onsdag 31 mars 2010

Den siste swashbucklern, del 2


Ohlmarks var ett tag i Nazityskland. Han tjänstgjorde som docent i svenska eller dylikt. Kanske var han tyskvänlig, det underlättade kanske.

Inte ens jag som gillar Ohlmarks vill förneka detta, o nej. Man måste se både för- och nackdelar, för på så sätt får man en levande bild av en människa - i detta fall Ohlmarks.

Han var i Tyskland och han skrev memoarer om det ("Efter mig syndafloden. Greifswald-Berlin-Hamburg 1941-45", 1980). Man kan gissa att denna tyskperiod inte gladde honom efter kriget, han ville antagligen gottgöra det på något sätt - och vi har förvisso bland hans böcker en som heter "Israel - landet som skapade Bibeln". En resa i Det heliga landet med historiska och religiösa utvikningar, en som visar att Ohlmarks minsann gillar dagens Israel, dess kultur och allt. Ja så tar man sig fram här i världen. Whitewash.

Som resebok betraktad är den dock OK, han kunde faktiskt skriva. Han skrev snabbt och väl vill jag hävda. Bland annat innehåller boken en fin bild en passant, hur han ser att man firar ett bröllop på hotellet där han bor. Och han ser brudens far avtacka rabbin, tack för en fin insats - och sedan (skildrar alltså Ohlmarks) går rabbin hem - och brudens far återvänder till bröllopet, gnuggande händerna med en min som säger "nu dj-lar ska den RIKTIGA festen börja"...

Det är en fin bild, en skarp iakttagelse. Det är inte många reseböcker som får med sånt om man säger. Så därför gillar jag Ohlmarks, därför denna artikelserie; jag förnekar inte hans dåliga sidor (som sagda bok som var lite rentvättning av brunt förflutet) men man måste också erkänna hans förtjänster, hans stilparader och annat som detta.

Jag gillar Ohlmarks för hans kvaliteter. OCH jag erkänner att han var lite av en fuling. Men jag undrar ibland hur många som är i stånd att på detta vis hålla två tankar i huvudet på samma gång, eller om allt här i världen är svart eller vitt, ett eller noll, av eller på...

På internet frodas förvisso representanter för den "binära typen", den för vilken allt är antingen svart eller vitt.

Här finner ni hela min Ohlmarksserie. Dorés bild föreställer Moses som slår fram vatten ur klippan med sin stav.)

Relaterat
Ohlmarks, Åke
Lovecraft var en excentriker som levde i det förgångna
Moorcock: multiversums mytolog
Mårtensson: Maktens vägar (1980)
Poe: Den gyllene skalbaggen (1962)

4 kommentarer:

Olof sa...

Ingen skugga skall falla över Ohlmarks bara därför att han var verksam i Tyskland. Det är bara idag, då allt tyskt är så fullständigt demoniserat, som inskränkta människor ser antisemiter i varje buske.

patrik blom sa...

Men Ohlmarks var väl "svensk lektor" i Greifswald, en tjänst som väl tillsattes av Svenska institutet? Han hade ju t o m halv-diplomatisk status, såsom utsänd av det officiella Sverige.

Anonym sa...

På Wikipedia (Åke Ohlmarks) står förvisso: "Vidare var han lektor i svenska vid universiteten i Tübingen, Tyskland mellan 1933 och 1934, Reykjavik, Island mellan 1934 och 1935 samt i Greifswald, Tyskland mellan 1941 och 1945."

Så du kan ha rätt Patrik Blom.

/svensson

Anonym sa...

Nu ska jag även ändra i inlägget till "docent i svenska el dyl".

/svensson