tisdag 27 juli 2010

Om krigsstories


Välkomna till denna kurs i att skriva krigsberättelser...

Vi snackar att börja med usla krigsstories här, dåliga, klichéfyllda saker. Det vill ni väl lära er? Ja visst vill ni det. Ni kan ju bli berömda på kuppen. Och det gäller både film och roman. Allt är mycket enkelt och kan sammanfattas i punktform:

. Du behöver inte ha någon kunskap om stora operationer, massverkan och striden som tillstånd. Nej, ett litet löjligt kommandoföretag räcker, "ett gäng grabbar på äventyr". Som i "Saving Private Ryan", "Kanonerna på Navarone", "Örnnästet", "Bron över floden Kwai" och "De nakna och de döda"; all action i denna sista roman är koncentrerad till en patrull.

. Överhuvud taget är action inte så viktigt. Nej, koncentrera dig du på gruff mannarna emellan, lägerlivets nolltillvaro, "sergeanten är dum, majoren är dum" osv. Detta kan lösas genom att ha all eller stor del av handlingen förlagd till utbildning som i "Full Metal Jacket". Detta är uslingens sätt att skriva krigsstories och det är ju vad det handlar om här, remember?

. Känslopjunk är ett måste för den usla krigsberättelsen. Det löses lätt i filmen med att ha smetig musik i bakgrunden till varje scen. I textform utförs det hela med introspektion i personernas psyken, gärna med tillbakablickar över vad som hänt innan, allt med målet att visa hur synd det är om dem.

. Ett tillgjort språk måste också till i skitstoryn. Kalla för all del inte en spade för en spade, nej sökta omskrivningar är alltid bäst. I film är detta lika med löjliga kameraåkningar, överdrivet långa inzoomningar på själsplågade ansikten och, för ironins skull, frosseri i militär formalia: "åh så byråkratiskt det kan vara i armén...!"

. Du behöver inte känna till något om hur militära operationer och ledning går till, nej alla bara rusar i en skock och skjuter. Samurajartad coolness kan du strunta i; alla soldater får gärna skrika och kommentera vad de gör, à la "nu är det hett om öronen", "vi kommer aldrig att klara det här" (q v "Pearl Harbor").

Så går det alltså till enligt handboken: så gör man en usel krigsstory.

Men det finns mer att säga i saken.

Jag sa ju "att börja med" ska vi kolla in usla krigsstories. Det har vi gjort. Men vad med motsatsen då, hur man får sig en bra krigsberättelse till livs?

Därom kan jag ge besked ty jag har skrivit en.

Vill ni alltså ha en krigsstory som bryter mot alla dessa ovannämnda regler och punkter - en som behandlar en stor, sammanhängande operation med ett befäl mitt i smeten som leder sitt förband, utan fredsmässigt gruff och känslopjunk, med ett avskalat språk där en spade kallas spade - beställ då "Eld och rörelse" genom att maila mig din adress. Mailet ska stå i överkantslisten till denna sida, tror jag. Du får då en 146-sidors bok med en god portion noveller dessutom, allt för 90:- inklusive porto. Du kan även köpa boken på SF-Bokhandeln på Västerlånggatan 48 i Gamla Stan, Stockholm. Priset är 98:- över disk. Den finns i lager, det har jag sett i deras onlinekatalog (du kan alltså även köpa den på nätet).

Vill ni ha en recension av boken går ni hit, och länkar till fler recensioner mm finner ni här.

Inga kommentarer: