Ockult magasin

Det har skrivits en hel del om science fiction här på bloggen; se etiketten "sf man minns" om ni inte tror mig. Härmed ett speciellt urvalt inlägg från januari förra året, ett om de okända, ockulta sidorna hos det formellt nyktra Analog/Astounding.

---

Guds virtuella hand rör om i ett stoftmoln: se där ett passande omslag för en tidning ägnad metafysisk litteratur. En som var publicerad i detta magasin var Arthur C. Clarke, en sann poet för det outgrundliga: mänskligheten utvecklad till en superintelligens, ja kanske ett helt kosmos medvetet om sig själv skrev han om ("Mot nya världar"), liksom hur överlägsna intelligenser triggat människans utveckling här på jorden ("2001"), samt om hur skapelsen återgår till tomma intet, till Logos, när vi äntligen funderat ut Guds nio miljarder namn ("Nio miljarder namn på Gud").

Han var med i Analog som tidigare hette Astounding. En redaktör som satte sin prägel på den blaskan var John W. Campbell; denne var noga med vetenskaplig stringens hos sina författare, det var betoning på "science" i science fiction, men det hindrade inte att han hade vissa udda intressen, föga kompatibla med en stringent positivist. Han puffade till exempel hårt för Hubbards scientologi i tidskriften; läran föddes i Astoundings spalter i form av en artikel av L. Ron himself, som tidigare publicerat sf-stories där. Campbell propagerade också för "Dean-driften", en maskin som sas kunna lyfta sig själv; vore inte det en bra manick att driva rymdskepp med var frågan.

Campbell trodde även på en apparat kallad "Hieronymus-maskinen", som bestod av en låda med en ratt; om man drog handen över ytan samtidigt som man vred ratten skulle handen kännas klibbig. Isaac Asimov besökte en gång Campbell för att få ett honorar, och utsattes då för testet med lådan - men han kände inget särskilt, han fick bara handsvett. Men då Campbell fick höra detta sa han bara: "Aha, negativ klibbighet!"

Campbell gillade även fantasy, gav ut blaskan "Unknown" med dylika stories. Så han hade många strängar på sin lyra. Han dog medan han såg på TV.

Men vad med det litterära innehållet i detta Astounding-Analog? Det räcker väl med att nämna följetängerna "Dune", "Double Star", "The Naked Sun", "The Weapon Makers", samt Haldemans långnovell "Hero", första delen till "The Forever War". Och så vidare. Före Campbells tid körde man en del Lovecraft, som "The Shadow Out of Time" och "At the Mountains of Madness", 1936 den sista - men här hade man brutit om texten så att det blev nytt stycke för varje mening, Lovecrafts svepande poesiprosa passade inte riktigt i tvåspalt.

Tiden var för ögonblicket ute för Lovecrafts stil, nu skulle det vara korthugget och slagkraftigt. Det var en ny tid och det var upplagt för Campbells entré som redaktör; det var nya tider med imorgon stjärnorna och världsutställningen i New York 1939, med sin sant skiffyaktiga logotyp: en raket som svischar upp mot skyn.

(Notera förresten att "At the Mountains of Madness" just i dagarna, nu i mars 2009 kommit på svenska i Jules Verne-Magasinet. Titeln är "Vansinnets berg".)