lördag 24 maj 2008

Det stora äventyret, del VIII


Hjälten Trygger Disium är på jakt efter nio klenoder åt kung Kobe.

Ett skepp kom seglande genom dimhavet, en vältjärad kravell svävande i tomma intet. Farkosten stannade till. Styrman, en fet typ i röd barrett, lämnade rodret, gick fram till relingen, klev över densamma och trädde ut på en bro av dimma.

Bron förde honom halvvägs till en gräskulle. Där stod en man i brokor, vapenrock och hatt. Hans namn var Trygger Disium. Med hjälp av lite efterforskningar hade denne nu nått södra Rokkana, varifrån han råddes segla med skeppet Malion till Cokelien. Där skulle han finna den sjunde klenoden på sin lista, blåbläran. Hästen hade han lämnat i en bondgård.

Den feta typen lyfte barretten och sa:

- Vackert väder idag...

- Lite dimmigt bara, sa Disium.

- Förvisso. Hur som helst: vill nå åka med till Cokelien?

- Det vill jag nog. By the way heter jag Disium.

- Själv heter jag Plugger. Till er tjänst.

- "Plugger"... är ni en plugghäst?

- Nej, det är bara ett namn.

Disium klev utan vidare spisning ut i dimhavet, kände dimbrons energi under sig, följde Plugger ut till farkosten, klev ombord och ställde sig vid relingen, medan den andre styrde ut genom det grå. Genom okänd eter styrde man, genom ogenomskinlig tjocka - mot okänt land, terra incógnita, även känt som Cokelien. Men eftersom det hade ett namn var det kanske inte så okänt trots allt...?

---

Genom tät, nästan sjukligt frodig grönska gick Disium. Blommor regnade från himlen, devas och nymfer sjöng violetta sånger, jordandar och sylfer dansade runt, och Disium bugade och tonade in på deras auror. Han var tacksam för denna paradisvandring, för detta tillskott av grönkraft, men samtidigt behöll han tanken på det uppdrag han hade att utföra: att finna ett exemplar av blåbläran, den utsökt vackra blomma som endast växte här i Cokelien.

Han gick över ängar, han gick över berg. Han gick och gick. Han gick och gick och gick och gick och gick.

Ni fattar: han gick. Långt. Så en vacker dag, i en varm liten glänta, en skönt susande skogsklarering, såg han blåbläran spira för luften och jorden, för omgivningen och för sig själv.

Disium föll på knä och tillbad växtens nymf. Denna visade sig snart för honom: en skön blomsterflicka med kronblad i hår och gördel av gröna blad.

- Goddag.

- Goddag, människa, sa nymfen.

- Får jag plocka dig?

- Visst får du det.

- Då gör jag det. Du ska förevigas och bli en vacker klenod i Ysidors land!

Disium plockade den lilla skönheten, la den i en glasampull och såg den bevaras, såg den bli till urbild och avbild på samma gång. Därefter återvände han till kusten och till Pluggers båt, som förde honom tillbaka till fastlandet.

---

Disium red norrut, letandes efter näst sista klenoden: originalreceptet på pannkaka. Det pergament han fått av uppdragsgivaren, kung Kobe, tillkännagav detta tydligt. Disium åter frågade var han månde finna denna formel, men ingen kunde svara honom. Då kom han att tänka på Votors, figuren som sålt honom hästen; denne kanske visste. Han red till Votors' stenstuva, och som tur var råkade den gåtfulla varelsen vara hemma. Man satte sig i ett sidogemak, beklätt med vävda dukar och med äkta mattor på golvet.

- Så vad bringar dig hit? sa Votors och smuttade på ett glas grön konjak.

- Jo min vän, sa Disium och ögnade sin lille värd med de blå ögongloberna, du förstår, jag är nu nästan klar med mina uppdrag. Två återstår.

- Vilka då?

- Det åttonde är att finna originalreceptet på pannkaka. Och det nionde är att finna en guldring i ett guldpalats, kallat Hortalion.

- Minsann, sa varelsen, det var svåra grejer det. Vad gäller pannkaksbaket kanske du finner det i norr, i karga nejder. Rid mot norr så lång du kan, och när du når snöns rike kallar du på Tinturel. Hon ska föra dig till målet.

- Gott, sa Disium och drack av konjaken. Hur låter denna åkallan?

- Du ska sjunga "holla-li-lo" och så vidare, skönt svävande lulla-lingur.

- Jag förstår. Och nästa klenod, som skulle finnas i Hortalion? Hur finner jag det?

- Det lär ligga i centrala nejder. Men är ändå svårt att hitta.

- Hur så?

- Det är allt jag kan säga.

Disium tackade för upplysningarna. Sedan berättade han om sina äventyr så långt: om bronshjärtat, tekoppen, silverskinnet, grönstenen, pärlan och blåbläran samt spjutet Sygg, om alla de klenoder han funnit. Sedan gick han ut till hästen och red mot norr.

Som väntat blev nejderna snart snöiga: det var snö på marken, snö på gran och fur, snö i luften och snö innnanför halslinningen. Disium stannade upp, kände stillheten, hörde en avlägsen fågel hoa och drabbades av ångest, av rädsla inför all denna enslighet. En karg nejd detta tänkte han, en ödslig torröken, en frusen faksikul; hur annorlunda mot de andra länder jag sett under mitt äventyr, med paradisiska färger och värme!

Han ruskade på sig och stämde upp en åkallan till Tinturel:

- Holla-lolla-li-uppa-lu-lu...

Han sjöng rent i en timmes tid, sjöng lullande rytmer till Tinturels ära. Sedan timmen förlupit, kom där ur skogsbrynet en liten flicka klädd i yrhätta. Hon höll en ren i tömmarna.

- Hej gamle man, sa flickan.

- Jag är inte gammal...

- Hur gammal är du då?

- Tre och på det trettionde.

- Nåväl, du kallade.

- Ja, sa Disium. Jag söker receptet på pannkaka, som lär ska finnas här i environgerna.

- Visst gör det det. Bestig bara min förtrollade ren, så ska den föra dig dit. Jag tar hand om din häst så länge.

---

Disum flög över snölandet. Han hade bestigit renen och for nu som en raskapack över furuskogen, med fartvinden bitande i sina redan väderbitna drag. Renens horn var ett bra styre att hålla sig i. Sant heroisk flygtur tänkte Disium, mycket ska man vara med om...

Skogen upphörde och landet blev öppet. Renen gick ner och tog mark, och ridande över slätten undrade Disium vad som nu skulle ske. Himlen var grå och landet grått, endast lite gult gräs som sköt upp genom snötäcket gav färg.

Omsider fick han se ett långhus i fjärran, en limpformad byggnad med rök stigande ur rökfånget. Han ptrooade renen, klev av och gick hukande in genom dörren. Därinne fanns slafar längs väggarna, eldhärd mitt på golvet och i högra änden ett högsäte, där en rödhårig, rödskäggig man i särk och kalott satt och broderade.

- Var hälsad, kaippare, sa Disium.

- Var hälsad, främling, sa mannen och såg upp från sin brodyr.

Disium presenterade sig och framförde sitt ärende. Den andre, som hette Bigern, knäppte då med fingarna och lät hämta husmor, en rödkindad matrona med blonda flätor. Hon kom in och prisade überdevan för gästen, för så gjorde man i dessa trakter. Sedan hon fått höra vad det gällde räckte hon Disium ett plån med gåtfulla runor, som han nogsamt tolkade som:

. Tre ägg

. Fem dl mjölk

. 1,5 dl vetemjöl

. Ett krm salt

. Lite socker

- Men detta är ju helt enormt! sa Disium. Det låter som ett perfekt recept.

- Visst, sa matronan som hette Guthilda. Stek i smör i smörpanna så blir det bra. Tunt lager smet, het panna. Vänd, stek färdigt och servera med sylt, mycket sylt!

Några pannkakor bjöds Disium inte där och då, men väl lite köttsoppa med tunnbröd. Sedan tackade han för receptet, tog den flygande renen tillbaka till Tinturel, hälsade flickan och tackade för hjälpen. Så tog han sin egen häst och red söderut.

Nu var frågan: hur skulle han hitta Horalion, det gyllene slottet där klenod nummer nio skulle finnas, guldringen? Slottet skulle, om man fick tro Votors, ligga i centrala nejder men ändå vara svårt att hitta.

Disium sköt upp hatten i pannan och red bort från snölandet. Inom kort såg han barmark för sin syn: bruna ängar, mosstäckta nejder och fritt flödande vatten. Småleende manade han på sin häst, den gode Bunkel, att rida in i vårlandet.

Del 9 av denna saga finner du här.

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (59) aktufall (21) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (116) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (100) small candies (142) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)