fredag 24 september 2010

Lennart Svensson: Grönt ljus


Tidigare i år gav jag ut diktsamlingen "Grönt ljus". Där finns det ett förord och där skriver jag bland annat detta, ger mitt poetiska credo:

Romaner i all ära, men ska man bli odödlig måste man skriva dikter och dramatik ansåg Klara Johanson. (”(L)yrik och drama skrider genom århundradenas modemaskerad i en oföränderlig festskrud” medan ”(r)omaner åldras fort”; ”Valfrändskaperna”, 1909) Lyrik och dramatik är vad som räknas alltså -- och i så fall har jag min plats i historien säkrad, för jag har dels skrivit för scenen (”Mellan svärdet och ak 5:an”, pdf 2009) och nu lägger jag ut denna diktsamling på nätet. För övrigt har jag skrivit romaner också, ja även faktaböcker och essäer, somt i pdf-form och vissa som pappersböcker. Allt finns listat på min hemsida Svenssongalaxen.

Det mesta jag skriver är åt prosahållet men diktandet kan vara kul det med, jag vill inte vara utan denna litteraturform. Så vad har jag då för förebilder på poesins område, vad gillar jag själv att läsa? Utan jämförelser i övrigt så är mina diktargurus idag T. S. Eliot från hans senare, kristnare period, Bertil Malmberg, Bertel Gripenberg ibland, Södergran och Heidenstam. Jag kan väl nämna Thoursie och Gustafsson också för att få med några nyare namn, kanske Michael Strunge också. Men bortsett från specifika förebilder vill jag slå ett slag för konkret lyrik, poesi i sak, språkmaterialism. Liknelser och metaforer är okej om man har dem på tungan, det vill jag nämna en passant, men lyriken får inte bli ett ensidigt sökande efter bilder och liknelser. Ord som, låt säga, LUFTKORRIDOR, FLAMSKYDDSMEDEL och BALJFÄSTARE är poetiska i sig själv, här behövs inga inramande lyricismer för att göra poesi av det. Visst kan ett stelt rabblande av i-och-för-sig poetiska ord som dessa bli lite tungläst, det inser även jag, men idealet för poesin är att söka uttryck som är poetiska i sig själv. Att däremot konstruera och resonera fram liknelser och bilder, att självmedvetet bygga sina dikter på omskrivningar, det är mer eller mindre döfött anser jag. Jag säger som Malmberg:

Bort med kitt! Vad som är hållbart, det håller
genom stenarnas tyngd, genom sanningens tyngd
i svindlande bygget –
(”Vad är väl detta”, 1950)


Med andra ord: ”Det sköna trivs i många former, men allra bäst i det enkla.” Men man ska inte bli för programmatisk; liknelser kan vara roliga ibland, det har jag redan nämnt. Och det klassiska elementet rim kanske är värt att prova någon gång. Dock är det så att något slags klang och rytm alltid måste till inom poesin, utan dessa klarar sig ingen dikt.


Detta står alltså att läsa i förordet. Hela samlingen finns som pdf på nätet och du hämtar den gratis här. En recension av härligheten finns att läsa här.

(Foto: W. Eugene Smith, "A Walk To Paradise Garden", 1946)

Inga kommentarer: