
Det är mycket grönt dessa dagar.
Igår hämtade jag min gröna Monark på cykelaffärn, och på vägen hem, genom Somarro, passerade jag en lång, låg Mercury Montclair; den var grön, mörkgrön metallic.
Och det grönskar i naturen, allting sjuder av det där som Hildegard av Bingen kallade "grönkraft", veriditas.
Och på min köksalmanacka är maj månads bild en grön Lincoln Zephyr, och juni blir en resedagrön Oldsmobile Ninety-Eight.
Idel grönt i min värld dessa dagar alltså...
Jag byter ämne.
På 90-talet körde MTV en tecknad serie som hette "Aeon Flux", en asiatisk sf med inslag av Moebius och Egon Schiele (kolla bilden, visst är det lite av en Schielekvinna). Intrigerna verkade aldrig hålla samman, verkade aldrig ha någon seriell samverkan, vilket jag antog berodde på att kanalen körde dem i fel ordning. Sedan har jag förstått att Peter Chung vill ha det så, det skulle inte finnas något metanarrativ. Allt skulle försiggå i ett evigt nu; kampen mellan Aeon och Trevor Goodchild var bara en förevändning att visa märkliga miljöer, äckliga kryp och Aeons kropp under akrobatiska uppdrag.
Sann poesi visades i vinjetten, där följande dialog utspann sig mellan Goodchild och Aeon:
You're out of control -
I take control -
Who's side are you on?
I take no sides -
You're skating the edge...
I am the egde -
What do you truly want?
You can't give it, you can't even buy it, and
you just don't get it -
2 kommentarer:
Nilsson Galaxen´producerar fina ord-litterärt och kreativt upplagt!Är det det´ som är Indologi?Med gröna hälsningar-Gladiatan
Tack för kommentaren Gladiatan, du är alltid så glad :)
Apropå indologi etc så är Galaxen en karusell av allting, högt och lågt, grönt och skönt - ja, den är, för att anspela på Huxley, "en gigantisk och kaotisk jazz"!
Skicka en kommentar