söndag 17 maj 2009

Jünger jämförd med Ballard


Ernst Jüngers prosa är koncentrerad, om man så vill kondenserad: tillsätt bara vatten och du har nått Livets källa... Att skriva tajt och koncentrerat delar han med J. G. Ballard, som i vissa texter bröt med all traditionell, sövande prosakonst och lät symboler och metaforer, reflektioner och landskap smälta ihop i ett nytt amalgam som antingen gjorde läsaren galen eller salig. Många kan på samma sätt känna sig frånstötta av Jüngers prosa där inget rum för tvekan eller dialog finns, nej allt är uthamrat i ett metallskimmer som antingen förtrollar eller alienerar.

Både Jünger och Ballard har en dragning åt det symboliska och hieroglyfiska, och båda skildrar alltsom oftast förtrollad natur; de rör sig med ödlelik säkerhet mellan teknikens och Moder naturs riken - och naturen får då gärna vara tropisk och dann, ångande jungler. Båda hade en viss dragning till sydliga nejder syns det mig.

Annat som förenar Ballard och Jünger är blicken för den titaniska kulturen och fascinationen i öde slagfält. Båda såg kriget slå sönder en trygg värld och föda en ny; båda har registrerat övergången i halvdokumenära verk, Jünger i en stilistiskt bearbetad dagbok, Ballard i romanen ”Solens rike” som är hans minnen från pojkåren i ett Kina drabbat av stillahavskrig. Visst föreligger 45 års skillnad mellan Jünger och Ballard, men Ballards bakgrund känns ändå ganska jüngersk i mina ögon – för i Ballards koloniala uppväxt regerade ännu Imperiet, det var en nådatid, ett tronande på minnen; det var pojkår präglade av 1800-talsförfattare som G. A. Henty med flera. Sedan kom december 1941 med Kriget.

Ja, sedan kom kriget och raserade allt; jämför här Jüngers uppväxt i wilhelminska Tyskland med nationellt självförtroende på topp, pojkrumsdrömmar med äventyrsböcker - och sedan ett krig som inte alls blir som man tänkt sig, ett nederlag följt av förnedring och fattigdom, ransonering och ekonomisk kris. Weimarrepublikens Tyskland och England strax efter 1945 var båda råa uppvaknanden, oavsett att Tyskland var förlorare och England vinnare; att som unga män göra sig karriärer i respektive torde ha haft vissa likheter.

Att låta kaoset av minnen och erfarenheter få utlopp i skrivandet, detta delar Ballard med Jünger. Att ha skådat en värld gå under, sett födslovåndorna för den nya och sedan med den egna texten bidra till dess förverkligande, detta delar de trots alla olikheter i övrigt. B-17-bombare över Kirchhorst, B-29:or över Lunghua; de amerikanska bombplanen hamrar ut en ny värld på spillrorna av den gamla, och Jünger och Ballard ser detta tidigare än de flesta.

En fenomenal likhet är också att båda tog LSD under kontrollerade former. Vad detta inverkat på deras respektive prosastil kan man tala länge om; låt det räcka med att säga att båda är öppna för det psykedeliska.

Ska man kritisera båda för något, så är det förmågan att med retoriska knep tyckas kunna beskriva vad som helst. Jünger och Ballard tycks alltid landa på fötterna, även om det de skriver vid närmare betraktan kan vara välformulerat snömos.

9 kommentarer:

stewe sa...

hahha, tugga papper under "kontrollerade former".
Fan tro´t.

bra inlägg förresten, även om jag aldrig läst Junger.

Anonym sa...

"Tugga papper" = ta LSD för er som inte hajar.

Jünger skrev om sitt LSD-ande i "Psykonauterna", Ballard om sitt i "Kvinnors godhet". Båda böckerna finns på svenska som ni förstår.

Jünger gjorde't förresten ihop med schweizaren Albert Hofmann, han som upptäckte substansen, (utan att googla), LysergSyreDietylamid.

/svensson

Mårten sa...

Hofmann gick ju bort för bara ungefär ett år sen i en ålder av 102 år. Att man kallar det för "under kontrollerade former" var egentligen mer att man inte hade nån aning om vad man hade å göra med...
Jünger var på många sätt en fascinerande person och här lär man sig mer om honom än någon annanstans :)

F. G. Granlund sa...

Efter vad jag läser av dig måste jag helt enkelt bara börja läsa junger! Vilken bok rekommenderar du att jag börjar med?

Detta verkar ofantligt intressant!

Skriver han om sina LSD-upplevelser i sina skrifter? Personligen föredrar jag svamp...

Anonym sa...

Den perfekta Jüngerboken för dig FG torde vara "Psykonauterna", om LSD och andra droger. Teori och praktik, kulturhistoria och luddig filosofi, som hittat. Finns i bokhandeln nu för övrigt.

Ja visst tog han LSD. Och mycket annat: eter, laudanum, kokain...

/svensson

F. G. sa...

Kan du skicka en länk till boken ifråga? Anser du att jag ska läsa den på svenska eller engelska? Känner inte till värst mycket om junger. Var han amerikan/britt? Var hittar jag boken i bra översättning?

F. G. sa...

Förresten.

Du har väl läst Thomas De Quincey's en opiumätares bekännelser, samt Charles Baudelaires De artificiella paradisen? Annars. Gör det! Jag rekommenderar dessa böcker starkt!

Och ännu en fråga: Hur kom du i kontakt med Ernst Junger? Hur kom du in på den här typen av litteratur överhuvudettaget? Du slår mig inte som en person som upplevt de "artificiella paradisen". Har jag fel?

Anonym sa...

Jüngers "Psykonauterna" finns utgiven nu, finns i bokhandel och på adlibris och överallt. Googla vet ja, man kan inte länka här i kommentarerna.

Jünger har jag läst i 20 år, stort ämne, läs min etikett på bloggen, bara 55 inlägg...

Mannen var tysk.

Jag har just läst "Psykonauterna" för övrigt. De Quincey och Baudelaire nämns frekvent. Jag överlåter gärna de artificiella paradisen åt dig - för drogsnacket i Jüngers bok tröttade ut mig, däremot fanns mycket annat som memoarer, idéhistoria, filosofi etc.

/svensson

Anonym sa...

Vad gäller mina egna drogerfarenheter så vill jag inte ha dem ogjorda. Jünger säger förresten att vin och opium har ungefär samma effekter, nåt som glädjer en småborhare som jag.

I klartext: en gång i tiden drack jag öl, vin och whisky, har dock slutat nu. Av digestiva skäl. Det är det dåliga uppsalavattnet som spökar. Invecklat...

Men mitt skapande står inte still bara för att jag slutat ha en kvarting hemma.

/svensson