fredag 11 februari 2011

Mubarak har avgått


Enligt SvD har Egyptens president Hosni Mubarak avgått:
Egyptens president Hosni Mubarak avgår, uppger vicepresident Omar Suleiman enligt flera medier. Enligt Suleiman har Mubarak lämnat över makten till den egyptiska armén. Beskeden möttes av ett omedelbart jubel av demonstranterna på Befrielsetorget.

Visst kan det jublas. Demonstrationerna har gett effekt, folket har vält en härskare. Dock tror jag man ska vara försiktig med jublet. Helena Palena skriver re Mubaraks fall i en bloggkommentar:
Naval el Sadawi säger just att det var miljoner av egyptier som gjorde det hela möjligt. Det är demokrati. Folkets makt. Och nu ska kristna och muslimer tillsammans skapa en sekulär stat enligt henne. Vi får hoppas på det.

Nyckelordet är "hoppas". Ofta när det sker folkliga genombrott av det här slaget infinner sig en viss eufori. Sjevardnazes fall i Georgien, Sydafrika efter apartheids fall, Sovjet och östblocket 1989 blir alla ett slags "temporära himmelriken". Sedan kommer realpolitiken igen och det ska fattas tuffa beslut. Till detta kommer i detta fall att vi lever i radikala tider, det är helt enkelt inte tid för koalitioner och mittenpolitik. Tyvärr. Allra minst i Mellanöstern där "sharia" är en kraft som tycks följa sin egen logik (eller brist på logik). Mer om detta i denna tråd.

DN

4 kommentarer:

Goten sa...

Klart man blir litet glad.
Frågan är dock över vad?
Önskar dem dock lycka till
om de nu vet vad de vill.

Perra J sa...

Är detta sant?
Jag har inte sett de senaste nyheterena när jag läser detta.

I alla dualistiska konflikter blir sanningen hårdvaluta. Det är mycket värt att få massornas stöd, så mycket värt att korrupta krafter lätt kan ta över, som Orwell så bra beskriver i Animal Farm.

Alla tror att bara därför att den grymme diktatorn betvingas, så är det GODA krafter som står bakom, och att de som sker efter hans fall är ett enda Triumftåg för
Rättvisan och Demokratin.

Men oftast är det bara en annan maktelit som tar vid, och förtrycket blir tyvärr ofta ännu värre.

Men det FINNS faktiskt en ökad medvetenhet nu. Det är inte lika självklart längre att det kommer att bli så här.

En fråga som ingen ställt: Vet du om Kina har en roll? Mubarak-regimen har stöd från USA. Kommer de övertagande krafterna att ha stöd från Kina?
(Kina äger ju i princip hela Afrika, efter vad jag hört...)

Caféföreståndaren sa...

Pax Vobiscum!

Har läst dina inlägg om händelserna i Egypten med intresse, speciellt den eskatologiska kopplingen till den kommande mahdin anser jag vara "spot on". Genom just denna iakttagelse spelar de i en helt annan division än allt annat man läst i frågan. Mycket bra! Jag hoppas själv kunna plita ned några reflektioner på temat.

När det gäller skrämspöket "sharia" så finns det dock så många missförstånd, vulgärtillämpningar och illvilliga tolkningar i svang att en seriös bedömning i frågan nästan omintetgörs. Sharia är i själva verket ett definitionsmässigt villkor som gör att man kan tala om islam som en arabisktalande motsvarighet till vad som på sanskrit går under beteckningen dharma.

Utan att vilja göra något större nummer av detta eller vilja försöka övertala någon att undslippa sig en motvillig "islamkram", så kan man åtminstone konstatera två saker: 1) terrorbombande wahhabi-"jihadister" står självvalt utanför de traditionella lagskolorna (sharia), och just därav deras urskillningslösa vansinnesvåld – ja deras anti- eller kontratraditionella nihilism 2) sharia som sådan är varken totalitär eller monolitisk – inom det muslimska samfundet följer man olika lagskolor, och kristna och andra bokfolk omfattas inte av sharia ens i länder där muslimer är i majoritet (med undantag av lagar som direkt berör den allmänna ordningen). De antas ha sina egna religiösa påbud och ges laglig garanti att följa sin egen "väg" enligt den principiella pluralism vilken fastslås i Koranen (som i sin tur beskriver sig själv som en ”bekräftelse” (Musaddiq) på, och ”beskyddare” (Muhaymin) av, tidigare profeters förkunnelser).

Lästips: "What sharia is – and isn't"

Inte orelaterat till de eskatologiska "tecknen" i de hittillsvarande händelserna i Egypten (som begränsat till denna aspekt ju har en kosmisk och "vertikalt" universell innebörd som transcenderar varje reducering till småskuren partipolitik) – och då inte inte minst den starka ömsesidiga vänskap som i protesterna faktiskt kommit till uttryck mellan den kristna koptiska minoriteten och majoriteten muslimer med en mängd bilder som denna och denna (trots den terrorattack veckorna innan mot en koptisk kyrka som det nu själva verket visat sig att Mubarakregimens egen inrikesminister el-Adly låg bakom i ett försök att till synes söndra och härska) – lär apparationerna av jungfru Maria i Kairo förra decembermånaden kunna vara (se här och här), vilket (liksom i Zeitoun 1968–71) förde samman kristna och muslimer i bön och lovsång på gatorna. Och Mubaraks avgång kanske kan ses som något av ett eko av Marias egen lovsång – inte utan starka eskatologiska undertoner?

"Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.

Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt;

hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer."

Anonym sa...

@PerraJ: Kinas roll i det hela vet jag inget om. Jag skulle tippa att de har väldigt få aktier i den här affären.

@Caféföreståndaren: tack för utredningen om sharia. För muslimer i Mellanöstern må sharia vara bra, men sharia i väst, för muslimer, blir ändå ett politiskt vapen riktat mot oss, av det skälet att dagens PK-styre lägger sig platt för MENA-folk och motarbetar "vita", "européer" = oss.

Makt utövas enligt vattnets inträngningslagar, dvs i relation till motståndet, och om vi tillåter sharia här är det ett svaghetstecken som bara kan leda till ökad islamsk offensiv och förstörelse av vårt eget.

Att kristna och muslimer kan samarbeta i Egypten torde vara tecken på sekelgammal tradition. Man har "umgåtts" sedan 600-talet. Relationen kristendom-islam här i väst, och isht i Sverige, känntecknas dock ENBART av att kristna ska be om ursäkt för sitt och muslimer få köra sin grej. Visst finns salongsmässig konversation mellan de båda lägren men de kommande åren blir inte så salongsmässiga.

/svensson

Etiketter

A-Z (5) abb (82) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (50) aktufall (7) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (27) att vara Svensson (226) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (11) bing (294) biografi (16) bloggish (59) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (12) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (34) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (2) esoterica (117) etni (13) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (119) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (25) ipol (67) islam (6) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (24) kuro (2) libyen (18) link (32) lite litteratur (96) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (10) mena (42) multiversums mytolog (5) natio (66) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (14) oneline (1) ori ett lag (53) pil (5) poesy (46) politikka (192) pr (52) pred (3) Priest (14) prophecy (21) rymd (2) sanskrit (9) sf man minns (99) small candies (125) Smaragdeburg (6) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (15) tempel (31) Tolkien (4) topp5 (8) typer (15) USA (18) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)