fredag 18 mars 2011

Heroism


På grekiska stavas hjälte HERO. Sätter man -ism till det har man en världsbild som i en liten ask. Härmed något om detta med exempel som Karl XII, Elric, Sergeant F. och andra.




Heroism är en andlig landvinning. Jag menar, nog är det fint och bra om en krigare drar ut i strid och återvänder med lovligt byte, säg en Tyrgils Knutsson som drar österut och erövrar Finland åt oss. Men hjältemod kan inte mätas i pengar och provinser, det är en andlig akt.

Därför är Frans G. Bengtsson fel ute då han säger att Karl XII:s fälttåg inte gav oss något: inga provinser, inga bugande lydkungar, nada. Allt vi fick var suset i gräset över Poltavas hed.
Summer grasses!
The imprint of dreams
of warriors.
Men det är just detta det handlar om: en modig handling står sig i evighet, även sedan det striden gällde är glömt, förbi och överspelat. Inget varar för evigt, dvs inget materiellt varar för evigt. "Dö, dö det är rösten hon hör, medan hon skapar och frågar och spanar, / allt fåfängligt, allting jordiskt dör, dör, men hon själv blir det verk som hon danar" Alexanders rike, Napoleons välde och Karl XII:s, Brittiska imperiet: allt har försvunnit. Men över Dovers klippor lever för evigt bilden av en rollande Spitfire...!


Ni förstår vad jag menar. Det fysiska dådet och dess resulat är en sak, minnet av det är ett annat. Detta är herosim, detta är andlighet, detta är esoterism i vardagen: "what we say and do echoes on in eternity", i synnerhet det heroiska dådet. Tillvaron är till sin innersta natur andlig och heroismen bevisar det. Vårt omhuldande av heroiska dåd, oavsett deras fysiska resultat, bevisar att kreti och pleti förstår detta med tillvarons andliga natur.

Bilderna ovan är från "Hjälten vid Svensksund" av Bengt Nylund (1936), en roman om svenska flottans finaste stund. Här har vi en svensk hjälte som vet vad han vill, he means business!



Barry Smiths "Conan" är en annan bra gestaltare av herosim, av den ödesmättade och melodramatiska varianten. Detta är ur ett äventyr skrivet av Michael Moorcock, "Svärdet Stormbringaren" (i albumet "Den gröna kejsarinnan", 1979). Det är som alla förstår Elric som gästspelar i den hyboriska världen. Sedan har vi Christin/Mézières som i "Vårdgjämningens hjältar" parodierar och pastischerar, men det är hederligt gjort och kan som sagt fungera som ren, oblandad heroism för ett ungt sinne.


Heroismen är också vägledande för min kortroman "Eld och rörelse". Boken fick ett annat omslag men vad vi ser här är den vägledande sinnebilden för allt, sergeant F. gående i skogen med karbinen beredd. Det är en sann heroism, det finns inget av retorik eller bullshit här. Döm själva:


[H]an kastar alla förbehåll åt sidan, hittar friläget och kör på intuition. Alla order är givna, manskapet är handplockat och hela situationen så osannolik att det hela bara måste lyckas.

Han vet att skogarna just nu är fulla av "skogsgardister" som de, de är divisionens förtrupper, längs stigar och vägar som den här nästlar de sig in i fiendens gruppering. Han tittar på klockan, spökbelysningen gör att han kan se nästan hela urtavlan, men nu döljer han den för att få se de självlysande prickarna att framträda. 0515, femton minuter kvar till klockan K.

Den sista av andra troppens soldater försvinner i mörkret på andra sidan vägen, sergeanten reser sig och tecknar skyttelinje utan djup, han kastar blicken åt ömse sidor för att se om alla är med, och med fem meter tillryggalagda tycks de flesta vara på plats - om någon gått vilse nu kan det kvitta, tänker han, huvudsaken att understödsvapnen är med.

Sida vid sida marscherar soldaterna, med vapnen i krampaktiga grepp, stirrande under hjälmkanterna; varje steg tas med försiktighet, en bruten gren kan få hela fiendeposteringen på fötter - från sin plats i mitten spanar plutonchefen mellan trädstammarna, han tycker sig se en öppning där framme, han tecknar "ner", och i tur och ordning hukande, krypande och hasande tar sig det dryga dussinet män fram till utgångsläget för anfall.

Detta är citat ur den bok som Etherion gav ut 2007. Den är för sin del på 146 sidor i mjukpärm.

Mer om boken kan du läsa här.






Relevant
Traditionen kallar
Ori ett lag
Fantasi-fantaså-fantasy
Foss: 2000-talets Foss (1979)
Överlägsen teknik

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)