Drakdödaren

Nu är sommarläsningen fixad: Snorres kungasagor i tre band plus lite antologier med fornnordiska texter. Jag köpte dem på bibblan för tio kronor styck. Utrensat material, makulerat och kasserat men fint skick, inbundet och allt.

Så nu kan jag frossa i lakonismer och shamanism, galna galder och mustiga myter. Det nordiska ropar, jag är en trogen förvaltare av tradition och arv, av förfäders legender och sagor. Jag glider fram i gamla narrativ med ödlelik säkerhet, jag läser Eddor och Beowulfar med samma nerv - Beowulf ja, fornengelsk men med en svensk hjälte i huvudrollen, en kung från våra nejder.

Göten Beowulf får i detta kväde i uppdrag att rädda ett hemsökt kungarike, Lejre i Danmark: ett monster lurar i markerna. Grendel heter fulingen och denne dyker mycket riktigt upp inom kort, men Beowulf har vakten i kungshuset:

Beowulf vakar och väntar på fienden,
bister bidar han brottningens utgång.

Då kom från heden, höljd i dimma,
Grendel gående, av Gudsvreden drabbad.

I den höga hallen hoppades nidingen
finna många män att mörda försåtligt.

Grendel lyfter på taket till kungsgården och tar en handfull kämpar till mat. Men Beowulf drar blankt och sårar monstret - och dagen är räddad. Sedan drar han ut på jakt efter fanstyget och dennes moder, rensar kungariket. Slutstriden står på botten av en sjö.

Sedan seglar Beowulf hem till Götaland. Där får han i uppdrag att döda en drake i en grotta, och hjälten rustar sig till strid och drar åstad:

Upp steg den gäve hjälmprydde hjälten,
härklädd, hårdför, med huggvärn i hand -
till klippväggen träder han; trotsig tror han
på en mans styrka - så gör ej en feg!

Den hårdaste härman, han som hade utstått
strider i mängd, mäktiga anfall,
fotfolkets stormlopp, han såg nu i väggen
en valvport av sten. Där vällde en ström
ur bergshålan ut; det böljande flödet
var eldande hett...

Det är draken som sprutar eld. Så kommer den fram och Beowulf är beredd:

Handen höjde han,
gautarnas drott, och drabbade den gräslige
med sin ganla arvedel - dess glänsande egg
slog han slö emot benstommen; den bet ej så gott
som han skulle ha tarvat, den tappre kungen,
och nöden krävde. Då vart klippans vakt
för de omilda svärdshuggen ursinnigt vred
han sprutade mordeld, och spjutlågor flögo
vida omkring.

Draken blir dräpt men Beowulf såras dödligt. Så lever en man. Så dör en man.

Kvädet ska ha diktats av germanska engelsmän på 700-talet e Kr. Det är gammalnordiskt men kristet: "Gud är mitt vittne", "den goda gåvan, Gudi given" och "jag prisar Gud, den evige drott" är troper som förekommer.

Ett allmänt visdomsord må citeras, en korthuggen nordism som visade att våra förfäder minsann hade ideal, de var inga sluggertyper som bara stred, nej de kunde tänka också:

Tveggehanda
skall sköldför kämpe kunna skilja på,
som för vettig vill gälla: gärning och ord.

Att snacka är en sak, men man måste också kunna visa i handling att man menar vad man säger. Döm inte statsmän efter deras ord utan efter deras gärningar, sa till exempel Lenin. Det kan även gälla i näringslivet; smarta placerare lyssnar aldrig till vad företagens VD:ar säger för detta är ju bara babbel, bara solskensprat som ska hålla aktiekursen uppe. Man ska hellre se till företagets konkreta resultat, till vad som GÖRS, inte vad som SÄGS. "Bullshit walks, money talks".

Relaterat
Robert Holdstock: Mythago Wood
Larry Niven
Robert Heinlein
Jim Ballard

Andreas Mathiasson: en Draken på Rinkaby flygfält, Kristianstad