tisdag 17 juni 2008

Swedenborg var ingen paulist


Jag har tidigare skrivit om grönt, bland annat här. Nu läser jag i bladet att ägare till gröna bilar är nöjdare än andra... där ser man. Det stod i senaste Diego.

Grönt ljus, grönt som balans mellan kallt och varmt, kort sagt: grönt är skönt. Min blick tenderar att dras till gröna bilar dessa dar, till grön metallic som skimrar i solen. Tips alltså till folk som ska köpa bil och tvekar om färgen: köp grönt!

Och det grönskar i markerna. På min hemväg, från Ekeby till Eriksberg, ser jag allehanda lövträd, ja en massa arter: lönn, asp, rönn, ek, lind, ask, björk, och så syrén och hägg. Och gräs, smaragdgrönt gräs. Apropå gräs sa Swedenborg, denne "Nordens Platon", att gräs förkroppsligar "det som är levande i människan", och blad "tankar". Översatt till engelska blir detta "leaves of grass", vilket alltså ska betyda "tankar om det som är levande i människan".

"Leaves of Grass" är som alla vet titeln på Whitmans diktsamling. Och han var influerad av Swedenborg, läste jag i en bok.

Swedenborg ligger begravd i Uppsala domkyrka. Sarkofagen är av röd porfyr, belägen i södra långskeppet, strax innan utgången. Swedenborg dog i England, men stoftet fördes till Sverige i början av 1900-talet. Det skedde ombord på pansarkryssaren Fylgia, ett lämpligt namn i sammanhanget: fylgior var ju beledsagare till dödsriket, psychopompoi.

En swedenborgsk idé jag gillar är denna: ditt bästa ögonblick är nu! Vare sig du står i tvättstugan, lagar mat, ser på TV, läser en bok, umgås med flickvännen eller är tusen kilometer från henne, så är nu din bästa stund. Obetingat, inga ursäkter. Det finns alltid tid att ta ett djupt andetag.

Swedenborg var en perukförsedd, milt leende 1700-talsmänniska. Förra året hyllade vi en annan sådan här i Uppsala, nämligen Linné. Jag frågar mig naivt: när ska Swedenborg bestås samma ära?

Swedenborg var emot treenighetsläran. Denna tjänar bara att förvirra folk. Emanuel hävdade: Gud är en, och hans emanation når oss via Jesus. Onödigt att dela upp det där i tre, i Gud Fader, Sonen och Helige Ande. Detta blir en lite väl symmetrisk modell, blir en onödig tradering av den plotinska triaden Uranos-Kronos-Zeus (som Paulus ska ha influerats av).

Nåväl, Swedenborg var ingen paulist. Han var emot försoningsläran, tanken att Gud är arg på människan men försonas när Jesus offras. Denna "slaktaridé" är förstås nonsens: Gud sände oss sin enfödde son för att han älskade oss, ville föra oss på rätta vägar. Döden på korset var ett olycksfall i arbetet, inget "sine qua non" för uppdraget - men när det nu väl skedde, när nu Jesus gick i döden för att bekräfta sanningen i sin lära, well, då kan vi i nattvarden minnas denna gärning. Nattvard gör oss inte syndfria, frälser oss inte automatiskt - men den initierar oss i det mysterium som var Jesus, anföraren av Elohim som lät sig födas på jorden som människa för att leda oss mot ljuset.

Nattvarden må vara litegrann av en gåta. Den är en rit, en symbolisk akt som visar utöver sig själv, utöver dess karaktär av minnesmåltid över Jesus. Som privatreligiös må jag vara kritisk till kyrkans övertolkning av nattvarden, men som symbol kommer den alltid att finnas. Den kommer bara att tolkas lite annorlunda, kanske så som jag skissat här. En tolkning som även Swedenborg stod för. Man kan inte tvätta sina synder rena i lammets blod lär Swedenborg ha sagt. Hans kyrka firar nattvard, de har den som ritual, men den övertolkas inte där i paulinsk anda.

Nattvarden är en symbol, ett handfast språk som är svårt att motstå. Det bär på en inre kraft, det övertygar mer än vad ord kan göra.

Mer om Swedenborg? "Det finns ingen Kristi nådebank" ansåg han enligt en biograf. Man kan inte (som svenska kyrkan tycks hävda) bara hänvisa till Kristus och bli fri från synd. Vi har alla vår karma, alla vårt öde i form av våra gärningar. Att ta emot Kristi nåd är rätta vägen, förvisso, men därmed är man inte fri från allt bagage, all dålig karma. Swedenborg kände inte till begreppet karma, men realiter förstod han det. Han kände heller inte till vedafilosofi eller advaitya-lära, enhetslära, men hans förnekande av treenigheten gör honom ju till ett slags holist, enhetsförespråkare och advaitya-guru. Förstår man veda förstår man Swedenborg, och tvärtom.

Jag är fortfarande medlem i Svenska kyrkan. Och om än jag anser att vissa av dess dogmer (se ovan) är felaktiga, så tänker jag inte inleda något krypskytte mot denna ärevördiga institution. Hellre reformera inifrån. För övrigt har ju kyrkan som sagt låtit begrava denne Swedenborg i sitt finaste tempel, och denna symbolhandling bådar gott för framtiden. En svensk kyrka, reformerad på swedenborgska, vedafilosofiska, esoteriska grunder, det vore något det. Då ska sången ljuda kristallklar under dess valv...!

5 kommentarer:

Angelika V sa...

Har du så rätt i, grönt är skönt :)
Vi har en grön bil, behaglig färg, den känns somrig :)

Anonym sa...

”En svensk kyrka, reformerad på Swedenborgska, vedafilosofiska, esoteriska grunder, det vore något det.”

Ja, det vore i sanning något

Svensson sa...

Och en sån reform tror jag kommer av sig själv... och det behöver inte dröja så länge.

"Av sig själv" = mer eller mindre, eftersom vissa drag i dagens lära är absurda. Som överbetoning av treenigheten (ty en Gud blott finns), försoning av Guds vrede mot mänskligheten (ty Gud älskar människan), förnekande av reinkarnation osv...

Anonym sa...

Att Swedenborg ligger begravd hos kyrkan är inte någon gest av godhet, endast det att kyrkan förlorat alla värden och anser allt är acceptabelt dessa dagar. Jag skulle hellre se att kyrkan arrogant kalla Swedenborg "hädisk" och avfärdade samtliga hans läror än att passivt och utan att bry sig varesig för det ena eller andra ta emot honom.

Anonym sa...

Formellt sett har du rätt. Det är lite hyckleri av kyrkan att husera en hädare i sitt hus.

Men privat är jag glad att jag har fått gå i domkyrkan och fått se Swedenborgs porfyrtomba, att ha fått buga inför kvarlevorna av landets store son!

/svensson

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (17) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)