onsdag 29 september 2010

Inlägg idag


Året var 1984, det var på hösten och det var augusti närmare bestämt. Det var dags för en popgrupp vid namn Iron Maiden att dra på turné i samband med släppet av skivan "Powerslave". Detta blev "World Slavery Tour" som sannerligen levde upp till sitt namn. Det var slaveri! Turnén varade nästan ett år, från hösten '84 till juli '85. Viss metalltrötthet satte också in efter det, bandet var slutkört men då var man också ekonomiskt oberoende.

Turnen kring den följande "Somewhere in Time" 1986 blev förvisso kortare, lämpligt för denna mellanskiva. 1988 turnerade man så med "Seventh Son"-materialet och 1989 tog man ett års semester. "No Prayer For the Dying" som kom i oktober 1990 andades för sin del viss trötthet, och när man turnerade med nästföljande platta ("Fear of the Dark", 1992) var Bruce inte närvarande andligen, han buades av scenen... Han la av strax därefter.

Men Bruce hade förvisso lett bandet från 1982, sjungit på "The Number Of The Beast" och "Piece Of Mind" och gjort sitt för att göra bandet legendariskt. Det ska man komma ihåg.

För att få en ny sångare och frontman slängde Maiden ut ett vitt nät och lyssnade på allehanda demos från sångare. Kanske låta en kvinna fronta bandet...? Det hade varit en syn. Det var ovanligt då men idag är det vanligare (Nightwish, Evanescence). Men idén föll på internt motstånd, man ville helt enkelt ha en snubbe där framme - och det blev Blaze Bailey. Generellt kan sägas att Maiden aldrig satsat på snutfagra frontmän, nej hela bandet har alltid haft en lätt sliten framtoning. Bailey var även ur denna synvinkel medioker och allt är bättre nu med Bruce tillbaka som frontman.

- - -

Nåväl. Maiden är en småful samling geezers, man fiskade aldrig i samma vatten som Def Leppard och Bon Jovi. Men det är stilrätt, eftersom man heller aldrig appellerat på radiospelningar och topplisterock. Ett rått sound har man förvisso, ja i själva verket en smått sinnessjuk ljudbild som nog är originell, men ibland för originell. Man skriver originella låtar som få andra kan kopiera, spelar inga covers utan är helt sui generis. Den massiva riffattacken plus det konstanta trumsolot från McBain, plus det aktiva basspelet av Harris gör ljudbilden något fullklottrad: horror vacui, rädsla för tomrummet. Till detta kommer oktavbred sång och tempobyten, men de sistnämnda klaras ofta av ganska snyggt eftersom basen leder låtarna, anger takten och klarar övergångarna. Harris är kapellmästaren, kaptenen på skutan som ror 'et i land.

Maiden hör till mina favoriter men i långa loppet föredrar jag möjligen Judas Priest. Maidens riff-och-rytm-inferno blir helt enkelt för mycket ibland; Priests ljudbild med bas och trummor i bakgrunden är skönare för örat. Men att vara näst bäst är ingen skam, inte när det gäller mina höga krav... Maiden har förvisso skapat sig en nisch i rockhistorien. Lustigt är dock att man aldrig skrivit låtar om kärlek, man överlåter sånt åt dem som kan det... Självironi och humor lyser också med sin frånvaro, möjligen undantaget "Space Station No. 5" från 1992: i ett lugnare parti toastar Dickinson sina rader, för att till slut bara babbla "nja-nja-ni-nja-na-nja..." Roligare än det låter. Visar i vart fall på självironi; denna låt blir den där gnuttan glädje som ger mening åt hela projektet, ungefär som Heidenstam och Södergran ibland kunde parodiera sig själva.

- - -

Steve Harris intervjuades i Close Up Magazine 63 om sina influenser och han listade sex favorit-LP:s. Alla är från början av 70-talet som synes:

. Genesis: "Foxtrot", 1972

. Jethro Tull: "Thick As a Brick", 1972

. Black Sabbath: "Vol. 4", 1972

. The Who: "Who's Next", 1971

. Free: "Free Live", 1971

. Wishbone Ash: "Argus", 1972


En annan källa till dessa mina Maidenismer har varit Bowler/Drays "Iron Maiden - Infinite Dreams". Där läser man bland annat att Harris satte en hög standard för bandet; han var både konstnär och publikfriare, han ville ge valuta för pengarna. Man skulle till exempel spela ofta live, spela långa set och skriva mycket autografer, vilket låter som en ny anda efter punkens publikförakt och nihilism.

En sista källa för dessa Maideninlägg har varit Mick Walls "Run To the Hills", en fet biografi över bandet. Den finns även på svenska. Där kan man bland annat läsa att bandloggan, den rödvita, vassa "Iron Maiden"-texten designades av Harris himself. En man med många strängar på sin lyra...

Mer om Maiden kan ni förresten läsa här, med diverse prat om bandet från begynnelsen till storheten, recensioner av håriga vax och annat.

2 kommentarer:

Nord sa...

Somewhere in time en mellanskiva?? Det är ju deras bästa platta!

Anonym sa...

Ska jag vara ärlig har jag inte lyssnat på den så noga. Men som Oscar Wilde sa: "I konsten gäller att även motsatsen är sann", dvs påståenden om ditt och datt kan alltid ifrågasättas. Det är ingen exakt vetenskap detta att recensera skivor t ex.

/svensson

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (59) aktufall (21) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (61) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (116) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (100) small candies (142) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)