Härmed en dikt jag skrev för 20 år sedan, men som ännu känns aktuell. Det är en rungande replik mot betonghäckar och tomteskägg, mot allsköns folk som kör på tomgång utan att märka det, ja mot alla man önskade kunde fucka off. Just genom sin obestämdhet, sin ska vi säga poetiska karaktär, kan denna dikt publiceras nu utan att kännas inaktuell. Den har ju några år på nacken, som sagt.
---
Det är så mycket jag vill ha sagt.
Det är så mycket jag vill säga er
egentligen.
Men jag tror det räcker
om jag citerar Leo Amery
talande i underhuset den 7 maj 1940 -
i sig ett eko av Oliver Cromwell,
i ett tal till "Det långa parlamentet":
Ni har suttit alltför länge här
för det goda ni kan ha gjort.
Gå, säger jag
och låt oss slippa er.
I Guds namn - gå!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar