torsdag 6 augusti 2009

Jünger och radikalismen


Här ska jag ta upp Den Stora Frågan, den Brännande Frågan: Ernst Jünger och hans förhållande till nazismen.

Vi kan i så fall börja med att se på Hitler, mannen som skapade den nazistiska rörelsen. Konkret uttryckt, vad har egentligen Jünger och Hitler gemensamt?

I punktform blir det följande:
. födda ungefär samtidigt (Jünger 1895, Hitler 1889)
. båda positivt präglade av frontupplevelsen, båda ”gillar armén”
. båda tyska nationalister; 1914 års idéer med fosterland, lojalitet och hembygd väger tyngre än 1789 års idéer med frihet, jämlikhet och internationalism

Sedan måste man gå in på skillnaderna. Båda må vara nationellt sinnade under den avgörande tiden, under mellankrigstiden, men Jünger är (som Neaman antyder) inte så präglad av det nordiska arvet med Wagner och Eddan, Norden och det germanska i centrum. Jünger är en artistokratisk vurmare med faibless för gammal adel och nedärvd tradition, han har föga till övers för det ”folkliga”, för det plebejiska ölhallskamaraderiet. Att Jünger därför kom att ogilla nazismen från en elitär ståndpunkt kan vara besk medicin för vissa; om något är väl nivellering, demokratisering och jämlikhet till varje pris ledorden för vår svenska efterkrigstid. Men Jünger såg nazismen främst som en produkt av liberal demokrati, han såg Hitler som en den allmänna rösträttens Napoleon; denne skulle ha undvikits om Tyskland varit mer aristokratiskt tycks han mena.

Jünger var alltså emot demokratin och den allmänna rösträtten: demagogin, nivelleringen och likriktningen var för höga pris att betala för ”ett styre med, av och för folket” tycks han ha menat. ”Jag hatar demokratin som pesten” stod det i tidiga utgåvor av ”Dunge 125” till exempel. Han mjuknade med åren, men mitt intryck är att han föredrog kejsarstaten framför allt det som kom senare: såväl Weimar och nazismen som Tyskland efter 1945.

Sedan judefrågan, central i dessa sammanhang när vi jämför Jünger med Hitler. Jünger skrev till exempel en viss artikel i Schwarzschilds Tagebuch, september 1929, och därmed försvann allt hopp hos Goebbels att vinna honom för nazismen säger Nevin. I artikeln raljerade Jünger över att en nationalist skulle behöva äta tre judar till frukost, och konkluderade: ”För oss är antisemitismen ingen viktig fråga.”

Jünger var inte antisemit; han ansåg snarare att juden borde bli mer judisk än tillförne, sluta upp med att assimilera sig (uttryckt bland annat i en artikel i Die Kommenden, september 1930). Genom att odla sin särart skulle judarna bli en romantisk, arkaisk, anti-borgerlig kraft tycks han ha ansett; inte i sig en salongsfähig åsikt ur modern synvinkel, men att Jünger här definitivt kapat banden med allt vad antimsemitsm heter torde vara tydligt.

I frågan Jünger versus nazism, med allt vad det innebär, ger oss Nevin följande sammanfattning som jag helhjärtat skriver under på:

De som förbannar honom (= Jünger) som en fascismens Johannes Döparen, beredande vägen för Hitler, borde se åt annat håll för denna roll. Vid de kritiska korsningarna förkastade Jünger Hitler, förlöjligade nazisterna, och försvarade dem som utsattes för deras våldsamma rasism, judarna.


Det ser jag som en bra sammanfattning: Jünger var inte nazist, han var aldrig rasist.

Men han var förvisso högerradikal.

