Härmed en dikt om gamla regementen man kan se i Uppsala.
---
Genom Stadsskogen åker jag,
bryter ut på slätten
och ser I 8:s kaserner i solljuset.
"Från mörkret stiger jag mot ljuset",
från skogens dunkel till ängens ljus,
till putsfasader som gjuts till guld,
regementets gula byggnader
som tronar i eftermiddagssolen.
Jag cyklar, jag svävar genom Uppsala,
med minnesmärken från gamla dar,
som det röda S 1 jag ser härnäst,
slottsliknande hus bak svarta grindar.
Gamla regementen, gamla knektar,
till historien har de gått -
liksom de Mustanger,
Lansar, Drakar och Viggar
som fordom beflög Ärnas fält.
Det var flyget, det var F 16.
Nu har vi inget försvar, ty
"den flotta vi har, vi indrar och spar".
Men det senaste kriget, den georgiska krisen,
har gett vårt Fälgkors en minnesbeta.
Så nu blir det återhämtning,
återtagning, upprustning till fornstor nivå.
Ska trampet åter ljuda, gamla knektar vakna
i sina gravar? Eller blir allting för sent och
för lite, too late, too little?
Solen lyser på I 8:s murar.
S 1 tronar i middagssolen.
Svärdet blänker på försvarsskolan.
Förklaringar: "I 8" och "S 1" var som alla förstår namn på gamla regementen här i stan, vars byggnader nu övertagits av universitetet --- "F 16" var flygflottiljen i västra nejden, kallad "Ärna" --- "Fälgkors" är så klart "Tolgfors" --- "försvarsskolan" är en brunröd byggnad mitt emot gamla I 8, en "Försvarets gymnasieskola" där underbefäl med endast nioårig grundskola kunde komplettera för att sedan kunna bli officerare.
(Bild: Caspar David Friedrich, "Frau vor der untergehenden Sonne".)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar