fredag 23 maj 2008

Det stora äventyret, del VI


Trygger Disium ska utföra nio uppdrag åt kung Kobe. Nu gäller det att finna en viss tekopp.

Han föll på knä framför trädet, slappnade av, mediterade över tomheten och nådde trans. Så bad han en bön:

Trädets nymf,
strålande väsen,
visa dig för mig,
din ödmjuke tjänare...

Det var inte mycket till bön, men den fick duga. Den var ärligt menad.

Nästa klenod på listan var Zammazingos tekopp, en gudomlig tekopp. En vis man hade rått honom att fråga äppelträdsnymfen till råds, Lobelia vid namn, huserande i en östlig trädgård. Så Disium red dit, fann trädgården, satt av, skred genom doftande pergolas och förbi plaskande dammar, och nådde omsider äppelträdet på sin kulle. Där bad han.

Han bad, han hoppades på övernaturlig hjälp, på manifestation av trädets diskreta väsen.

Små moln gled förbi på himlen. Soldis lägrade i en dal, värvde in en flod och dess strandängar i sin magi. Bofinkar kvittrade och katter smög, och längs en tegelröd gång gick en man med spade på axeln: trädgårdsskötaren.

Disium tittade frånvarande ner i marken, såg inte grässtråna och vitklövern, kände bara deras fragranta dofter.

- Ni kallade?

En ljuv stämma hördes och Disium såg upp. En fager tärna svävade i trädets grenverk, en gracil trädnymf av sedvanligt slag - sedvanligt, men ovanligt för dem som saknade blick för naturens diskreta krafter. Disium hade förvisso sett nymfer förr, men likväl blev han betagen av hennes rosiga hy, hennes smärta gestalt och hennes skönsjungande röst.

- Ja, kära nymf, sa han. Hur är läget?

- Bra, tack. Jag heter Lobelia.

- Var hälsad, Lobelia. Själv heter jag Disium.

- Angenämt.

- Så hur lever livet med dig?

- Jag är trädets själ, dess livskraft, sa nymfen. Jag växer och har mig, växelverkar med omgivningen och blir hägn för himlens alla fåglar.

- Så härligt. Skulle du inte vilja vara människa?

- Nej.

- "Nej"?

- Nej verkligen, sa nymfen. Jag har hört att ni mänskor har det så jobbigt: att måsta rusa hit och dit i jakt på lyckan, på mat och sex och modekläder. Själv ligger jag still här, ser samma omgivning dag ut och dag in, hälsar sol och måne och andas koldioxid, och producerar själv syre. Och skapar grönt, alstrar klorofyll med solljusets hjälp. Jag pryder mig i blommor och frukter, behöver inga modebloggar och handväskor och galaklänningar.

- Hmm, sa Disium, du har en point förvisso. Men att vara människa är inte så dumt det heller, man måste bara ta det lugnt medan man jagar mat och kläder och annat, medan man jagar lyckan. Man måste söka vila i handling, finna lugnet i rörelsen. Rörelsen som tillstånd, vet du.

- Aha...

Vinden kammade gräset. En flock fåglar svävade över floden. Bin surrade. Disium sa:

- Man har sagt mig att du vet ett och annat...

- Som vad?

- Som var Zammazingos tekopp finns.

Nymfen var tyst ett tag. Så sa hon:

- En gudomlig sak, en fin och viktig sak denna kopp. Lämplig för grönt te och dess nyttiga antioxidanter. Den finns på Överön i Lavendelhavet.

- Hur kommer man dit då, till denna ö?

- Man rider på Vintergatan.

Disium svalde; det lät svårt. Men han fann sig snabbt, för han mindes sitt första äventyr då han ridit på regnbågen. Klarade man det så...

Han frågade hur man fann vägen till Vintergatan, och därefter tog han farväl av nymfen. Han lämnande trädgården, satt upp och red iväg på sin Bunkel, sin bruna springare.

Över östliga nejder red man, genom natt och dag, stimulerade av örterna Votors gett dem. En stjärnklar natt nådde man Lavendelhavet. Dess mörka yta låg blank, knappt en vindil märktes. Självaste Vintergatan slog en bro ut i natten, en gnistrande, diamantklar brygga av det eviga ljuset. Utan vidare spisning manade Disium på sin häst:

- Seså, sätt igång min trogna Bunkel! Upp på bron, nu ska vi till Överön!

Hästen gnäggade och stegrade sig, och skrittade sedan iväg ut i tomma intet, ett synbart tomma intet - för väl över klippkanten nåddes Vintergatans brospann. Lätt som ingenting red Disium iväg på den mot sitt nästa mål, Överön och Zammazingos tekopp.

Del 7 av denna saga finner du här.

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (140) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)