Nu blir det intressant. Neaman säger för sin del om om Jünger, att som högerextrem var denne fri från völkisch, nordiska och rasistsiska klichéer. Hans fascistestetik hade latineuropeiska rötter, och detta gjorde det relativt lätt för honom att motstå nazismens lockelser, om vi ska se det hela från stilmässiga grunder. En mix av stilmässiga och politiska faktorer fick Jünger att ta avstånd från nazismen; se till exempel vad Jünger sa i en intervju i Le Monde 1973, här citerad efter Neaman:

Jag hade goda skäl att bli nazist. Från första början var jag emot förnedringen av Tyskland genom Versaillesfreden (Hitler skapades av Versailles). Men jag gillade helt enkelt inte de här människorna. De långa knivarnas natt, kristallnatten, gjorde det klart för mig. Och förresten missbrukade Hitler, likt Vilhelm II före honom, det stora instrument som var vår armé. Hur kunde den tyska armén, ledd av inkompetenta och dåraktiga ledare, utmana hela världen?


Nazismen saknade stil helt enkelt, var för folklig. Nazismen saknade de andliga, estetiska och litterära inslag som elitisten Jünger lockades av. Rasismen var honom motbjudande på stilmässiga grunder, ett paradexmpel på en etik grundad i estetiska värderingar.

Nevin säger för sin del om Jünger dessa år: han trodde inte på dolkstötsmyten, detta att armén skulle ha förråtts av liberaler och demokrater i Berlin medan man var obesegrade i fält. Under slutstriden 1918 såg han ju att de allierade var starkare, de hade mer eldkraft och mer offensivanda än tyskarna. De sistnämnda var försvagade av undernäring, hade färre reserver och hade ingen segervilja kvar sedan Ludendorffs våroffensiv misslyckats.

Annars var Jüngers egen agenda dessa år, militarism och nationalism, även på sina premisser orimlig; det var (enligt en forskare som Nevin citerar) en ”Peter Pan-nationalism” där man drömmer om evig kamp, evigt krig, evig revolution, och inte ett jota på vad som ska ske efter revolutionen. Att man då måste bygga landet och sluta vara rebell tycks inte ha försvävat Jünger. Det är som om Al-Qaida skulle drömma om att vara bombkastare för evigt; planen måste dock vara att skapa ett imperium, ett nytt kalifat av det hela – allt annat lika.

Jünger i sina stridsskrifter målade upp den mytiske Borgaren som blir till den Andre, den store fienden, mot vilken står Krigaren som ska ordna allt till det bästa med sin offervilja och kamratskap, sin känsla för anda och disciplin. Hos denne blir allt autentiskt och sant, genom denne återupprättas allt efter civilisationens syndafall. Så jag tänker: visst kan man inspireras av kriget som uppammare till offervillighet, även pacifister har ju velat finna en "moral equivalent of war", men 20-talets Jünger saknar distans. Han läser in för mycket i krigarrollen, inser inte att den är en färg på paletten jämte alla andra roller som bagaren, kocken, läraren, prästen, läkaren osv.

---

Neaman, Elliot Y: "A Dubious Past"
Nevin, Thomas, "Ernst Jünger And Germany"

Relaterat
Jünger och Ballard
Ockupation
Thomas Cole, "Expulsion From The Garden Of Eden"

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är ett sant nöja att botanisera bland dina tidigare inlägg. Som här, där du skriver mycket intresseväckande om Jüngers förhållningssätt till sin tid. Det slår mig att hans inställning till nationalsocialismen förmodligen hade delats av Nietzsche, om denne hade fått leva ytterligare några decennier. /Non serviam!

Fri pdf sa...

Merci. Jünger vs nazism påminner också om Julius Evola vs fascism. Denne var en italiensk tänkare, soldat i VK1 och senare sympatiskt inställd till fascismen. Men han ogillade dess småborgerliga framtoning, dess konventionella nationalism och sentimantelaitet.

Evola överlevde VK2 och kunde sedan fortsätta sin skriftställarbana, precis som Jünger. Idéerna bar, dessa personer kunde inte helt förknippas med respektive regim.

Etiketter

A-Z (5) abb (4) abbX (1) ahma (6) aktuellare böcker (56) aktufall (10) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (61) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (171) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (99) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (8) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)