tisdag 10 februari 2009

Uniformer i färg


Jag sitter här och tänker på uniformer, ett kärt ämne i mina salar. Från barnsben är jag präglad av Preben Kanniks "Uniformer i färg", och efter läsandet av den och andra uniformsurkunder kan man säga följande i ämnet. Utgångspunkten är gamla tiden och dess militärkläder, dess typiska landsfärger.

Vi börjar alltså i ancièn régime under vilken det fanns en viss regelmässighet i ländernas uniformer: Frankrike hade vitt, Preussen blått, England rött och Österrike ljusblått. Detta bortsett från den allmänna brokighet som rådde under denna tid, med speciella regementsuniformer osv.

Vad gäller Englands röda så behölls den under 1800-talet, tills strider i Indien och under boerkriget framtvingade en mer fältmässig färg. Så föddes khakin av ett urduord som betyder "dammig"; legenden säger att färgen först förekom på vita tropikuniformer som manskapet färgade bruna i teblad. Brunfärgat bomullstyg blev mellan- till ljusbrunt. Vad gäller den röda vapenrocken så kom den hädanefter endast att användas av ridande polisen i Canada, men detta in i våra dagar.

Engelska armén bar khaki från första världskrigets början, khaki nu lika med brungrå eftersom det var ylleuniformer det gällde. Även tyskarna hade fältmässig färg på uniformerna, fältgrått (Feldgrau) som införts efter sekelskiftet 1900. Endast Frankrike höll fast vid en gammal detalj: röda byxor, "pantalon rouge". Dessa hade använts från cirka 1830 och hade blivit något av ett emblem för den franske soldaten. Men nu avskaffades de; ve och fasa, hur skulle det nu gå med den franske soldatens tapperhet? Man fick istället en gråblå uniform, horizon bleu, med nyans som en disig dager över Flanderns fält.

- - -

Vi talade nyss om fältgrått. Sverige införde för sin del denna färg i och med uniform m/1910. Denna hade dock en gammaldags detalj: trekantig hatt à la karolin. Mycket praktisk: regnvatten tenderade att samlas uppe i brättena, och spola ner över kartan man höll i händerna om man tittade ner... I serien "91:an" har 87 Axelsson antingen denna uniform (minus hatt), eller den likaledes grå m/23; 91:an bär för sin del en helblå 1800-talsuniform, allmänt kallad "m/ä". I verkligheten var den mörkblå och inte ljusblå som i serien. Befäl i serien bär uniform m/39 med axelremskoppel.

1800-talet måste annars ha varit de opraktiska och därför fula uniformernas höjdpunkt. Jodå, fula var de - för "form follows function", det funktionella är det snygga. Fredsperioden efter 1815 såg verklighetsfrämmande paraduniformer, så tajta att man inte kunde göra "armarna uppåt sträck" i dem. Och i Tyskland kom den vedervärdiga pickelhuvan, baserad på gamla romarhjälmars utseende. För övrigt såg epoken fortsatt användande av hjälmar med tagelliggare, tschakåer och björnskinnsmössor: rena groteskerier, "horreurer" om ni frågar mig...

Bilden ovan föreställer slaget vid Spottsylvania 1864 under USA:s inbördeskrig. Här hade man snits på uniformerna, de var funktionella och därför på sitt sätt snygga. Ska man sedan välja mellan nord och syd föredrar jag syds grå dräkt, den var mycket elegantare än nords mörkblå. Nu vill jag inte höra någon säga att Johnny Reb sällan bar uniform, han stred i vanliga bonnkläder och hatt; sinnebilden för sydstaterna är en soldat i ljusgrå byx och vapenrock, basta.

Relaterat
Lee
Jünger och första världskriget

2 kommentarer:

conservativeclub sa...

jag måste hålla med om att 1800-tals uniformerna inte var bland de mest estetiska, men nog blir jag lite till mig när jag ser bilder av de preussiska husarerna. Även om mina favoriter alltid varit det brittiska "Bingham Dandies" 17:e lansiärkompaniet, som ju var med i "charge of the light brigade" och sånt.

Samtidigt är det ju lustigt hur pickelhuvan verkligen blivit nidbilden av en reaktionär och ondskefull "Fritz". Man har svårt att inte le när man ser en pickelhuva!

Mårten sa...

Fraqnsmännen sluaute upp med sina panatalons, och färggranna hjälmplymer vid inledanadet av första världskriget, då de storma fram med stridsrop och enkelskottsmusköter och "Elan" så uppgick förlusterna till 75000 man på ett par dar, efter Mons grävde dom också ner sig och svidade om till grått...

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (59) aktufall (21) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (116) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (100) small candies (142) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)