tisdag 13 juli 2010

Bli vid sin läst


Här i Härnösand har vi ett friluftsmusem. Det heter Murberget, kanske landets första i sin art, kanske äldre än Skansen. Det är i alla fall en anläggning med gamla hus - skola, prästgård, bondgård osv - som demonterats och byggts upp på ett berg, en massiv kulle norr om stan. Det finns även en kyrka där, en rekonstruktion av en medeltidskyrka. Den används för bröllop och annat på sommaren men i övrigt är det bara en museipjäs, ingen församlingskyrka.

Men jag vill se den. Och idag fick jag svar från museet att den är öppen 11-17, dagligen fram till augusti.

Så att: det händer lite, jag fick ett mail i morse från Länsmuseet, tänk er det! Jämte den sedvanliga junkmailen om "du har kanske vunnit en miljon". Men junkmail kan vara kul det med, då ser man att världen därute existerar. Så att säga.

Det händer lite. Men inte mycket.

Det kallas sommar.

Och vädret kan man inte klaga på.

Annars går jag runt i mina rum och ser på konst, stor konst. Jag har nämligen tavlor på väggarna, skapade av mig med sax och klister och förgyllda ramar. Jag ser tempel och trädgårdar, jag ser flygplan i det gröna, jag ser underbara ting...

Och ser jag inte på konst lyssnar jag på musik, senast en CD från Nyhemskonferensen 2001, andliga låtar. "Alla änglar sjunger kring din tron ikväll", oerhört slående.

Och är det inte musik är det film, se gårdagens inlägg.

Jag ser det ena och det andra. Och om än jag inte lever i extas så uppskattar jag kvaliteten i det jag möter. Dock händer det ibland att man får sig en och annan konstnärlig tautologi, tårta på tårta. Det blir för mycket av det goda.

Tautologi: "en stor jätte" är exempel på ett sådant uttryck. Det är en trop som bör undvikas för alla förstår att en jätte är stor.

Och ett slags konstnärlig tautologi blir det i mina ögon när detta sker: en skådis sjunger även ledmotivet till sin film, som Will Smith och "Men in Black". Eller när regissören även komponerar filmmusiken, som John Carpenter och "Escape from New York". Eller när en författare även målar omslaget till sin bok, som Lars Gustafsson och en av hans senare filosofiböcker.

You see? Visst ska man bejaka mångsysslarna, de som kan litegrann av varje, men just när det gäller boken och filmen som produkt är arbetsfördelning att föredra. Det var till exempel därför som jag inte tecknade omslaget själv till "Eld och rörelse", utan gav det i uppdrag åt tenngjutaren och grafikern Anatol Boström att göra det. Jag hade förvisso färdiga teckningar att tillgå, jag hade länge fantiserat över hur ett omslag skulle kunna se ut - men Boströms version blev bättre, det blev mindre explicit. För den som undrar kan nämnas att det föreställer sökarljus som speglas mot undersidan av några moln, ljus som sedan sipprar ner över terrängen som konstgjort månljus. Bilden ser ni om ni klickar på nyssgivna länk och scrollar ner lite. Eller mycket.

Nåväl, vi kan ju fortsätta på temat mångsysslare och allkonstnärer. Wagner var litegrann som Carpenter - eller? Wagner var både manusförfattare och kompositör kan man säga, skrev både libretto och gjorde musiken till sina operor. Dessutom designade han kostymer och ritade scenbilder, det var grädden på moset, och voilà hade vi ett allkonstverk, ett Gesamtkunstwerk. Att man idag struntar i hans hornhjälmar och germanska skogskulisser gör inte så mycket, libretto och musik lever vidare i modern kosymering. (En old-school-"Niebelungens Ring" för fantasygenerationen vore förvisso något att goutera, komplett med spjut, svärd och hornhjälmar, trolska scenerier och valkyrieflätor, som kontrast mot alla glas-och-krom-"Ringar" vi sett på senare tid...)

Så inte kan man säga att Wagners kombinerande av librettist- och tonsättarrollen skär sig. Viss skepsis mot mångfrestare av det här slaget bör man ha, men står man inför ett geni så får man kapitulera.

Mångfrestare, folk som både kan sjunga och skriva, finns det? Nämnde Gustafsson kan spela flöjt. Ja det finns nog många författare som kan ta ton. Själv har jag en rätt bra sångröst, tjänade lite kulor i Stockholms tunnelbana på det en gång. Lite Bing Crosby: "Stranger in Paradise", "Summerwind", "Straight Down the Middle", golflåten ni vet. Som jag gjorde en paus passerade en herre och småsjöng "That old black magic"..., han hade något vädjande i blicken - men jag kunde tyvärr inte glädja honom med den, kunde inte texten. Så det fick bli "Mona Lisa" av Nat King Cole istället.

Folk som både kan måla och skriva? Gunnar Brusewitz. Normalbra standard på båda, skrev som han tecknade: lite journalistiskt. Clark Ashton Smith (q v etiketten "fantasi-fantaså-fantasy") kunde skulptera.

Något som är svårt i mångssyssleri, har jag märkt, är att förena musikerrollen med debattörens. Det har Alexander Bard fått erfara. Lite märkligt: ty författare som debatterar anses fint, musiker som debatterar anses udda. Men det kan bero att det musiska inte rimmar med det stridbara; det ena är harmoni, det senare dissonans. Eller hur man nu ska säga.

Kanske så här: prosaförfattare må debattera, dock inte renodlade poeter. Samma sak som med musiker: det skär sig med deras "sköna konst"-profil, poesi och strid gifter sig inte. Prosakonst däremot är lite grövre till sin art, det rimmar bättre med debattklimatet.

Picasso hade en period då han ville bli författare. Det var en bra bit in i konstnärskapet. Men Gertrude Stein talade honom ut ur denna villfarelse, och då blev han lycklig igen. Mångsyssleri är inte alltid av godo - skomakare, bliv vid din läst - och författare ska inte måla omslagen till sina böcker! För att det ska lira måste bilderna vara bra, proffskvalitet. William Blake gjorde ju litografier till sina dikter och det var ypperliga saker så det är OK.

Och Dolly Parton sjöng ledmotivet till "9 To 5" där hon även skådespelade. Låten är en klassiker så låt gå då. Men en tumregel är att man, som sagt, ska bli vid sin läst och inte blanda konstnärsroller, stävja lusten att göra två saker.

(Odilon Redon, "Ofelia")

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (4) abbX (1) ahma (6) aktuellare böcker (56) aktufall (10) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (235) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (31) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (61) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (170) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (98) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (8) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)