tisdag 14 september 2010

Nationalism


Svenska Dagbladet hade nyss en debatt om "en ny höger". Det är som mammas gata för mig så jag tog och skrev ett inlägg i frågan. Och sände iväg. Igår fick jag svar av kulturchefen, Kaj Schueler. Han tackade nej till mitt bidrag. Han sa att debatten var avslutad, det fanns inget att tillägga. Jaha, indeed. Men jag låter mig inte tystas så här är mitt bidrag till diskussionen om en ny höger.

En av initiativtagarna till Svenska Dagbladet var Verner von Heidenstam. Ett villkor han ställde för att medverka var: tidningen måste ha ”Sverige” eller ”svensk” i titeln. Han fick som han ville.

Heidenstam var nationalist, frisinnad nationalist kan man säga. En högerman med progressiva drag. Finns det plats för en dylik höger idag med? Är det möjligt att tala om ”Sverige”, ”svenskhet”, ”nationen” och så vidare utan att stämplas som rasist? Själv anser jag detta – och då frågar sig läsaren osökt, är skribenten måhända rasist? Då kan jag svara: nej, det är jag inte. Under mitt 44-åriga liv har jag umgåtts med koreaner, indier, kurder, italienare, ryssar och fransmän och många andra, och i mitt krogjobb har jag jobbat med turkar, jugolsaver och polacker. De har lärt mig se världen även från deras synvinkel. Jag är desstom fil kand i indologi.

Då har vi det utrett. Då återstår frågan om nationalism, vad jag menar med den. Det ska jag gladeligen göra: det hela är ju till sin art något positivt, något jag står för som både privatperson och författare. Jag inspireras av detta, får min identitet av det, andas och lever i det – utan att för den skull dra mentala gränser för svenskt-icke-svenskt, jag-den andre osv. Jag gestaltar positivt Sverige och det svenska.

På en punkt kan jag medge: det finns inget unikt svenskt tänkande, ingen ”svensk filosofi”, inte så som det till exempel finns grekisk filosofi, tysk filosofi osv. Det närmsta vi kommer i originell tänkare är väl Swedenborg, som har kyrkor och samfund uppkallade efter sig världen över. Och de sanningar Swedenborg fann är inte svenska utan allmänmänskliga – så var hamnar jag då med min svenskhet? Jag säger: det finns en svensk stil i att närma sig de eviga frågorna, detta att vara människa, att betrakta natur och så vidare. Denna svenska, existensialistiska attityd till varat visas av våra författare och dikare från Wivallius och Stiernhjelm till Malmberg och Lindegren, från Strindberg och Heidenstam till Linné, Lagerlöf, Moberg osv osv.

Därför är det svenska värt att bevara. Denna svenska stil är irreducibel, kan inte reduceras till något annat. Detsamma gäller våra seder och bruk, som midsommar- och julfirande. Här räcker det inte att säga att till exempel julgranen är importerad från Tyskland på 1800-talet. Den må vara det men vi har tagit bruket till oss, omhuldat det och gjort det till vårt eget. Julfrirande med gran osv är en svensk stil, en livsstil, en livskvalitébefrämjande akt som folk borde få idka utan att de måste be om ursäkt för det.

Utan att yvas kan jag säga: jag är etnisk svensk. Mina förfäder var bönder i Anundsjö och Åsele, i Ångermanland och södra Lappland. Jag känner en trygghet i att läsa min genealogi, att se husen mina fäder byggde och ströva i markerna de strövade i. Jag funderar över hur dessa människor – Sven Ersson, Sven-Petter Jonsson, Sven Svensson – kan ha tyckt och tänkt. ”Vad skulle Sven-Petter ha gjort?” frågar jag mig ibland retoriskt när jag behöver stöd i någon sak. Detta är att ha en identitet, en mental hamn att ankra i. Jag har hört att man alltid måste gardera sina svenska anor med något främmande, som lappblod, vallonblod osv. Nu sägs det att jag har lite vallonblod på mors sida men det är mest en kuriositet, intressant men betydelselös för min identitära roll. Mina förfäder var svenska bönder och det är jag stolt över. De kunde bygga hus, odla och föda fram generation efter generation ur den karga Åselemyllan, dyrka sin Gud och sedan gå i döden i frid.

Jag bara spånar...? Men min identitet tillåter mig att göra det, jag har något att spåna kring. Den som däremot förnekar sitt arv förnekar sig själv. Detsamma gäller så klart svensk historia som vi alla är en del av, vare sig vi vill eller inte. ”En man utan historia är en man utan minne” sägs det och det stämmer. Vem kan förneka vad som uträttas av våra förfäder i medeltid, nyare tid och modern tid? Vem kan förneka digerdöden, reformationen, stora nordiska kriget och 1700-talets fredliga id, 1800-talets strukturomvandling och urbaniseringen? Våra fäder och mödrar har levat i ”det här landet” sedan Hedenhös så varför förtiga det? Varför alltid ”kasta skit framför egen port”?

Jag vet att många svenskar idag inte har svenska anor. Som antytt i början har jag inget problem med det. Jag välkomnar alla som vill att bli medborgare i Sverige, att bli del i vår nationella familj. Utöver det vill jag framhäva det svenska som så ofta fått stå i skamvrån på sistone. Jag vill lägga grunden för en frisinnad nationalism, en kringsynt nationalkänsla som inte ber om ursäkt för sig, som tar vara på det den fått i arv, som odlar det egna utan att bli för den skull bli extrem och hatisk. Jag vill ha en livsstilshöger, en nationalism som ökar livskvalitén för den som så önskar, för den som vill odla sitt julfirande, sjungande och dansande i svensk stil, som vill läsa traditionella svenska författare och finna en klangbotten där, ett gehör för det man själv upplever i naturen och tillvaron.

Relaterat
Svensson och svenskheten
Tronen, altaret och tekannan
Bild Heteropterus Morpheus

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (4) abbX (1) ahma (6) aktuellare böcker (56) aktufall (10) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (61) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (171) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (99) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (8) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)