scoutledare sköt ihjäl tio barn eller mer. På begravningen sjöngs Dylans "Knocking On Heaven's Door", och den är sedan dess förknippad med händelsen. Dylan själv ville ha det så, han skulle låta bli att spela den själv som högaktning. Eller hur det var.

Det är på sånt sätt man får vända tragedier till något positivt. Man får akta sig för frosseri och intrång i det privata, men förvandlar man ett dödsoffer till något änglalikt så är det ändå prov på symbolism i vardagen, på förmåga att låta det unika bli beteckning för något mer, något större, något som helar oss.

Engla har, som det sägs, blivit symbol för barns utsatthet och värnlöshet.

2.

Igår var det en fet man på programmet "Dr. Phil": han (inte doktorn) vägde 374 kg. Han var för fet till och med för operation (gastric bypass, varvid magen förminskas och fettintag blir så gott som omöjligt, ja ätandet överhuvudtaget minimeras), det var för riskabelt. Han måste banta innan han kunde komma ifråga för operationsbordet.

Tragiskt: han åt för att han fått sparken, han var sjukskriven och på botten av en depression. Han åt junk food och kakor dagen i ända. Han saknade viljan att banta: han sa bara: "Jag får inte opereras, allt är hopplöst". Nu skulle han tack vare Dr Phil få en personlig tränare och en dietcoach, kanske enda sättet: att transplantera vilja åt en man som saknade den.

Men generellt måste den egna viljan styra. Amerikaner må ha genetiskt styrd fetma; de som emigrerade under 1700- och tidigt 1800-tal och som överlevde den tuffa sjöresan, var de som hade större fettreserver. Detta var under segelskeppens epok. Inberäknat här är slavarna, vars överfart var än tuffare... Genetiken har del i det hela - men (som man sa i programmet) den är inte svaret på allt, ty även för 50-100 år sedan hade ju amerikanerna denna genpool utan att man då såg 300-kilosmänniskor. Det är junkfood och överflödssamhälle som är skuld till detta, ytterst den egna viljan eller frånvaron av densamma, den som tillåter en att stoppa kakor i munnen.

I andra änden av skalan har vi de smala, framförallt kvinnliga kändisar: Olsen Twins, Hillary Duff, Keira Knightley, Lindsay Lohan, Nicole Ritchie och allt vad de heter. Naturligt smala personer som slimmat ner sig till groteska linjer. Det må vara att kameran lägger till några kilo, att superslim gör sig bra på bild (utom i vissa vinklar, som paparazzi alltid lyckas fånga), men i stort är det hela mycket märkligt. Gåtfullt. Att leva på salladsblad och krassesoppa, det är inget liv.

De må ha krav på sig att banta, man får förvisso fler roller med slim figur. Men hur slim? De borde ta ett steg tillbaka och fråga spegeln till råds. Glöm våg och dietmat, se helheten: mår jag bra, ser jag frisk ut?

Groteskt feta pipel på ena sidan, och groteskt smala på den andra: delar av samma problem, som tycks vara hunger mitt i all denna överflöd.

3.

Mer som sägs? Tycker jag borde ha ett tredje stycke i detta inlägg. Det blir bäst så, bättre mytologisk balans. Alla goda ting är tre.

Vi kan väl skumma ämnena. Vad gäller amerikanska presidentvalet så gissar jag att Hillary blir demokraternas kandidat, och att hon sedan vinner hela valet över republikanen McCain. Detta skriver jag här och nu, så vi får väl se i november hur det gick. Inget vad, bara en koll på om ens väderkorn är kalibrerat.

Hillary må vara hatad av många, men på det hela betyder det föga. Den breda allmänheten har inga problem med denna insatta, duktiga och kunniga madam. I och för sig kan en sån som Barack Obama verka mer mänsklig, mindre analytisk och dann, men när det gäller att vinna tror jag Hillary har mer staying power.

OS i Kina? Mitt sportintresse brukar blomma upp vart fjärde år, lagom till "de olympiska lekarna". Kanske även i år, även om makterna gjort sitt till för att få kalken att surna: en bitter kalk att tömma... Nåja, inte blir det väl någon bred bojkott. Man får hoppas på lite fyrverkerier och drakbåtar och parader i sidendräkter och allt annat som kineserna är bra på. Samt en dialog i frågan om tibetaners rätt att levitera och idka varma munkar, höja kroppstemperaturen så där som lamaisterna kunde.

Det har varit tornado i Burma, 10 000-tals döda och massor av hemlösa, så pass att militärjuntan måste kalla på internationell hjälp. Det har de aldrig gjort förr. Denna kris kan leda till regimens fall sägs det. Kanske så: mycket kan man styra, men inte vädret... Man kan inte avskärma sig från omvärlden i det 21 seklet. Burma har hittills klarat sig hyfsat tack vare handel med Kina, men nu tycks inte ens det räcka. Man måste öppna portarna.

Burma av idag ska heta "Myanmar", regimen vill ha det så. Men detta är bara en konvention, som att säga "Beijing" istället för "Peking": samma ord, olika uttal. Detta "Myanmar" sägs ursprungligen vara ett ord på det språk som talades i det legendariska Mu, Stilla havets Atlantis. Ordet "Myanmar" betyder "Det nya landet": det nya land som de landsflyktiga lemurierna angjorde sedan deras land blivit vågornas och vulkanutbrottens rov.

(Not: Teckningen är av "gammeldansken" Kay Nielsen, till en saga om äventyraren som red över himlens bro.)