torsdag 17 juli 2008

"Life" levererade


Det finns vissa skådespelare jag inte förstår mig på. Jag fattar inte varför de hajpas så, varför de höjs till stjärnorna som unika när de bara är "ännu en skådis".

Till exempel Nicole Kidman. En snipig, überslim aussie utan sex appeal, utan mystik, utan allt. Bara ännu en filmblondin.

Och när man ändå är down under kan man väl nämna Russell Crowe. Kudos åt hans skrivtalanger ("Gladiator"), men som ikon säger han mig inget. Han har ett ansiktsuttryck, ett lätt besvärat uttryck. Runt ansikte utan framstående drag. Raka av 'en skägget och du har en komplett no-no vad gäller karisma.

Sedan har vi George Clooney. Det ska erkännas att han har screen-presence, att han är en modern Cary Grant. Men utöver det är han rätt medioker. Det där lilla extra saknas, en gnutta galenskap, förmågan att kunna spela mot sin roll.

En bra skådis är däremot Damian Lewis i "Life", som hade säsongsfinal i tisdags. Repris på lördag klockan 20.00 i TV3. (Spoilervarning:) Den stora gåta som nystats upp genom alla avsnitt fick sin lösning, även om en liten tråd lämnades ospunnen; det får man tåla. Inspektör Crews satte dit den snubbe som utfört det dåd han själv, Crews, fick sitta inne 12 år för.

Det var pay-back time, det var mord i blick och åt helvete med buddhistmantror. På väg till sitt viktiga möte slängde Crews ut det kassettband med anekdoter ur Buddhas liv som han brukar lyssna på: ut genom vindrutan på Pontiacen for det, men det blev liggande i vägdammet. Han backade inte tillbaka och körde över det, à la Homer Simpson.

För Crews gjorde upp med sin vedersakare, och kom sedan tillbaka till stället där han kastat bandet. Och tog upp det. Han kastade inte visdomen över bord.

Jag måste säga: denna Crews, denna roll som Damian Lewis spelar, är unik vad gäller tv-snutar. Han är ingen cyniker som Jim Caruso i "CSI Miami", ingen förumstig tekniker som Wolfgang Petersen i "CSI", ingen känslomanipulatör som Vincent D'Ononfrio i gamla "Law And Order". Crews är en zen-polis, cool utan att vara cynisk, och med en livsbejakande naivitet som omgivningen skakar på huvudet åt. De tror han är knäpp när han bjuder folk på frukt; han äter ofta frukt, nyttigt och dannt, passande för en nyfrälst buddhist.

Han har en grundläggande glädje i det han gör. Men han har också en hård kärna. Hans blick är fjärrskådande och genomskådande på samma gång. Tänk er en Steve McQueen med esoterisk klangbotten, där har ni Damian Lewis i "Life".

Hans poliskollega spelad av Sarah Shahi har också visst djup. Det finns en viss ironisk överton i hennes spel men det får man ta; in alles har hon mer karaktär, mer uttryck än såna som Melina Kanakerides i "CSI New York" (som stirrar på urinprover som om de innehöll svaret på universums gåta), Marg Helgenberger (som har läcker accent men föga mer), eller Helen Mirren i "I mördarens spår" (som bara är tuff och cynisk). Att spela återhållet, att uttrycka något med ansiktet, det lyckas denna Shahi med.

- - -

Så vari består hemligheten med "Life"? Det är som antytts bra skådisar, och det är ett bra manus. Största hedern måste nog gå till regissören, vars namn är David Semel. Han är i så fall en modern Michael Mann, och "Life" är en "Miami Vice" för 00-talet.

Det är mästerligt! Dagens Los Angeles kanske inte är så fotogenique som Miami på 80-talet, men på senare år har ju filmarna skytt LA som pesten varför en återkomst till dess soliga berg inte är ovälkommet. Och det mästerliga syntes särskilt i avsnitt 8 eller 9 (sista avsnittet var nr 11), som inleddes med att Crews privatspanade på en deal, han satt i sin bil och lyssnade samtidigt på ett buddhistband: en perfekt vald uppläsarröst som återgav visdomsord.

Man hörde denna röst i bakgrunden, som ljudspår till scenen. Det var saker som: "Min utandning är någon annans inandning --- vi vandrar alla på jorden, god som ond --- därför är jag vän med min vän --- därför är jag vän med min fiende."

Sedan följde en mordgåta som löstes på slutet. Samtidigt hade Crews blivit misstänkt för mord på en före detta polis, en figur som syntes i inledningsscenen. Avsnittet avslutades med begravning av denna polis, en uniformerad polisbegravning dit Crews inte var inbjuden eftersom han ju var misstänkt för mordet, satt under internutredning. Men han begav sig till samma kyrkogård för att närvara vid begravningen av avsnittets andra offer - och han hälsades av de två kvinnor som känt detta offer - och i bakgrunden hörde man, som voice over, uppläsaren av buddhistbandet:

"Min utandning är någon annans inandning --- vi vandrar alla på jorden, ond som god --- därför är jag vän med min vän --- därför är jag vän med min fiende."

En tv-deckare kan inte bli bättre än så här.

Relaterat
Drömmar (1990)
Jag följer TV-serien "Life"
Polis och zenbuddhist
Marinkåren
Togo

2 kommentarer:

Magnus sa...

Nicole Kidman är precis som hennes ex-make Tom Cruise en sådan där skådespelare som får roller för sitt utseende, snarare än för vad hon är bra på att spela. Båda två har gjord massor av högst mediokra till direkt dåliga insatser i mer eller mindre dåliga filmer. Sedan råkar man nästan av en slump hitta dem i en roll som passar som hand i handske, och då funkar det plötsligt. För Tom Cruise del är det den slemme huvudpersonen i "Magnolia", som han spelar fullständigt övertygande. Nicole Kidman fick lite upprättelse i min bok när jag såg henne i skräckfilmen "The Others" i rollen som en stel, konservativ och vettskrämd Engelsk överklassdam under första världskriget, en roll som hon gör riktigt bra.

Så visst, jag håller med dig om att hypen är obegriplig med tanke på vilka rollprestationer dessa skådespelare blivit kända för, och jag tänker inte försöka hävda att de är mer än mediokra skådespelare, men jag tror att båda är exempel på skådespelare som lidit stor skada av att de valt/fått roller som inte ens ger dem chansen. I princip alla riktigt bra skådespelare jag kan komma på har det gemensamt att de valt sina roller med stor omsorg, i förekommande fall med stor risk för den egna karriären i början (Johnny Depp är ju ett uppenbart exempel).

Anonym sa...

Lustigt att du nämner Tom Cruise. Jag tänkte nämna honom som en i början lite medioker man som blivit bättre med åren.

Kidmans problem är väl att hon varit lite överexponerad. Som "gorgeous blonde" passar hon inte, men i vissa utvalda roller kan hon kanske vara bra. Att hon blivit så "stor" kan bero på att det inte funnits så många andra hyfsat snygga, lagom begåvade blondiner att casta.

Man bör som du nämner välja roller med omsorg. En viss Nicholas Cage slog ju igenom som udda figur, antihjälte. Sedan biffade han upp sig och blev actionhjälte = devalvering av märket "Nicholas Cage".

/svensson

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)