fredag 23 maj 2008

Det stora äventyret, del V


Trygger Disium ska finna nio klenoder åt kung Kobe.

Han var klädd i grön vapenrock och brokor av läder, lågskaftade stövlar och en hatt med brättet uppvikt på ena sidan. Runt livet hade han ett bälte och i en slida satt en dolk med silverskaft. I handen bar han sitt svärd, rakt och dubbeleggat, och på ryggen bar han spjutet Sygg. Han gick genom en gåtfullt illuminerad tunnel i berget Plusor i skogen Singamol, på väg till odjurets håla.

Han gick längs märkliga gångar, såg stup och grottsalar, hörde plipp och plopp av droppande vatten men kände sig ändå trygg, och hans namn var förvisso Trygger. I efternamn hette han Disium. Han var en hjälte, på jakt efter sällsamma klenoder.

Den klenod det här gällde var ett hjärta av brons, som slog i bröstet till ett monster. Från den vita staden, plejset där han mötte vattenbäraren, hade han ridit mot en gråsvart skog, en öde skog med kala träd. Han red frimodigt fram på sin bruna häst, och han såg omsider ett högt berg i fjärran, ett kalt svart berg. Han approcherade det, klev av och gick in i en tunnel. I berget skulle monstret finnas, och där gick han nu med draget svärd.

Ingången hade legat i markplanet, och via stigande strukturer hade han så nått bergets högre nivåer, dess vida grottsalar där gåtfulla ting utspelats under tidigare, rokkanska epoker. Det talades om puka och dans, hoppetoss och lunkenstuss.

Men nu gällde det inte dans och glada grabbar, nu gällde det blod, för Disium skulle jaga rätt på fetmonstret. Rätt vad det var hördes tunga steg, något hemskt närmade sig, och Disium blev stående blick stilla. Så dök där upp i ett valv, belyst av grottans skimrande väggar, ett grönt monster, tre famnar högt.

- Vem är du? sa det med djup röst när det såg Disium.

- Jag är Disium, sa denne. Vem är du?

- Jag är Bronshjärta, sa monstret, som hade ett skräckinjagande anlete och tre horn i pannan. Varför har du draget vapen?

- Jag? Tja, jag gissar att du är ett fanstyg.

- Hur vet du det?

- Det vet jag inte, erkände Disium.

Dödläge! Tänk om han inte förmådde döda monstret, om denne var en vänsäll kaippare, vad skulle då ske? Då skulle han inte kunna få dennes hjärta av brons, och hans uppdrag vore misslyckat. Varje klenod på listan måste hittas och bringas till Ysidor, så var avtalet. Och misslyckande var lika med död, Disiums död.

I nästa ögonblick började monstret rusa emot honom med framsträckta händer. Disium jublade inombords: så bra, nu måste jag försvara mig! Han sprang själv emot monstret och högg vilt omkring sig, så pass att monstret skadades i fingret. Denne tjöt till, och Disium passade på tillfället att krypa upp på dennes ben. Han använde håren som grepptag. Snart befann han sig på monstrets rygg; Bronshjärta gjorde allt för att skaka av sig sin fiende, men denne bara skrattade.

- Du skrattar, människa!

- Ja, sa Disium, jag skrattar, för jag är världens kung!

- Hur kan du vara det?

- Jag vet inte, det bara känns så.

Monstret grep med handen efter sin rygg för att fånga Disium, och denne måste sno sig så att han inte greppades. Finge monstret tag på honom skulle han lätt kunna klämmas ihjäl.

Han beslöt sig för att göra processen kort: han höjde svärdet och skulle drämma det i ryggen på fanstyget. I samma stund slogs han dock till marken av den andre, tappade greppet och föll. Han tappade även sitt svärd och hamnade på rygg, hjälplös.

Monstret närmade sig och sa:

- Skrattar bäst som skrattar sist! Nu har jag dig, din fuling!

- Kanske det, sa Disium och funderade som besatt. Hur skulle han komma undan? Monstrets händer var bara en aln borta, beredda att strypa honom.

Då fick han en ingivelse: spjutet! Han greppade vapnet han bar på ryggen, vapnet han låg på - och i ett nu hade han Sygg i handen, och med sin översista möda slängde han det mot monstret. Det träffade denne i bröstet med ett "klang", rakt i bronshjärtat.

Monstret greppade svärdet och sprang skrikande därifrån, men han hann inte långt förrän han stöp. Det var förvisso ett magiskt spjut, nyss i färd med att riva universum itu, nu kapabelt att döda ett monster med ett enda styng. Disium pustade ut och reste sig, gick fram till monstret, drog ut spjutet och satte fast det i ryggslitsarna på vapenrocken. Så tog han en dolk från bältet och skar bronshjärtat ur bröstet, lirkade och fick fram den metalliska blodpumpen, som sig bör hjärtformad. Han strök fingrar och blad rena från blod mot monstrets höftskynkte, bugade för den fallne, letade rätt på sitt svärd, fann det och lämnande grottan den väg han kommit.

Via tunnlar och salar, spänger och broar gick hans färd, och snart kunde han träda ut i friska solen.

- Ser man på, sa Bunkel som väntade honom invid en kal ek.

- Ja du, sa Disium till hästen, jag fann Bronshjärta. Jag har det här!

Han visade upp artefakten, som fångade eftermiddagssolens strålar.

- Vilken grej, sa Bunkel, vilken story, vilken superotroligt fantastisk sak att vara med om.

- Det kan man säga, sa Disium och satte sig i sadeln. Nästa äventyr väntade, nästa föremål på listan, men först skulle han lämna denna skog, den råa, vilda, ogästvänliga Värsta skogen, även känd som Singamol. Pergamentet med klenodlistan skulle studeras i lugn och ro på något fagrare ställe.

Disium red bort genom Värsta skogen. Han log i mjugg, tänkte att det där gjorde jag bra. En riktig hjälte, en som kan sina saker... även om det var nära ögat ett tag, när jag tappat svärdet och låg på rygg. Nåväl, det löste sig - med hjälp av högre makt kanske, en gudagiven ingivelse - den som sa mig att jag även hade spjutet att ta till.

Förbi de kala ekarna red Disium på sin bruna häst, trygg i sadeln och med solen smekande sina ädla, väderbitna drag.

Del 6 av denna saga finner du här.

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (59) aktufall (21) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (61) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (116) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (100) small candies (142) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)