fredag 23 maj 2008

Det stora äventyret, del IV


Trygger Disium ska finna nio klenoder åt kung Kobe. Nu gäller det klenod nummer två, Bronshjärta.

Disium red fram genom en lövskog. Fågelkvitter hördes och på marken spirade vita liljor genom fjolårets murknande löv. Solen sken, dess strålar silades genom grenverket.

Disium red fram med ett förnöjt smil på läpparna. Han tänkte: jag är en fantastisk man, en riktig hjälte. Nyss har jag hämtat en dyr klenod, ett spjut kallat Sygg. Nu ska jag hämta nästa klenod på den lista jag måste beta av, och det blir ett bronshjärta kallat Bronshjärta. Måste dock forska lite var detta hjärta finns, och sen får vi se.

Just som Disium red där, någonstans i Rokkana där skogen stod lövegrön och allt var så fridfullt, hörde han ett rytande i snåren. Nästa ögonblick stormade en galen björn ut framför honom, reste sig på bakbenen och slog med ramarna.

- Vad? Nej! skrek Disium och hoppade av hästen, som därmed blev björnens rov; grållen dödades av nallen. Disium sprang iväg. Björnen åter jagade efter honom sedan den dödat hästen, för det var en galen björn. Disium pallrade på bäst han kunde genom skogen, och snart fick han syn på en stenstuva mitt bland all grönskan. Han rusade mot porten, öppnade den, smet in och stängde den med en suck av lättnad. Han kunde höra hur björnen krafsade mot porten ett tag för att sedan ge sig av.

Disium torkade svetten ur pannan. Synd på hästen tänkte han, men vad ska man göra? Bättre fly än illa fäkta.

Hjälten genomkorsade hallen, gick in i en korridor och kom ut i en sal. Det hade väggar av sten, naken sten. På en tron mitt i rummet sågs en gåtfull varelse sitta.

- Vem är ni? sa Disium.

- Jag är Votors, sa varelsen.

Disium trodde inte sina ögon när han kollat in figuren närmare. Dess hy var silveraktigt grå medan ögonen var helt blå, fullkomligt enfärgade, utan vare sig regnbågshinna eller pupill. Votors' näsa var synnerligen minimal, bara en smärre upphöjning med två andningshål. Öronen var små och spetsiga. Som klädnad bar figuren en svart kolt med ett lila skärp.

- Jag är Trygger Disium, sa hjälten. Jag är ute på ett uppdrag. Jag ska finna nio klenoder åt Kobe, kungen av Ysidor. Klenod nummer två är Bronshjärta. Vet ni något om denna skatt?

- Det, sa Votors, är ett monster med ett hjärta av brons. Ni måste finna monstret och döda det, för att få dess hjärta.

- Jag misstänkte det. Var finns då detta monster?

- I Värsta skogen, även kallad Singamol. Där finns ett berg kallat Plusor, även känt som Högsta berget.

- Jaså där. Nå, det blir enkelt, det vet jag ackurat var det är. Dock undrar jag om du har en häst att sälja mig?

- Visst. Fem silvermynt så är den din.

- It's a deal! sa Disium och la summan på ett bord. Han köpte hästen obesedd, men av någon anledning litade han på denna Varelse.

I samma ögonblick reste sig denne från tronen och gick iväg ut ur rummet. Det var en liten figur detta, endast en aln lång. Värst vad många små figurer jag möter tänkte Disium: Minilorden i mitt förra äventyr, och så nu denna Votors. Well, det kanske är mitt öde: att rida ut i Rokkana och stöta på minimala män.

Varelsen ledde honom till bakre gården, där en brun häst stod sadlad. Dess remtyg var svart.

- Härligt, sa Disium och gick fram till hästen. Vad heter den?

- Jag heter Buckel, sa hästen. Disium hoppade till; en talande häst? Nåväl, konstigare saker hade man väl stött på.

- Själv heter jag Disium, sa han. Vi ska ut på äventyr du och jag, Det stora äventyret. Det blir väl bra?

- Om Votors går med på det....

- Javisst gör jag det, sa denne. Jag har sålt dig. Det här är en bra karl.

Disium steg i sadeln och beredde sig att rida iväg. Den lille approcherade och sa:

- Sadelväskorna är fulla med allt som en hjälte kan behöva. Där finns även en påse örter du kan äta, de håller dig mätt i dagar.

- Utmärkt, sa Disium. Du var mig en hjälpsam en!

- Det är jag, sa Votors.

Disium såg in den andres gåtfulla blå ögonglober. Var detta ett fanstyg, en osäll demon? Eller bara en hjälpsam rokkana-tomte? Man fick hoppas på det sista. Förresten hade han betalt denne med silvermynt, Votors var gottgjord.

Disium tog farväl, smackade på Buckel och red iväg genom skogen, tog sig upp på en slätt och red ut under flygande moln. Singamol var målet, en östlig skog han hört talas om. Där skulle Bronshjärta husera, i berget Plusor närmare bestämt, allt enligt Varelsen - så då var det bara att sätta hälarna i flankerna och rida på. Både häst och ryttare tog de gåtfulla örterna, och kunde därmed vara igång hela natten.

Man red genom natten, och i gryningen såg man en vit stad lägra nedanför en ås. Solens ljus förgyllde stadens murar, men Disium ansåg sig inte behöva stanna - i vart fall inte för mat och husrum, för han kände sig spontan och vital, ej böjd att uppfylla snöda behov.

Utanför stadsporten såg han en vattenbärare. Sedan han hejdat denne frågade han:

- Vet ni var Värsta skogen ligger? Även känd som Singamol?

- Å, alldeles nästgårds, sa vattenbäraren. Rid bara denna väg mot norr en rastmil, ta sedan av till höger. Där har ni Värsta skogen.

- Bra, bra, sa Disium. Och själv? Läget?

- Jag är vattuman, sa vattumannen. Jag ska symbolisera Vattumannens tidsålder.

- Åh, är den här redan? sa Disium. Det var skönt att höra. Esoterism, matriarkat och samarbete, istället för materialism, patriarkat och dominans?

- Ackurat så, sa vattenbäraren och beredde sig att gå in i staden. Disium åter flydde mannen ett silvermynt, red iväg och slog in på den nya vägen. Vad kul att träffa på vattumannen, en skön figur jag verkligen diggar. Intoning på devas och älvor, det är min melodi. Jag är inte mycket för tvivelsjuka och skepticism, sånt där som sofisterna lär. Nej svängigare tongångar ska ljuda, dans till psaltare och harpa! Dock inte nu, för nu ska jag ut på uppdrag.

Han slog in på den nya vägen, en väg som ledde bort från stan. Norrut. Mot Värsta skogen och Bronshjärta, huserande i Högsta berget, även känt som Plusor!

Del 5 av denna saga finner du här.

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (59) aktufall (21) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (116) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (100) small candies (142) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)