Modernt spökhus

Härmed ännu en reprint från 2007, en inspirerad utläggning om SVT:s gamla bygge, "TV-huset" asså.

---

Jag läste i Henrik Alexanderssons blogg om hur han besökte Sveriges Television i något ärende. Kanske för en presskonferens.

Han åkte i alla fall dit, till det långa, låga huskomplexet på Gärdet, och gav en talande ögonblicksbild av stället: gamla tanter i färgglada ponchos, "gammal-moderna" trävita möbler från 60-talet, och inte minst stora, yviga krukväxter som lät ana att de stått där länge. In alles en bild av stagnation och förstelning, vilket såklart speglas i aktuella programtablåer med proggig slagsida, tantig hippness och gammalt vin i nya läglar.

Det blir nästan som ett modernt Huset Usher, en välstädad horreur där "mycket sitter i väggarna", de fina vita, linnestrukturerade väggarna med litografier från Konstfrämjandet. En trävit mardröm, ett välplanerat koncentrationsläger för tanken.

Inte så att jag har så mycket emot SVT. Visst är tablån generellt fylld av mycket foderväxter, men de visar ju även en del kvalitesfilm så man ska inte klaga. Det var mest Alexanderssons inlägg som fick min fantasi att dra iväg; man kanske kunde använda sinnebilden av detta hus för något annat, för stelnad byråkrati, för detta med "på ytan vackert och ljust, men därunder bärande på mycken gammalt groll". Ett dunkelt spökhus som i Poes novell blir automatiskt rysligt - men vad med ett vitbonat modernisttempel?

Framför allt gillade jag detta med de yviga krukväxterna, en bild som säger mer än tusen ord.

Interiörer från TV-huset fick man annars i komediserien "Ulvesson och Herngren", ett dokudrama om att göra just en komediserie på SVT. Interiörer: ödsliga korridorer med en kopierande pryoelev i fjärran, fina kontor med utsikt över ingenting, konferensrum utan fönster med evighetsdiskussioner ekande mellan väggarna...