söndag 29 november 2009

Lennart Svensson: Ekon i gaturummet (novell)


Härmed en novell. Den ingår i min roman "Camouflage". Pdf:en till romanen finns fritt nedladdningsbar här.


Bakgrunden till denna novell är som följer: Gondavien och Mirotanien är i krig. Efter första krigsårets gondaviska anfall och mirotanska motoffensiv råder dödläge. Camouflage’ gondaviska armé ockuperar halva Mirotanien och själv residerar han i en stad som hamnat mellan frontlinjerna i vinterstiltjen. Han lever där som en vrakspillra, ilandspolad av krigets vågor.

Våren nalkas. Camouflage anar att de egna snart kan komma att gå till motanfall – eller kanske fienden hinner inta staden före det...? Läget är oavgjort, flytande och gråzonsaktigt. I sin öde stad lever Camouflage beyond the Beyond, within the Within. Staden blir en projektion av hans inre. Men det hela tenderar omsider åt den antydda offensiven och uppvaknandet med Något Nytt på gatan.
Dån och bröl, rop, ekon i gaturummet. Explosioner i fjärran.

Han störtade upp och gick fram till fönstret. Ute på gatan såg han stridsvagnar, tre stycken, varav en precis vände sig och rev upp gatsten i processen. En annan backade på en lind, knäckte den och körde över den med löven yrande. Längs husväggarna strök patruller med soldater, de gick in i varje hus, och antagligen kommer de även hit tänkte Camouflage.

De egna var här, han kände igen stridsvagnstypen. Gondaviska armén hade återtagit staden. Det var också vad han ville men ändå kunde han känna visst vemod för sin öde stad. Men bort det! Nu var det dags att återinträda i leden, göra skäl för sin lön, spotta upp sig för insats i legendariskt krig!

Just då bultade det på dörren. Han gick och öppnade; direkt körde en soldat en k-pist i magen på honom och beordrade "upp med händerna". Han lydde. Det var inalles tre soldater som kommit. Han såg att de hade grå uniformer vilket var en bekant syn, signalerande "eget folk"; fiendens uniformer däremot var av grönt vindtyg. Dessa yllegrå män tillhörde samma armé, den armé han själv tillhörde, den som han oförhappandes haft permis ifrån – permis i den gåtfulla staden, staden som nu inte var gåtfull längre, inte folktom, utan befolkad av soldater.

Den öde staden hade kollapsats, förts från ett drömtillstånd till ett verkligare tillstånd – ett vardagsverkligt tillstånd.

- Rör på spelet! sa sergeanten som chefade strykan.

- Ja, ja, sa Camouflage. Det är lugnt, jag är med er.

- Visst, säg det till förhörsledaren.

- Va?

- Tror du jag är dum! sa schassen, iförd pistolhölster och båtmössa och, runt halsen, väbelbricka. Vi erövrar stan, återtar den; så finner man där en figur som säger att han är i samma armé. Spion säger jag.

- Ålrajt, sa Camouflage. Men kan jag få ta på mig kläder först?

Befälet gjorde ett tecken och han följdes av den kpist-beväpnade soldaten till rummet, klädde på sig byxor, skor och kavaj. Sedan gick han med uppsträckta händer nerför trapporna, fördes ut i den grå dagern och in i en terrängbil. Han forslades iväg genom staden, fördes in i ett hus och ner i en källare där han låstes in.
Senare rentvås Camouflage och kan återgå i leden. Detta är alltså ett utsnitt ur en roman, en 200-sidig story om denne Camouflage' öden och äventyr. Romanens titel är passande nog "Camouflage", och vill ni tanka ner hela filen så gå hit. Det är en rafflande story, en bitande bitvarg, en präglande praxiteles för vaken ungdom. Jag har arbetat med den av och till i tio års tid; med denna har jag äntligen fått till den där uppföljaren till "Eld och rörelse" som föresvävade mig så fort jag hade fullbordat den.

Ungefär så: ett sidospår i min krigsfiktion var förvisso "Stridsmiljö 2500". Men kärast är mig ändå att skriva om förhållanden på jorden, här och nu så att säga. "Camouflage" utspelas förvisso i ett krig mellan Mirotanien och Gondavien, fiktiva länder, men ingen ska missta sig på att det är realism det handlar om, det är en människa av kött och blod som upplever verkliga saker. Inga tre meter långa aliens denna gång.

Var sak har sin tid och aliens med e-strålevapen har också sin plats i mitt universum. Men med "Camouflage" är jag inne på mer konkreta marker så att säga. Samma sol lyser över Camouflage som över oss. Så kolla upp denna roman om ni har lust, om ni inte är främmande för lite avancerad prosa, fragmentariska kapitel och annat skoj.


Relaterat
Camouflage
En pansargrenadjärinfanterifänrik vid namn Camouflage
Den omöjliga friheten
Camouflage, fri pdf
Åselehaiku

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (4) abbX (1) ahma (6) aktuellare böcker (56) aktufall (10) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (61) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (171) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (99) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (8) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)