fredag 18 juli 2008

Nils Fabiansson: Das Begleitbuch zu Ernst Jünger "In Stahlgewittern"


Denna bok är balanserad. Som handbok, fackbok, översikt och companion till Jüngers "In Stahlgewittern" har den allt man kan begära.

Det bästa med den är att den går att läsa som avkoppling. Till och med den som inte läst Jüngers bok kan ha utbyte av den.

På sin mest basala nivå är boken en guide till de platser som nämns i Jüngers krigsbok. Illustrerat med foton uppsöks flandriska och nordfranska platser i environgerna till Cambrai, Bapaume, Douchy och Monchy, ja oräkneliga är de skogar och fält, de vägar och byar där Fabiansson letat upp spåren efter Jüngers första världskrig. Gamla och moderna kartor har konsulterats, arkiv har genomletats och stupade Jüngerkamraters gravar har uppsökts. Många gånger har landskapet läkt sina sår, men vid närmare betraktan kan där finnas karteschkulor och splitter i myllan.

Men boken är mer mer än en guidebok. Förutom Jüngers bearbetade dagbok, självaste "In Stahlgewittern", har Fabiansson kollat upp Jüngers handskrivna dagböcker. Detta kan vara mycket upplysande. I en notis från 1917 skriver Jünger till exempel: "Wann hat dieser Scheisskrieg ein Ende?" Det var ledan och väntan som tärde på honom, hungern och monotonin - inte någon defaitism eller pacifism om ni tror det. Men notisen i sig visar oss privatpersonen Jünger, inte den stiliserade gestalten Jünger. Inte så att jag har något emot stilnivån i "In Stahlgewittern", den är för mig helt rätt: "it is simply right" som någon sa om de isländska sagorna. Att som en viss John King plocka poäng på att Jünger i sin bok strukit diskrepanser med befäl, disciplinåtgärder, spritfester, erotiska eskapader och självupptagna tirader, tycker jag är fel.

Som jag skrev om "Okänd soldat" så saknar denna bok en sak, nämligen kartor. Man kan behöva skisser för att förstå operationer och terräng. Detsamma gäller "In Stahlgewittern", men här kommer "Das Begleitbuch..." väl till pass. Här återges Jüngers egna croquis, ett halvdussin förenklade översikter med terrängsymboler samt pilar för vän och fiende. Till exempel den över striden mot indiska kolonialtrupper 12-13 juni 1917, handgranatsstriden vid Moeuvres i december samma år, samt stridspatrullen i september 1917 som gick så fel: över hälften av deltagarna stupade, och Jünger höll själv på att gå vilse i den fientliga skyttegravsnätet tills han återsåg en viss konservburk han noterat tidigare.

Att det är så många skisser från just 1917 må förklaras av att Jünger då var officer. Han måste teckna dylika för sina rapporter.

Jüngers karriär i armén är ännu en sak som denna bok belyser. Vi får bakgrunder till olika faser i denna, troget inhämtade i biografier, regementskrönikor och Jüngers egna skrifter. Att han på hösten 1914 begick förenklad studentexamen ("Notabitur") var till exempel tur, för då kunde han komma ifråga för befälsutbildning. Denna befälsbana anträddes redan på våren 1915. Tiden som menig var förvisso ett slit: gräva skyttegravar dagen i ända och stå på post i timtal och frysa.

Efter olika kurser, varvade med frontkommenderingar, blev han så officer, och höjden nåddes i februari 1917 då han fick befattningen kompanichef. Han hade då även fått järnkorsets första klass. Med någon enstaka återgång till plutonsnivån, utkämpade han resten av kriget i täten för den 150-mannaskara som ett kompani är. En lustig detalj är att Jünger aldrig tycks ha använt hjälm som officer, varken pickelhuva eller stålhjälm. Stilen var sådan, officerare slapp bära hjälm. Även i andra världskriget rådde detta mode. Första världskrigets gentlemannaofficer bar uniformsmössa, pekade med en bambukäpp och rökte cigarr. Även i det värsta stålregn: se "Det stora anfallet" i "In Stahlgewittern".

Fabiansson har även stämt av Jüngers första världskrig med Jüngers övriga dagböcker och självbiografiska texter. Här når boken stereoskopiskt djup, här belyses fenomenet Jünger och krig, ja Jünger i stort. Passager ur "Gärten und Strassen" då Jünger återser Nordfrankrike under våroffensiven i maj 1940 tjänar detta syfte, men även sena dagboken "Siebzig verweht" samt "Psykonauterna - om droger och rus" och "Das Abenteuerliche Herz" får bistå med citat. Det är detta som gör boken läsbar även för Jüngerfantaster i stort, sådana som kanske inte bryr sig om stormning av kulsprutenästen och dylikt.

"In Stahlgewittern" har reviderats under årens lopp. Fabiansson har läst samtliga versioner och återger nyanserna, som hur vissa nationalismer och eldfängda avsnitt strukits i 1962 års variant, som blev den definitiva. Jünger kunde ju också komplettera sin bild av sina operationer med brev från andra deltagare, vän som fiende, samt själv tänka efter hur den eller den händelsen påverkat honom. Jünger må beskyllas för "Revidierungsmanie", men oftast har det varit skäl att revidera denna bok på vissa punkter.

"Das Begleitbuch..." tittar även på Jüngers övriga förstavärldskrigsböcker ("Feuer und Blut", "Das Wäldchen 125") samt berättar i en epilog hur Jünger som riksvärnsofficer kunde skriva boken (han fick ledigt för att göra det). Utgivning och översättningar, ja även en intervju med Jünger i Newcastle Evening Chronicle från 1929 spanas in. Olika omslag samt en återgivning av Jacob Isaacksz van Ruisdaels "Der Judenfriedhof" (som Jünger kom att tänka på då han stötte på en gammal kyrkogård i krigszonen) tilltalar esteten i mig.

Jag kommer definitivt att återvända till denna bok som referensverk för Jüngers krig, både det första och det andra, samt för att få perspektiv på "In Stahlgewittern" som förvisso är en klassiker. Är denna Jüngerbok i nivå med Caesars "De bello gallico" (som framkastas i boken) eller kanske med Xenofons "Anabasis" (som kanske ligger närmare till hands, eftersom detta var en operation på lägre nivå)? Utgåvorna världen över av denna Jüngers debutbok har bara ökat med åren; nyss kom till exempel en finsk version. Den svenska utgåvan har således marken beredd, med eller utan "Das Begleitbuch zu Ernst Jünger "Im Stahlgewittern"" som följeslagare.

(Not: "In Stahlgewittern" recenserades på bloggen tidigare, här och här. För att kolla in Fabianssons egen blogg med kringutrustning till boken, unika bilder och annat material kring Jünger, går du hit. Vill du köpa boken går du hit eller hit. Tilläggas kan att Fabianssons bok är på tyska, men att han själv är svensk historiker och arkeolog, född 1967.)

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (59) aktufall (21) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (116) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (100) small candies (142) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)