lördag 7 mars 2009

Dokuromaner om ditt och datt


Om Castaneda har jag skrivit en del på bloggen, och härmed ett inlägg där jag knöt det hela till min lappländska uppväxt. Mycket poesi blir det, musiska makter, liksom lite analys av fenomenet Castaneda i sig; jag kallar hans böcker "dokuromaner om ditt och datt" vilket gav rubriken.

---

US Armys slogan är "an army of one". Vad gäller Castanedas böcker skulle jag kunna kalla mig "a fandom of one".

Jag vet ingen annan i detta land som läst honom...! Jo, i tidskriften Summa recenserades bok ett och bok fyra en gång, annars är det komplett j-la mörker. Man får gå till den engelskspråkiga sajten "The Twilight Zone" istället, där Castanedas verk diskuteras lärt och ingående. Och här diktar signaturen Lampros, identisk med undertecknad, om detta att vara Castanedaläsare i Norden:

My voyage began in the heart of Lapland
among drumming noids and yoiking saamis.

I danced to the rythm, sang to the northern light
praised my creator and began my journey.

I lived among the flowers and the trees
I read about gurus past and present
I skimmed the shelves of fantastic libraries
and there I found the Book of Books.

It was about a man in the moon
who flew with crows, talked
with lizards and danced with Zacateca.

He jumped into an abyss
listened to the flowers
and talked with a coyote.
He was human.

The voyage continues. In the misty Andees
there is a beverage called "the black gold";
I have drunken it - and I have seen the promised land...

I'm just a human - I'm just a human -
I'm just a human - I'm just a human being...

Every day I brew some of that fluent gold
on my Brewmatic, and dream of condors
and eagles, silver crows, and giant butterflies
with golden dust on their wings.

My collection of Castaneda books dwells safely
in my shelf. The laplandic sceneries of my youth
is always with me. The black gold is still worth seeking.

The voyage continues...

Vad finns då att tillägga efter dessa vältaliga rader? Ja, vad? - Kanske detta att Castanedas verk har många fassetter; de är ett slags dokuromaner om ditt och datt, om mer än indianmagi och ontologi. Här kan man bland annat få sig lite sociologi till livs, se vissa Mexico-indianers liv till vardags. Man får aktuell shamanism jämförd med kristendomen, med officiell kyrkokristendom; vissa av magikerna verkar inom kyrkans ramar, andra utom dem. Det är ett fritt val. De som verkar inom kyrkan finner där samma känslor som i magin: samma nåd och gospelkänsla, samma känsla av oändlighet och evighet.

Autencitetsjägaren, den som vill veta om Castanedas böcker är sanning eller ljug, kan surfa på nätet och bland annat finna bilder på Florinda Grau, den paranta dam som nämns i "The Eagle's Gift" och som blir Castanedas lärare i "smygandets konst". Hon hade tidigare sysslat med judo får man veta på aktuell sajt, det verkar rimligt, det ger en pusselbit i hennes gestalt.

Jeschuà went out into the desert
and there he found a flower
who said "pick me, I'm nice" -
and Jeschuà picked it and just knew
it was the flower of love.

Shall I stay in this desert he mused
or shall I bring the flower of love
to the people, let them rejoice
over its beauty...

From desert plains I bring you love...
From desert plains I bring you love...

Men vad för lärdomar får man då av Castaneda? Massor. För ögonblicket kommer jag att tänka på "arriving at the totality of oneself", vilket må vara byråkratspråk för att tänka holistiskt - men nevermind språket, holism är ju en egen etikett här på bloggen. Det handlar om att man måste se helheten, man kan inte bryta ut en fassett av verkligheten som viktigast, inte ta en av alla de lärdomar man fått och se den som överordnad de andra. Allt är på sätt och vis lika viktigt, cirkeln har ingen början, äventyret börjar nu.

Poesin är också viktig. Castaneda är inte poet, inte ens habil skönlitterär författare, men i texten han ger oss finns förvisso poesi in nuce. Som i namnen "Florinda Grau" ovan, "Silvio Manuel", "Julian Senada" och "the Nagual woman", samt i kapitelrubriker som "Flying on the Wings of Intent", "The Last Temptation of the Nagual Julian" och "The New Seers".

För att inte nämna boktitlar som "The Power of Silence", "The Road to Ixtlan" och "The Art of Dreaming".

I search for tomorrow
I search for a read
search for a blog post
search for some fun...

But how 'bout that apatia they talk about:
enjoy the silence, enjoy nothingness
shûnyatâ... how is it done, how...?

Just sit down and dream, la-la-la...
think about nothing, the nothingness now...
I am nothing, I am void, infinity...
extinction - and expansion, evolution:

I have become Cosmos, the galactic whirl:
"sarva-loka-pravriddha", dance with me Shiva...

