fredag 8 januari 2010

Ernst Jünger: Besök på Godenholm (1962)


Ernst Jünger skrev en handfull romaner. En rätt okänd sak bland dessa är "Besök på Godenholm". Originaltiteln på verket var "Besuch auf Godenholm".

Han var Silverräven och krigshjälten, drogromantikern och Blå Max-bäraren, en sällspord kaippare med blick för det diskreta i tillvaron - bland skalbaggar och tusenskönor, solrosor och prasselbuskar, kommendörsfjärilar och dyngbaggar. Med sina falkögon registrerade han de tusen, de miljoner ideogram varav världen är skriven - och han bringade därmed svalka åt en förtorkad kultur, en kultur svältfödd på former och färger sedan proggarna bestämt att ingen fick ha roligt, allt var aska.

Det är Jünger jag talar om, Ernst Jünger. I ”Eumeswil” framförde han nämligen tanken att den moderna anden har blekt alla bilder, allt har blivit abstrakt och blodfattigt. Modern, akademisk historieskrivning till exempel fokuserar på abstraktioner som fördrag och författningar, förvaltningsmodeller och ideologier, men är desto fattigare på gripande bilder, scener och karaktärer.

Så var fallet under det sjuttiotal då ”Eumeswil” skrevs och även före, på 60-talet då ”Besök på Godenholm” utkom. Där talar gurun Schwarzenberg om samma sak, bristen på bilder i samtidens kulturliv, bristen på färg och form och lödighet. Botemedlet på denna brist heter dock: bort från begreppen och tillbaks till det outsägliga, till skapelsens väsen. Bort från överdriven förståndsmässighet och kall analys ty denna bidrar bara till ökad oro, teknokrati och själlöshet. Bilder däremot skänker lugn.

Denna bildernas välgörande verkan noterade Jünger även i krigsdagboken (Kirchhorst, 20 november 1945): att betrakta en mapp med teckningar och konstverk förjagade melankolin denna dag, bilder av ”Pierre Bonnard, Braque, Utrillo, Faurier”. Detsamma säger han i Paris, 28 juli 1942 när han på ett antikvariat bläddrar i en illustrerad bok om en Nilresa: ”Att titta på bilder gör mig gott, särskilt när jag är deprimerad.” Även den gode Saint-Exupéry är inne på samma linje någonstans: för ett barn som är ledset visar man en bilderbok. Detta är kärnan i det hela men det är tillämpbart även på historia och konst, på vetenskaper och snart sagt all mänsklig odling. Konceptkonst i all ära, det är bilder och former man vill ha. Humanvetenskaper måste få liv och blod från människa och myt, natur och kultur, från något konkret fattbart. Naturvetenskaper åter torde behöva matematik som grund, men en Goethes ”föremålsliga tänkande” – Gegendstandliches denken – ska också ha en plats där om ni frågar mig.

”Besök på Godenholm” frossar i olika bilder som huvudpersonerna ser; man har råkat en guru på dennes ö och förväntar sig en diskussion i klara termer, men istället blir det visionära syner av blommor, hav och slott, av en urhistorisk dödskult och vidare bort i det undermedvetna. En modern läsare må värja sig för detta: ett sedvanligt kåserande narrativ må vara att föredra, vanlig dialog må vara tillgängligare. Men Jüngers bildskrift vinner i längden syns det mig, hieroglyferna har en djupare kvalitet än vardagspratet. Vad som dröjer sig kvar är ofta bilderna, gestalterna, formerna och färgerna. Jünger visar oss detta här och i andra texter. Han må vara lite svårläst men det betalar sig i längden.

Bilden ska stå i centrum. Merparten av Jüngers skrifter tycks mig ägnade att ge bildmässig förankring av idéer och resonemang, blotta titlarna talar för det som Krantz påpekat: Arbetaren, Heliopolis, På marmorklipporna, I stålstormen, Äventyrshjärta, Bin av glas... Det är sinnebilder från början till slut. Det är Bildhaftigkeit, bildmässighet i sin prydno.

Jünger alienerades som zoologistudent av all abstraktion, alla siffror och fakta. Han ville ha bilder, former och gestalter, han ville ha något konkret att fängslas av. Och Jünger som Bibelläsare ville kanske inte i första rummet bli frälst, nej han sökte i Skriften symboliska förhållningssätt uppgav han. Detta syns mig vara ett originellt sätt att läsa Bibeln, ja att läsa överhuvudtaget: inget vaket noterande av intressanta tankar och idéer, nej låt formerna tala till det undermedvetna istället. Det kan också vara en framkomlig väg, en väg till frälsning.

Relaterat
Mina bloggnoveller
Jüngers liv
Hassel: Döden på larvfötter
Samuraj på västfronten
Eld och rörelse
Camouflage
Krigaren i Bhagavad-gîtâ

Illustration Anders Allander

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (4) abbX (1) ahma (6) aktuellare böcker (56) aktufall (10) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (235) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (31) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (61) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (170) pr (45) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (98) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (8) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)