söndag 24 oktober 2010

Lennart Svensson: Rosen Som Aldrig Vissnar (novell)


Jag var ute och gick häromdagen, iförd ridbyxor och jaktrock. Varför? Säg det.

Detsamma frågade mig en ängel som plötsligt gick vid min sida:

- Varför ridbyxor? Du rider väl aldrig?

- Inte så ofta, det medges, sa jag. Men jag kan rida.

- Jaha, sa Doriel som ängeln hette. Men vi kan väl pröva om de duger att rida i?

- Va?

- Kom.

Han tog mig med till ett stall. Där stod två hästar redo. En ridknekt ledde fram dem och vi satt upp, red iväg över ett fält under en flammande himmel. Genom dunkla länder for vi, över slätter och genom skogar.

Till sist nådde vi en kulle - på vilken var upprest tre kors - på vilka tre män var uppspikade, en på varje.

En legionär kom just och stötte sin lans i sidan på den korsfäste i mitten. Blod rann ut ur såret och nådde marken. Just där spirade en blomma upp, en röd ros. Jag lydde en impuls, gick fram och plockade den. Just som jag gjort det blickade jag upp mot Honom - och en tår blänkte i ögat - och han log. Kontakt var upprättad, en ny strömkrets blev aktiv.

Symboliskt accepterade jag Kristi gräning, tog emot hans nåd. Han är min Frälsare. Han är sinnebilden för det mänskliga, han är det Logos som finns i oss alla. Utan honom är jag intet.

- - -

Det är annorlunda nu säger ängeln. Du har rosen i fickan, rosen som aldrig vissnar, rosen du plockade vid Hans kors.

Du har rosen, du har tron, du är aldrig mer rädd. Tidigare bekämpade du ångesten med Vilja, nu bekämpas den med Nåd.

Du är som ett lamm
i Den Gode Herdens famn –


Det är annorlunda nu. Ljungen på heden, jagande moln, en dörr som står och slår: ständigt desamma och evigt nya fenomen. Det är ständigt nya hieroglyfer av välbekant slag, evigt återkommande symboler på din himmel, evigt desamma och evigt förnyade: samma bilder som förr men med ny innebörd. Förr var innebörden Vemod, nu är innebörden Frid.

Det är annorlunda nu. Nyss var det ångest för att dö, ångest för att leva, ångest för vad nästa ögonblick skulle bära i sitt sköte. Nu är det likgiltighet och harmoni, en stilla glädje i ögonblicket - ett ögonblick som må vara regnig natt eller solmorgon, snörassel eller aftonbris.

Det är annorlunda nu: ett ansikte som gjuts till brons, metall som rinner ut i formen, ett ansikte med glansdagrar och skugga. Ett ansikte med karaktär.

Det är annorlunda nu. Du har rosen i innerfickan, nära hjärtat. I din innerficka ligger rosen du plockade vid Hans kors, en blodröd ros, en ros som spirade ur Hans blod. Du tog emot denna ros och stoppade den i fickan, denna evigt röda ros vars närvaro leder dig alltsedan dess. Det är annorlunda nu för du har rosen i fickan, rytmen i blodet, tungan i munnen och guld i stunden, i ögonblicket: den enda stunden, den bästa stunden, den gyllne morgon som kommer med sin glans då även du kan räkna dig som en av Hans...

Det är annorlunda nu. Nu får kreti och pleti komma med sina visioner, nu har de snackat färdigt, nu är det nya tider - gamla tider på nytt, nya tider som gamla. Du begraver ditt gamla jag och dina gamla fixa idéer, nu kan du se världen med obeslöjad blick, tala klarspråk på ett helt annat sätt än förr. Du kan spela spelet till slut och låta energin löpa i sina spår, du kan låta spelet spela sig själv och delta som om du brydde dig, vilket du inte gör – men du är likafullt med och spelar med bravur så länge du spelar...

... och så tömmer du skålen för allt du har fått
innan ljusen släckas i salen.


Det är annorlunda nu. Ett annorlunda liv i annorlunda land, samma land men ändå inte.

Ett annorlunda liv för ett annorlunda jag: samma jag men ändå inte. Pånyttfödd men ändå densamme, semper idem men med en ny, annorlunda tonart i livsmelodin.

Det är annorlunda nu.

- - -

Jag har funnit identitet. Och det, det är något annat än att vara självisk och dann. Det är att finna sitt ”högre jag”. Ens lägre jag kan då kallas ”ego” och någon egodyrkare är jag sannerligen inte.

Jag har trygghet – styrka – och makt – makt över mig själv och min värld. Jag har energi, den högre energi som kommer sig av att leva med Gud, leva med frälsarens blodröda ros i fickan: Rosen Som Aldrig Vissnar.

- - -

Jag står på en väg under en omöjlig himmel. En bit bort står en man i vit särk. Det är Doriel. Han säger:

- Här skiljs våra vägar.

- Ja, ängel, säger jag.

Molnen går, vindarna spelar upp till dans. Till satanspolka eller till sommarbris...?

- Jag ska lämna dig, säger ängeln. Så Gud välsigne dig, mannen! Gud välsigne dig!

Jag bugar. Vad svarar man? ”Gud välsigne dig”?

Men när jag tittar upp är ängeln borta. Kvar är bara molnen i skyn - och den blå himlen - och ett grönskande träd, löven prasslande i vinden.

(Detta var en novell av min hand. Fler noveller här.)

3 kommentarer:

Caféföreståndaren sa...

"Det är annorlunda nu." Mycket effektivt stilgrepp detta, ängelens omkväde.

Ännu i våra dagar verkar det finnas tillfällen då en smula ryttarfärdigheter kommer väl till pass.

Anonym sa...

Tack för det.

Man utvecklas. Kristendomen spelar större och större roll för mig, främst på ett personligt plan men det influerar även skrivandet.

/svensson

Olof sa...

Väldigt fint skrivet.

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (59) aktufall (21) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (61) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (116) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (100) small candies (142) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)