Kan man se Castanedaböckerna som en utmaning? Well, inte som en stilistisk utmaning, prosan är förhållandevis torr, bara snäppet över rapportprosa. Men filosofiskt är de en utmaning, i det att de presenterar ett credo, en esoterisk världsbild utan rötter i vare sig judeokristendom, hinduism eller taoism. I slutändan är all ontologi besläktad, är alla metafysiska läror grundade i samma absoluta Vara - men vägen dit genom Castanedas böcker är förvisso originell. Här ges en alternativ syn på esoterica, olik allt annat man kan ha stött på tidigare - och det är utmaningen.

(Claude Lorrain, "Landscape With Merchants")

10 kommentarer:

perraj sa...

Jag har läst en Castañeda. Det var på 90-talet, och jag har förgäves försökt hitta boken i mina gömmor (har jag lånat ut den?).

Jag har dock kommit fram till att det måste vara "En annorlunda verklighet", skriven 1971.
Jag minns att jag var fascinerad av den, än om det röktes på friskt av nån bisarr(?) rot. "Roten", eller vad det var, hette nåt speciellt...

Detta rökande verkade vara en ingångsport till hela den dimension som beskrevs.
Med detta sagt går det emellertid inte att avfärda honom som en flummare.
Det minns jag att jag nogsamt analyserade efter att jag läst den...

Anonym sa...

Jag tror det var en svamp tillhörig familjen "Psylocebe" man rökte i denna bok, torkad hallucinogen svamp utblandad i tobak.

Annars intogs i drogväg även kaktusen peyote (Lophophora williamsii) och jimson-gräs (Datura inoxia), båda kända så kallade psykotropiska droger. Men dessa var nu bara EN väg till kunskapen - för man kan även nå den genom att meditera och kontemplera, tona in på det absoluta; detta understyrks av don Juan.

Han ger Castaneda drogerna för att denne är så dum och trög, han bara kickstartar elevens sjätte sinne med dessa droger.

Och visst är Castaneda mer än flum. Det har jag själv visat i etiketten med samma namn här på bloggen, det är väl uppåt en tio inlägg (varav det aktuella, det vi ser här ovan, blott är ett).

/svensson

perraj sa...

Peyote ja, där var namnet jag sökte...
Han är mer är flum! O ja! I hans senare böcker lär det inte förekomma nåt mer rökande heller, utan det röktes s a s i "demonstrationssyfte", för att han som du säger, var så dum och trög i början...
Du får gärna rekommendera nån höjdare bland hans verk.

Anonym sa...

Fjärde boken, "Tales Of Power" är rätt central; don Juan avslutar sin undervisning och Castaneda hoppar utför ett stup (!).

"The Second Ring Of Power" och "The Eagle's Gift" saknar don Juan; nu är Castaneda ringledare men med påvert resultat. Bok sju och åtta är bäst, "The Fire From Within" och "The Power Of Silence", fast de är rätt tunga teoretiskt. Men en del spökhistorier, handfasta möten med "allies" livar upp.

Bok nio, "The Art Of Dreaming" handlar om att drömma medvetet, styra sina drömmar. Rätt OK. Bok tio, "The Active Side Of Infinity", är ett slags sammanfattning, rätt läsvärd, ganska lättläst - fast det kanske måste till att ha läst de föregående böckerna i serien för att anse det :)

/svensson

Anonym sa...

... fast bok ett och bok tre, "The Teachings Of Don Juan" respektive "Journey To Ixtlan" är inte så dåliga heller. Well den sistnämnda visar en rätt trög Castaneda men slutar förvisso med ett "vision quest", han måste ge sig barfota ut i naturen och finna UPPENBARELSEN.

(Om detta finns ett inlägg i Castanedatråden, scrolla och var glad, det är inte så långt ner.)

Och bok ett har mycket drogtagning, rätt spännande och så; det är bra gestaltat.

Summa summarum: alla Castanedaböcker har något som talar för sig (även bok sju och åtta som behandlades lite styvmoderligt av mig ovan).

/svensson

perraj sa...

Tack!
Läste just igenom alla dina inlägg under Castaneda-labeln, utmärkt introduktion, bra skrivet!
Ska absolut försöka haffa nån av de du nämner här...

Anonym sa...

Kul. Och här ser man nyttan i att köra reprints, de visar upp för nytillkomna läsare vad som finns på bloggen.

/svensson

perraj sa...

Han ska ha återuppstått fyra månader efter sin död, i franska pyrenéerna.
Martin Goodman skrev en bok om det:
"I Was Carlos Castaneda: The Afterlife Dialogues".

Den har fått ett väldigt blandat mottagande, verkar det...

Anonym sa...

Ja, sånt där drar ju ännu mer tvivel kring Castanedas namn. Jag skulle dock gärna se vad den där mannen hade att säga.

/svensson

perraj sa...

På Amazon kan man provläsa ett stycke ur boken:
http://www.amazon.com/Was-Carlos-Castaneda-Afterlife-Dialogues/dp/0609807633