onsdag 15 april 2009

Karolina Bjällerstedt Mickos: "Till Esperani"


Det finns ett slags vuxen fantasy som klarar sig utan tomtar, magi och drakar. Det är sådant som Aldiss' "Malacia Tapestry", Le Guins "Berättelser från Orsinien" och Eric Leijonhufvuds "Fodams uppdrag". Man skapar fantasiländer men man behåller lite sans och måtta: man har sedvanliga mänskliga relationer i centrum, man tar inte till all fantastisk rekvisita som finns. "In der Beschränkung zeight sich der Meister" som Goethe sa."

Alltså: i begränsningen visar sig mästaren. Och till sagda subgenre kan man hänföra Karolina Bjällerstedt Mickos' "Till Esperani" vars första del jag läst, "Mantor" (1998). Denne Mantor är på flykt från en viss inkallelse, bort från järnhälar och musköter till förmån för musiska nejder, flöjtspel och teater. Han blir nämligen flöjtspelare på en teater vad det lider, ett befriande originellt upplägg.

På teatern är det intriger och gåtfullheter, och då inte magiska gåtor utan mänskliga - men samtidigt sagoaktigt symboliska om ni förstår. Det är en svår balansgång i stämningar och intrigvägar i denna genre, det ska medges, men Bjällerstedt Mickos klarar dem galant. Jag menar, är det för realistiskt kunde det lika gärna ha utspelats i vår värld - och är det för fantasyaktigt frågar man sig varför där inte är några trollkarlar, ingen regelrätt magi med trollstavar och allt. Här får vi något "annorlunda tredje" - and beautifully so.

Det är stilen som ror hem det, den litterära nivån. En vinjett som denna är rena jüngerska marmorklipporna vet jag:

Man hade sagt mig att staden var vacker, och när jag sent om eftermiddagen vandrade in i den förstod jag varför. Ett lätt dis hade drivit in från havet och lagt sig som en slöja över alla de rikt utsmyckade stenhusen. Mitt i staden stack en rund, guldglänsande kupol upp. Den fångade solstrålarna och skickade ut dem åt alla håll, som om den och inte solen varit källan till ljuset.


Man kunde citera mer - men det räcker med att säga att författaren levererar. Det känns som "Astrid Lindgren för vuxna", det känns välbekant och hemtamt; det är liksom svenska nejder men ändå exotiskt. Och interiörer och mentaliteter gifter sig, musiska utflykter och psykologiska dramer förenar sig i ett högre amalgam; det är originellt men ändå balanserat och lagom, en stilla melodram i ett fiktivt Ruritanien, en story man "vet" är påhittad men som ändå engagerar.

Jag kan avslutningsvis meddela att "Till Esperani" har två delar till förutom "Mantor". De heter "Larona" och "Dorei".

Relaterat
Gustafsson
Nostromo
Jules Verne-magasinet
Lafferty, Raphael Aloysius
Tigerman, rymdlegion och stum astronaut

2 kommentarer:

Conservative Club sa...

Den lilla Jüngerska vinjetten får mig att tänka på då jag läste min första bok av honom, som var just "På Marmorklipporna" utgiven på Cavefors förlag. Jag minns att när jag läst ut den korta novellen lade ifrån mig den och undrade vad sjutton det var för något som jag egentligen hade läst. Minnesbilden är fortfarande ett drömskt och solstekt arkadien som hotas av en typ som fick mig att tänka på Napoleon från Orwells Djurfarmen (jag tror det är den stora hunden i slutet av På Marmorklipporna som skapade den associationen, ingen aning egentligen).

Jag måste verkligen göra en omläsning av den, för boken fastnar som spindelnät i håret, man vet inte att den finns där förens man tittar sig i spegeln!
Och detta trots dina otroligt informativa inlägg om Jünger och hans böcker, vad ska man säga, "the brain works in mysterious ways"!

Anonym sa...

Jüngers bok ifråga kräver definitivt en omläsning. Eller två.

Första gången jag tog i boken stöttes jag nog bort, den verkade lite stel och gammaldags. Men under ytan rör sig aktuella, angelägna ting.

Sedan läste jag svenska översättningen, sedan köpte och läste jag tyska originalet. Kanske dags för ännu en omläsning snart.

/svensson

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (140) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)