torsdag 16 december 2010

Här talar jag om Kristi eteriska kraftfält och en del annat som kan vara intressant för er, mina bröder och systrar


Talar man om subtila kroppar brukar de flesta läsare stänga av mentalt. Talar man eterkropp, astralkropp osv tänker ”mannen på gatan” att nu är det foliehatt på, dags att dra.

Men så dra då, på med foliehatten och stick! Ni andra, stick around...

Och då säger jag så här: vi har alla en fysisk kropp, eller hur? Och det som närmast påverkar denna fysiska kropp, dess hälsa, är eterkroppen. Och det som i sin tur påverkar etekroppen är astralkroppen och det som påverkar astralkroppen är jaget eller anden, men strunt i det nu. Vi ska tala om eterkroppen.

Vi ska tala om eterkroppen och Kristi påverkan på denna. Därmed kommer vi att se det unika i Kristus och allt han gjorde och var. Varför har vi tempel över hela västvärlden, resta till hans ära? Varför detta tal om Kristus jämt? Vad var så speciellt med honom?

Det ska jag nu tala om. Det hela baseras på Rudolf Steiners "Johannesevangeliet".

Det var ju nämligen så att Kristus, genom att han levde och dog i en mänsklig kropp, gav nytt liv åt människans eterkropp. Vid tiden – antiken kring år 0 – höll människans fysiska kropp på att degenerera. Hur? Genom att hennes eterkropp, som är avsedd att ge den fysiska kroppen livskraft, höll på att sammansmälta med den. Det var solidifiering på gång, förstelning och död. Människans postmortala medvetande var i fara; efter döden gick vi till mörker och förvirring, som den Akilles i Hades som Odysseus en gång möter. Före Kristi gärning, före hans död på Korset, for den som dog till en region mycket lik grekernas Hades. Vi mötte inte Kristus, vi kunde inte tillgodogöra oss vår karma.

Låter detta invecklat? Förklara själv då vad Kristus liv och gärning betydde.

Men som sagt: Kristus levde och dog som människa och återuppstod – i synbarligen mänsklig form – eftersom hans eteriska kraftfält kunde anta hart när fysisk gestalt. (Den fysiska kropp han haft som Jesus från Nasaret uppslukades av en jordbävning sedan den lagts i graven.) Och därmed skedde märkliga ting: människans eterkropp räddades, gavs nytt liv, regenerades. Hur? Tja, man kan säga att mänskligheten vitaliserades genom beröringen med Kristi egna livskrafter, med det unika eteriska kraftfält som uppstod genom att han levde ett liv som människa. Det mänskliga livet kunde sedan fortsätta att spira i reinkarnationens kedja, nyttjande den fysiska kroppen som redskap. Vi kunde efter döden gå till ljuset i Himlen, möta Kristus – Ljusvarelsen i många nära-döden-berättelser – och ta med oss våra erfarenheter från föregående liv till nästa.

Invecklat? Men det hela förklarar även vissa dunkla Bibelord. Vem vet till exempel vad ”Fader, förhärliga ditt namn” betyder? Jo, Rudolf Steiner, som alltså är upphovsmannen till allt detta tal om Kristi eterkropp med mera. Det var ju så att Kristus (som enligt Steiner inkarneras i Jesus i dopet i Jordan) hade omdanat Jesu eterkropp så att den även kunde ge den fysiska kroppen nytt liv. Kristi nya eterkropp uppstår i Johannesevangeliets ord:
”Fader, förhärliga ditt namn.” Och en röst från Himlen sa. ”Jag har förhärligat det och ska förhärliga det igen.”

Det grekiska ordet för ”förhärliga” är ”doxason”.

Fler punkter i sammanhanget:

. Till och med Lasaruskapitlet utvecklar Kristus gradvis den fysiska, eteriska och astrala kropp han övertagit från Jesus. Och på korset är det fullbordat: Lucifer-Ahriman utestängs ur Jesu kropp. Och genom att ta emot Kristusimpulsen kan vi som människor göra samma sak. Men hur görs det? – Allt som krävs är viljan att ta emot denna Kristusimpuls.

. I Lukas 2.57 talas i förtäckta ordalag om dessa steinerska subtila kroppar. Jesus utvecklade ju sin astralkropp (visdom) och eterkropp (gestalt) för att kunna mottaga Kristus (det som skedde vid Jordandopet). Och Lukas’ formulering om Jesu ”kroppsliga skönhet” visar hur den fysiska kroppen återspeglar allt detta.

. Fotismos, upplysning, sker när astralkroppen dyker ner i eterkroppen och den fysiska kroppen.

Mer kan sägas om Steiners kristologi. Men inte idag.

1 kommentar:

Pappan sa...

Pappismen är en smula tveksam till esoterik som inte är där den måste vara för att vara esoterisk, dvs bakom lyckta dörrar. Men men, eftersom din galax gillar Steiner, varsågod: http://forum.angeloi.se/viewforum.php?f=3

P

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (60) aktufall (20) alga (3) Andersson (2) Antropolis (20) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (61) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (116) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (98) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (100) small candies (142) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)