torsdag 14 maj 2009

Antropolitanska öden


Mamma gillade boken, hurra...!

Jag kan vara lugn. I've arrived.

Nåväl, hon gillade den, "Antropolis" alltså, den roman jag utgav i januari i år. Gamla mor, pensionerade mellanstadieläraren Kerstin Svensson, är 75 och har aldrig läst science fiction, men denna har hon tagit sig igenom:

Med stort nöje och FÖRUNDRAN läser jag ditt epos - har nu avverkat hälften. Det är ingen snabbläsning, ibland får jag stanna upp, samla ihop intrycken, tänka till, för att sedan fortsätta att uppslukas av denna sällsamma historia, denna framtidsvision så långt fram i tiden att den är onåbar, men ack så fascinerande...

Bekantskapen med Jenro Klao fördjupas allt mer. ---

Ibland känner jag under läsningen att jag är inne i en förunderlig SAGA, en skön upplevelse.


När jag nu frossar i vänskaps- eller snarare släktskapskorruption, kan jag väl citera vad pappa anser också. Olle Svensson, 77, pensionerad lärare även han:

Har nu läst din senaste och förundras, förvånas. Den är helt olik vad jag annars läser. I mina böcker finns inga framtidsskildringar och inga resonemang som du för. Jag uppskattar den stämning som du kunnat få till i berättelsen. Kort sagt: Very Good, men svårfångad! ---

Det var roande att följa med på vandring i din fiktiva stad... Beskrivningen av målaren som arbetade utan förebilder utan tog motiven ur sin fantasi var träffande!


Kul att höra. Men jag har fått fler glada tillrop angående boken, inte från släkt men från vanliga läsare, som "mycket snygg" som någon sa nyss i ett mail. Det gällde själva bandet, själva produktionen: klotband med guldtryck och skyddsomslag.

Det om detta. Mer om boken läser ni här.

(Målning Claude Lorrain)

2 kommentarer:

F. G. Granlund sa...

Ursäkta att jag nämner detta, Svensson.

Men jag har lärt mig att när ens föräldrar tycker om något man skrivit/publicerat - då är det ... tja, för att uttrycka mig försiktigt, mindre bra.

Därmed inte sagt att det du skriver inte är bra. Det VET DU ATT JAG TYCKER.

Men vad du än gör. Lita inte på dina föräldrar. De är partiska. När ex min far eller mor skäller ut mig för att jag skriver alltför dyster eller använder dem i mina berättelser och skäller ut mig för detta. Då mår jag gott. Då har jag verkligen åstadkommit något bra.

Tror dock att du vet detta sedan tidigare.

Kärlek.

Anonym sa...

Jag tänkte på det när jag skrev inlägget, tänkte på vad du sagt om föräldrar...

Anyhoo: jag var ärlig, jag sa "detta är mina föräldrar, detta är vad de sagt om boken". Och det visar om inte annat vad över 70 års pipel som aldrig läst sf anser om en sf-bok!

Partsinlagor javisst, men inte ointressanta. Berömmet hade ju vissa reservationer om man säger.

/svensson