torsdag 13 november 2008

Uppsaladomen


"En tegelparodi på kontinentens sandstensdomer"? Det är kanske att ta i; låt oss kalla det en lyckad kompromiss istället.

Det handlar om domkyrkan, Uppsala domkyrka. Folk åker långväga ifrån för att se den, denna Nordens mäktigaste kyrka. Och visst är den störst, bäst och vackrast: Nidarosdomen är inte tillräckligt pjäsig tycker jag, inte nog statuesque, även om den kanske är lika stor rent formellt.

Vår katedral ligger i alla fall bra där den ligger. Den knyter så att säga ihop hela stan, ger den platta stadslayouten sin mening.

Sedan var det det där med kompromiss.

Som gotisk katedral har den till exempel sina strävpelare, men dessa är ju till för att stödja den skelettkonstruktion som sandstensgotik resulterar i. En fransk katedral, säg Chartres, har inga väggar, bara pelare (som möts i spetsbågar) vars mellanrum fylls ut av fönster. Detta kräver en kraftig försträvning för att inte rasa, vilket blir i form av de strävpelare och -bågar som präglar exteriören.

Uppsala domkyrka däremot har ju massiva tegelmurar som inte behöver stöttas. Strävpelarna blir här bara en dekoration.

Kyrkans inre blir följaktligen också lite massiv, lite mörk. Ljusspelet à la Chartes, Köln mfl saknas. Man får en massa murytor man inte vet vad man ska göra av; under stormaktstiden vitkalkades väggarna, och i vår tid har de fått målningar. Bådadera hade väl fog för sig, men vad gäller dagens målningar så inte är de helt 100 om man säger. Låt gå för de ornamentala bitarna, de dekorativa mönstren, men bilderna på Jesus etc kunde man mista. Det borde vara mer moské så att säga, bildförbud; det blir helt enkelt vackrast så.

Men detta med murarna är blott en följd av konstruktionen: i en sandstensdom finns som sagt inga väggytor, där finns bara pelare och fönster med glasmålningar. Detta är en tegeldom med inbyggda kompromisser.

Men nog finns här glasmålningar också. Den i söder är Sveriges största, riktigt vacker. Frälsaren stiger ur sin grav vill jag minnas att det är.

Och så finns här sidokapell, unikt i Sverige. Linköpings katedral är bara enskeppig, trots att den i övrigt är en tjusig byggnad. Och Riddarholmskyrkans sidokapell känns lite löst tillfogade. Annat då med vår dom; sidokapellen bildar en mäktig treklang med mitt- och sidoskepp, de blir liksom kyrkor i kyrkan, sidoshower man kan gå in i. Här må framhållas Finstakoret med sin mörka stramhet och relikskrin, Stenbockskoret med sina trappor och sin marmor, och Vasakoret rakt fram, längst bort i öster.

Fast egentligen är ju Vasakoret, med tomban över Gustav Vasa, ett slags blasfemi. Förr var detta ett Mariakor, ägnat Jesu Moder, och det känns rättare. Med reformationen skulle detta göras om, segraren skulle ha ett monument över sig, Gud sig förbarme...

Men man har räddat det hela med en modern replik: "Maria - återkomsten". En vaxdocka i naturlig storlek står utanför koret, i koromgången, och ser förtröstansfullt mot öster. Först jag såg 'na trodde jag det var en riktig människa, en som stod där och mediterade. Sedan gick jag fram och tog på denna antika kvinna i sedvanlig klädsel. Man får såklart inte ta på statyn, men det är omöjligt att låta bli; finns där i naturlig storlek en staty av en Maria, i sin hjärtevärmande naturalism, ja då vill man ju upprätta en relation till den genom att känna på den, känna på kinderna, riktigt ta på den om ni fattar.

Mer kunde sägas om sidokapellen: om de moderna som är i början av vänstervarvet, med anemiska trästatyetter à la jul- och påskkrubba, och bonaden med scener ur kyrkans historia. Det blir lite transportsträcka. Men så finns ju i ett av kapellen den tredelade altaruppsatsen med scener ur Maria föräldrars liv (Anna och Joakim), det finns gravkor för en och annan storhet med vapensköldar och annat formrikt, och det finns Swedenborgkoret; han ligger inte där själv assessorn, denna porfyrpjäs är bara en skådekista så att säga. Alla dessa tombas i sidokapellen innehåller luft, själva benen ligger i kryptor under kyrkan.

Nåväl: en kyrka ska upplevas inifrån sägs det, och särskilt då Uppsaladomen med sin sköna atmosfär. Glöm det där med att den saknar kontinentalt ljus, den är mäktig ändå. Lukten är också speciell, det luktar sandsten tror jag... En torr lukt av sten och trä och seklers historia.

Man ska uppleva det hela inifrån. Och man ska göra det med andakt; i Guds hus gäller Guds lagar, så den som bara släntrar in, tar några snapshots och sedan rusar ut har inte förstått grejen. En stunds intoning, några ögonblicks vila hör till innan man ger sig i kast med rummet.

4 kommentarer:

stewe sa...

Uppsala är en vacker stad.
En gång i tiden offrade man människor där till hedna gudar.

Anonym sa...

Javisst. Bra skildring av detta i Heidenstams "Folke Filbyter".

Det är kanske inte människoooffer när jag tänker efter, men gammaldags asakult har han bra koll på, Verner.

/svensson

Stewe sa...

Verner var bäst som poet.

"Upp, bröder, och skriven i natt med blod
vad skalderna skrevo med tårar

Lyft, vilda, oändliga människoflod
de fallna på kransade bårar.

Tag stolar, tag pallar, tag spadar och spett!

De stenar i gatan ni lagt,
de stenar ni trampat i svett
likt falkar trängta till jakt
Häll tjära ur brinnande bäcken
på hopade bolstrar och täcken"

I boken Amerikanska Gudar av Neil Gaiman finns också en beskrivning av uppsalas blotplats. En på alla sätt utmärkt bok.

Svensson sa...

Poeten VvH: "Vallfart och vandringsår" och "Nya dikter" är bäst.

Sedan vad gäller prosa är både "Folke Filbyter" och "Bjälboarvet" (del 1&2 av Folkungaträdet) bra. "Hans Alienus" har jag inte läst, men en story om en skönhetslängtande pilgrim tycker jag låter originellt.

Skolboken "Svenskarna och deras hövdingar" är bra om man (som jag) gillar tajta böcker; här får man t ex "Karolinerna" sammanfattade på 40 sidor...

Etiketter

A-Z (5) abb (82) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (50) aktufall (7) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (27) att vara Svensson (226) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (11) bing (294) biografi (16) bloggish (59) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (12) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (34) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (2) esoterica (117) etni (13) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (119) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (25) ipol (67) islam (6) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (24) kuro (2) libyen (18) link (32) lite litteratur (96) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (10) mena (42) multiversums mytolog (5) natio (66) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (14) oneline (1) ori ett lag (53) pil (5) poesy (46) politikka (192) pr (52) pred (3) Priest (14) prophecy (21) rymd (2) sanskrit (9) sf man minns (99) small candies (125) Smaragdeburg (6) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (15) tempel (31) Tolkien (4) topp5 (8) typer (15) USA (18) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)