onsdag 19 november 2008

Tempelbesök


Jesus drev månglarna ur templet, och ibland får man lust att göra detsamma i Domkyrkan: ut med försäljningen av vykort och krimskrams i vapenhuset! Det kan husera i längan bredvid, i det så kallade Domkyrkocentrum.

Dessutom borde det finnas en vigvattenskål innan man går in i själva salen. Det tjänar till att nollställa besökaren, få honom att inse att han träder in i Guds hus.

Vigvattnet avskaffades med reformationen men kunde gott återinföras.

Sedan då? Ja sedan bara sätter man sig på en bänk och låter rummets andakt fylla en. Halv takts paus. Sedan kan man gå runt ett vänstervarv (som vid Kaba, i infödingsdans och dervishdans, i Shivadans och allting) och se på sidokapell och valv, förundras över Guds verk: thaumazomen ta erga Theou.

Sedan kan man ställa sig vid korsmitten och sjunga "Gläns över sjö och strand", med det läckra tonartsbytet:

Stjärnan i Betlehem
leder ej bort, men hem...


Med sången klar kan man fortsätta rundvandringen. På slutsträckan bugar man för Swedenborg, och väl ute kan man spika upp några teser på ytterdörren:

- Någon verklig "treenighet" finns inte, bara en Gud vars verklighet genomsipprar allt. En bergskedja kan bara ha en topp

- Reinkarnation är ett faktum: att "vila i graven tills domedagen" är en absurditet, eftersom själen aldrig dör. Själen hibernerar ej efter döden utan går vidare till ett nytt jordeliv (efter en sejour i himlen för gudomlig debrief)

- Gud sände inte uttryckligen Jesus till jorden för att denne skulle pinas på korset; Jesus inkarnerades för att lära människan en bättre filosofi, en lära med syskonkärlek i högsätet. När sedan Jesus väl utsattes för korsfästelsen som straff beslöt han att göra sin död till ett mänskligt och metafysiskt dokument, och inte som en akt av försoning för att Gud var arg på människan: Gud var ju inte arg, han älskade ju människan ("... så älskade Gud människan att han lät sända henne sin enfödde son"...)

Sedan går man hem och fortsätter dagen i samma fromma anda. Religion ska inte bara vara ett tidsfördriv, det ska prägla hela dagen; "Everyday Is Like Christmas Day", som Roy Wood sjöng...

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (60) aktufall (20) alga (3) Andersson (2) Antropolis (20) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (61) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (116) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (98) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (100) small candies (142) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)