söndag 13 februari 2011

Egypten, armén och politiken


Heliopolis är som alla vet en roman av Ernst Jünger. I verkliga världen är dock Heliopolis en stad i Egypten, närmare bestämt en förort till Kairo. Där har bland annat den egyptiska armén sin stab.

Egyptiska armén är högaktuell just nu. Sedan Mubarak avgått är det armén som styr. Det har den iofs gjort sedan Nassers kupp 1953. Sedan dess har Egypten haft de-facto militärstyre, om än något maskerat. Nasser var arméofficer liksom Anwar Sadat. Mubarak var flygvapenofficer.

Att militären styrt i Egypten sedan 50-talet syns i dess numerär. Man får intrycket av en stor organisation som kunnat bevaras tack vare att just militären haft makten. "Allt för krigsförbanden".

Egyptens armé har 460 000 man i första linjen. Jag tror det är världens 18:e största armé. Visst har man modern materiel, men den stora numerären (med ytterligare 400 000 man i andra linjen) kan ge intrycket av en "dåligt utrustad kalla krigsarmé av tredjevärldssnitt". För visst kräver dagens slagfält mer kvalitet än kvantitet, mer topptränade och -utrustade jägarförband än mängder av medelgott linjeinfanteri. Se bilden som är från övningen "Bright Star" 2001/02: dessa soldater i enkel uniform utan kropsskydd tycks antyda behov av modernisering.

Slagkraften hos en armé som Egyptens beror iofs även till stor del på anda och utbildningsståndpunkt. Är dessa goda är dock en "halvmodern" armé som Egyptens inte att förakta. Vi ska också minnas att man har stridserfarenhet från krigen 1956, 1967 och 1973. I det sistnämnda var det nära att man knäckte Israel (med Syriens hjälp).

Det om den egyptiska arméns fältmässighet. Men viktigare idag är frågan om dess politiska roll. Vad händer med armén om islamisterna kommer till makten? När de gjorde det i Iran 1979 så lät de ju till exempel avskaffa armén och införa "revolutionära garden". Dagens egyptiska militär torde inte vilja det. Det torde också vara svårare att avskaffa den egyptiska armén av idag än den iranska av år 1979; den egyptiska är större. Men moderna islamister kanske också lärt sig av Iran och undviker att helt rucka på armén, iaf att helt avskaffa den. Irans revolutionsgarden skrotades nämligen efter några år sedan de misslyckats med att bryta dödläget i kriget mot Irak. En modern islamism kanske nöjer sig med att kontrollera armén via politiska kommissarier av Sovjetsnitt.

Egypten har alltså ett slags militärdiktatur sedan länge, sedan Nassers dagar (Nasser som också var arméofficer). Regimen har inte varit så extrem, den har varit lite lagom om man säger. Kanske är det detta som gör att omvärlden inte reagerar på att föga förändrats i Egypten efter Mubaraks fall, att militären ännu styr. För 10-20 år sedan hade det antagligen låtit ”militärdiktatur, hjälp!” Idag lyfter ingen ett ögonbryn att militären har makten. Just detta diskuteras inte, det är en veritabel icke-fråga.

Detta är iofs inte så farligt. Militärer KAN spela ett neutraliserande inflytande i samhället. Detta var länge en sydamerikansk doktrin. Och i de spanska upproren från 1800- till tidigt 1900-tal ville man alltid ha militären med: ”Varför dröjer militären så länge?” var ett rop som yttrades.

Inom svensk vänsterism har det dock alltid låtit: ”Militärvälde = värre än döden”. Men inte nu längre tydligen.

Visst utlovar Egyptens militär fria val om sex månader. Och världen lever än i eufori efter den senaste utvecklingen, man ser med välvilja på Egypten som "gjort sig av med en diktator". Själv skulle jag dock vilja att vänstern, den gamla moståndaren till allt vad militärvälde heter, vore lite mer skeptiska till Egyptens diadoker.

Stor sympatidemonstration för Egypten i Iran trots förbud
Mellanösterntråd på bloggen

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (4) abbX (1) ahma (6) aktuellare böcker (56) aktufall (10) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (235) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (31) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (61) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (170) pr (45) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (98) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (8) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)