söndag 24 januari 2010

Pilgrimsfärd, del 3


Här fortsätter berättelsen om min pilgrimsfärd bland Stockholms kyrkor. Jag var nyss inne på Engelbrektskyrkan, och här fortsätter jag att tala om den:

En dam höll på att städa kyrkan när jag var där, körde dammsugare som dock stängdes av rätt fort. En skallig ung man tog bilder med kamera med stativ, så proffsigt så. Själv gick jag bort till västra delen av kyrkan, bortersta delen som hade låg, vanlig takhöjd, trä i golv och tak och, längst bort, lätt tintade glasfönster som medgav utsikt. Här ser man vitt omkring, det är en central utkiksplats denna kulle som inte är Brunkebergsåsen men något annat. Och sedan var det dags att dra vidare och nu skulle det bli Johannes kyrka, den däremot ligger på sagda ås några kvarter åt söder.

Jag lämnade min Engelbrektskulle, tog farväl av templet där det tronade och gick nerför trappan och bort i gatulabyrinten. Johannes’ torn skymtade ovan taken. Jag korsade Fridhemsplan, tog mig uppför ännu en brant trappa och såg snart absiden med sin glasmålning, stumt grå så som glasmålningar ter sig utifrån. En gotisk kyrka, nygotik med maskinslaget tegel, alla detaljer prydligt utmejslade, ett tegelrött smycke i en liten park omgiven av huslängor, hjärtevärmade läge. Jag tog mig runt fram till entrén, kom in, tog av mig keps och bandana och gick in i långhallen. Det var rätt mörkt men i koret lyste det, det var ett altarskåp med spetsbågar och figurer, det var en jättematta vävd i Indien (men inte indiskt mönster), det var glasmålningar med shatteringar typ som de modernare glasen i Uppsala domkyrka, tyska saker (läste jag i en broschyr senare).

Men först måste man sätta sig. Och tacka Gud för att kyrkan var öppen och man fick komma och sätta sig ner, komma in i värmen. Jag satt där och mumlade, pratade kanske för mig själv – och sedan, då jag rest mig, såg jag att en annan besökare satt på en annan bänk, i högra avdelningen (jag brukar sätta mig till vänster) – så mitt babbel hade kanske hörts – nåväl, jag var inte störande. Jag kollade detaljer, såg murarna av små tegelstenar, det gav dem karaktär, det var inga tomma murytor. Jag gick bort till det obligatoriska vykortsbordet bredvid ingången och köpte kort och tog broschyrer, det ska man alltid göra. Hemkommen har jag gjort montage av bilderna, det är urläckert alltså.

Jag hade ätit upp mitt godis och började bli hungrig, men var skulle man äta? Jag lämnade Johannes, gick nerför trappan i parken och vände mig om, såg det mäktiga tornet, ja jag var själaglad, praise the Lord. Ner i staden, inga bra krogar fanns, jag avvaktade, tog mig till Hötorgets T-banestation och åkte söderut. Jag skulle till Högalidskyrkan, funderade över vad stationen hette. ”Hornstull” sa mig en karta, bra med kartor är det i T-banan, så det var ner till T-centralen och sedan byte, jag tar mig fram ganska bra för att vara lantis, bara upp en trappa och på ett nytt tåg, svisch och vidare i tunnelvärlden. Gamla stan, Slussen, Mariatorget, Zinkensdamm och Hornstull. Jag gick av.

Krogen fick vänta, jag skulle kolla in denna nationalromantiska kyrka som påminner om Engelbrekt, högt skepp och höga torn, här har vi förvisso dubbeltorn också. Men denna är mer traditionell än Wahlmans, denna har långskepp medan Wahlmans har lika långt tvär- och långskepp syns det mig.

Ja hej och hå. Jag approcherade alltså Högalidskyrkan. Återigen, liksom inför Engelbrekt och Johannes, var det till att bestiga trappor: Stockholm är kuperat så det räcker. Upp på Högalid helt enkelt, ”den höga kullen”. Kyrkan i sitt mörkbruna tegel var mäktig men trots platån man befann sig på fanns ingen utsikt, den skymdes av höghus i alla riktningar! Annars måste det ha varit en fantastisk vy med vattnet och Liljeholmen och Västerbron och Essingeleden och allt.

Nåväl. Jag gick in i kyrkan. Och satte mig sedvanligt och prisade Gud. Ja det måste man göra, jag har en inre drift att göra det så fort jag går in i det heliga rummet: en stunds stillhet innan turistandet. – Och vad såg man då? Ja det var crucifix, our Lord on the cross, så märklig men ändå så drabbande syn. Gud och sonen är ett; sonen, syndfri, går ner i yttersta skam och förendring, tar på sig skulden för allt elände som någonsin gjorts! Det är märkligt. En märklig impuls utgår från denne man och hans gärning: Kristusimpulsen för att tala med en viss guru.

Kalkslammade murar – altarskåp med små figurer – predikstol – enkla former och materialverkan som i Engelbrekt.

(Bilden föreställer det inre av Högalidskyrkan. Här fortsätter äventyret med fler kyrkor.)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Fint. Jag har följt din blogg ett tag men har inte stött på den här texten förut (det är bra att du påminner om gamla texter). Jag döptes i Högalids, bodde i Engelbrekts församling och gick i skola precis vid Johannes så vi hade våra skolavslutningar där. Dina beskrivningar är klockrena, jag känner verkligen igen mig. Bara en fråga: Hur tog du reda på att mattan var från Indien? I vilket fall så vill jag tacka för nostalgitrippen!
Allt gott.
/Gustaf

Svensson sa...

Tack, det var roligt att höra - en bildrik väg detta att ha haft anknytning till Högalid, Engelbrekt och Johannes.

Jag fann info om Johannes' kormatta i denna pdf. Länken är inte klickbar men:

http://www.stockholmsstift.se/download/18.61632b5e117dec92f47800052610/Stjohannes.pdf

Etiketter

A-Z (5) abb (82) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (50) aktufall (7) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (27) att vara Svensson (226) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (11) bing (294) biografi (16) bloggish (59) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (12) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (34) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (2) esoterica (117) etni (13) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (119) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (25) ipol (67) islam (6) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (24) kuro (2) libyen (18) link (32) lite litteratur (96) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (10) mena (42) multiversums mytolog (5) natio (66) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (14) oneline (1) ori ett lag (53) pil (5) poesy (46) politikka (192) pr (52) pred (3) Priest (14) prophecy (21) rymd (2) sanskrit (9) sf man minns (99) small candies (125) Smaragdeburg (6) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (15) tempel (31) Tolkien (4) topp5 (8) typer (15) USA (18) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)