tisdag 1 september 2009

Dra på stan


Det är tisdag eftermiddag. Funderar på att dra ner på stan.

Att gå ner på stan -
mata duvor vid ån -
spana upp mot vår domkyrka -
i tegel och guld -

Vår lilla stad -
vår gemytliga stad -
här på slätten -
bland kobbar och dungar -
bland tallar och lönnar -
en stad där jag lever -
åker runt, handlar protein -
och fett -
och vitaminer och kolhydrater -
och vatten -

Vår stad, vår lilla stad -
med sin kyrka och bibliotek -
och sina gator och vägar -
och parker och trädgårdar -
och järnväg -
och E4 -

En stad i världen -
en man i världen -
en stad under solen -
en man under solen -
dyrkar guld, tempel och guld -
och solens guld -
klockan fyra på eftermiddagen -
ack så solen flödar -
man kan bada i sol, frodas i ljuset -
och UFO-ljuset, ljus från UFO-strålkastare -
och ljus från kyrkfönster -

Stad i sol -
i ett land utan namn -


Så diktar jag en dag som denna. Ner på stan ska jag definitivt; målet är att GÅ PÅ KROGEN, TA 'N ÖL, kanske en läcker maträtt, kanske en hamburgare med pommes, ädelost och bacon - eller en Club Sandwich med senap och pepparrot - eller en Fish 'n Chips, jag har nästan bespetsat mig på det, denna krogmat, denna uppgraderad pubmat.

Gå på krog, träffa bekanta; det är PLANEN. Förutsättningar? 20 grader, uppehåll ja ta mig tusan är det inte SOL.

Färdmedel? - Cykel. Det är ju bara två kilometer bort, nå säg tre då. Men BUSS tar jag aldrig om jag kan slippa, det är EN AV ALLA DESSA SAKER SOM JAG ALDRIG GÖR.

Man har sina vanor vet ni. Så ifall ni undrar, här är mer sånt som jag aldrig gör:

. skriva lista när jag ska handla

. köpa kvällstidning

. gå på bio

. gå i shorts utomhus

. laga soppa, gröt; riktig mat ska det vara, typ grytor med tio ingredienser

. gå i strumplästen inomhus, tofflor ska man ha


Det om detta.

Läsning: "Okänd soldat" av Väinö Linna. Linna är en kverulant och kåsör, en officershatare och dialektromantiker, oläslig på sina håll när Rokka och Hietanens idiom ska återges. Men jag förlåter honom allt, han KAN SINA SAKER. Han är en krigsförfattare som inte bara (nota bene: inte bara) skriver om ett patrullföretag, nej han har koll på även högre förband, på taktiken, på själva rytmen och pulsen i moderna operationer.

Han hade varit underofficer vid fronten, han visste vad han skrev om. Ska ni läsa en roman som ger er KOLL, koll på HUR DET SER UT VID FRONTEN, läs Linna. Glöm Mailer och Remarque och andra överskattade nollor, de har helt enkelt inte samma operativa nivå i sina texter, de har inte samma ÖRNKOLL PÅ HUR KRIGSHANTVERKET BEDRIVS. Sedan må de ha legat vid fronten i fyrtio år, det hjälper ändå inte. Deras verk har inte den överblick OCH detaljrikedom som Linnas bok har.

Jag har skrivit om Ernst Jüngers "I stålstormen", onkeligen en bra bok. Men upp till Linna når han inte. Jüngers bok är dokumentär, Linnas är fiction; jag är medveten om det, jämförelsen må bli lite svår då, men i alla fall: jag stör mig lite på det enformiga landskapet hos Jünger (slätter, skyttegravar, kraterlandskap), på frånvaron av tragedi, på jagnarrativet. Linna däremot målar på en bredare palett, målar upp en vidare scen.

Var sak har sin tid. Jag vill inte ha Jünger oläst, men "normalmetern" i dessa sammanhang är och förblir Linna. Om ni frågar mig.

Mer om "Okänd soldat" skrev jag förresten här.

1 kommentar:

perraj sa...

Låter mysigt...

Jag har en vana att dra ut på stan också, för mig är det Göteborg.
Alltid tidigt på eftermiddan, gärna en lördag.

In på en pub, som har några riktigt goda ale.
Slår mig ner nära ett fönster, det brukar vara lite folk den här tiden.

Sedan har jag en bok i innerfickan, det kan t ex vara Borges' Fiktioner, Dan Anderssons Samlade dikter, Shakespeares Macbeth. Camus' Pesten. Något riktigt bra.

Så sitter jag och läser koncentrerat, min pint varar över en timme. Perfekt. Det här är nästan det bästa jag vet...