torsdag 12 februari 2009

Harlekinernas Harlan: anteckningar om HARLAN ELLISON


Harlan Ellison var en amerikansk författare.

Harlan Ellison och Steve McQueen var ute i öknen och hajkade en gång; Ellison säckade ihop direkt men McQueen var stursk och bara knallade på.

Vad vill jag då ha sagt med det här? Inget annat än att det är en rolig bild. Men det spär väl också på bilden av författare som ena hösäckar; ta till exempel när Ernst Brunner skulle samla kolleger till ett lag för "Fångarna på fortet", då var det nästan ingen som ville ställa upp - och när de väl tävlade så misslyckades de... De knäckte inte koden, fick ingen skatt som belöning för allt slit. Det var nog enda gången det hände, alla andra lag brukade ju få jackpot på slutet.

Ellison åter förde in en ny ton i amerikansk sf, det blev lite fränare och ångestmättat. Ta bara novellen "I Have No Mouth And I Must Scream", om några människor fångade i en elak dators virtuella landskap. Han tänjde språkets gränser, experimenterade och gav sig ut på hal is. Titeln vill jag minnas är berättarens sista ord: "I have no mouth. And I must scream." Laddat.

En annan novell av Ellisons hand är "Repent, Harlequin, the Tic-toc-man Said". Den handlar om något slags pajas i en framtida diktaturstat, "en Pan som kastar gröna melodier över maskinerna" för att tala med Lundkvist. Denne pajas far runt i sin jetscooter över den grå betongen och kastar godis på en rad köande människor: "Take that, Wonderheart!"

Ellison var en gång på kongress, en sån där mytologisk sf-festival som de har i Staterna och även vi i våra länder ibland. Ellison var i alla fall där och stod vid ett tillfälle utanför en hiss, och ut träder vad om inte en snygg, storbystad blondin; Ellison tänder på alla fyra och frågar "How 'bout little fuck?", varpå blondinen säger:

- Fuck off, "little fuck"!

Hårda tag i skiffybranschen! Antagligen på samma kongress skulle Ellison hålla ett föredrag, kanske ett hedergästtal eller liknande, och han stegar in i en filmsal och ropar "Turn off that damn projector!" För nu skulle The Man hålla tal, nu fick man lyssna noga, nu blev det gott och blandat med farbror Hal.

Han höll så sitt föredrag, läste sin novell och skrek och ylade och levde ut sin prosa in persona, spelade över bara så som han kan göra. En patetisk person kanske, en brekäftad amerikan, men tack vare sina goda noveller får han spela rollen av bildstormare och ångestfajtare hur mycket han vill. Han har täckning för det han gör.

En gång i världen brukade Ellison skriva noveller inför publik. Det var ett sätt att vidga författarrollen, att göra den till showmanship om inte annat, detta att sitta i bokhandelsfönster och plita: "Oh, titta, en sån där författare! Och magin händer nu, han skapar Stor Konst inför våra ögon!" Lite spel för gallerierna var det väl, och man får gissa att han tänkt ut synopsis i förväg - men in alles var det en lovvärd grej tycker jag, en ball sak för en rebellisk tuffing, detta att ta sig ur potatissoffan (se inledning!) och göra författeriet till en "performing art".

Ellison är en stor filmfan. En gång åkte han till exempel till en stad i Kanada, ett litet blåshål mitt i vintern, bara för att få se en av Leones Dollar-filmer. Han satt där insönad i flera dar, åkte dit enkom för denna begivenhet. Heder åt en sådan man.

Det sägs att Ellison slänger ner fans i hisschakt på kongresser...

Ännu en Ellisontext är "A Boy and His Dog", om en framtid då civilisationen brakat samman och en viss överlevare och hans hund hankar sig fram. Temat var inte nytt när han skrev den 1964, men Ellison bringade sin attityd och djävlaranamma till texten och skapade därmed en ny nisch. Kalla det livsstils-prosa om du vill; något slags nerv och substans hade han ändå den gode Ellison, något slags ärlighet. Det var inte överlägsen, ironisk prosa av en filosofie doktor som bara vänt bokblad i sitt liv, utan orden hos en man som "rivit sina naglar blodiga mot tillvarons mur".

Relaterat
Clarke: "2001 - en rymdodyssé"
Larry Niven: "Ringworld"
Isaac Asimov
Joe Haldeman
Analog Science Fiction/Science Fact
Bhagavad-gîtâ
Apatia

Inga kommentarer: