lördag 12 mars 2011

Kerubernas Svärd (del 3 av 4)


Resumé: Trygger Disium, en ärrad hjälte i det legendariska Rokkana, har i en kris dragit åstad för att finna KERUBERNAS SVÄRD, det yttersta vapnet. Väl i besittning av denna klenod drar han det - och flammorna stiger, sprider sig och sätter hela världen i brand. Inte roligt! Men Disium själv överlever - och rannsakar sitt dåd - och får höra att det hela var nödvändigt för att straffa världen i dess synd. Han får även veta att ett land i väster, Raventa, är oskatt. På vägen dit gör han en avstickare till en gammal fjälla. - Här följer alltså tredje delen i vår rafflande följetong "Kerubernas Svärd". Del 1 finner ni här och del 2 här. Det hela avslutas i morgon.


1.

Fåglar kvittrade, en vattenkonst porlade och bin surrade. Solen sken på en blå himmel.

Disium såg Monnima komma gående under en pergola, leende under mörka lockar och med en kanna vin i handen. Hon skänkte för i två gyllene pokaler, satte sig och log:

- Välkommen åter, min hjälte.

- Tack, sa Disium. Men det där med "hjälte"...

Man satt i en berså till Monnimas slott och drack vin. Han hade varit i detta Hortalion förr, under äventyret med klenoderna han skulle finna åt kung Kobe. Och nu, på väg till Raventa med Votors, hade han fått infallet att åter bege sig hit. Votors hade gett sitt jakväde till denna avstickare medan han själv fortsatte mot det västliga nejderna, mot öriket Raventa och de restaurativa krafter som där fanns. För att förmå Minilorden och hans skaror att sända ut nytt liv till den förbrunna världen.

Disium satt och pokulerade med sin gamla flamma. Och han berättade om Galuxion, det flammande svärdet, och elden som han dragit över världen. Monnimas guldhus hade klarat sig eftersom detta låg i en annan dimension. Besökaren måste närma sig det i cirklar, vilket Disium gjort vid sitt förr besök, och så hade han gjort även denna gång: approcherat Hortalion i cirklar över den steniga nejden.

- Hemska saker, sa Monnima. Men varför har du svärdet kvar då, om du inte längre vill vara hjälte? Om du skäms för denna mordbrand?

Disium såg på sina krigsverktyg som han lagt på ett stenbord. Där låg Galuxion i sin gyllene skida, och bredvid låg hans vanliga svärd i sin bruna varbalja och gehäng.

- Bra fråga, sa Disium och drack av vinet.

- Ska du sluta helt som svärdsman? sporde kvinnan, för dagen klädd i en blå klänning med grön överdräkt och håret uppsatt i en sedvanligt elegant svosch.

- Tja, kanske, sa Disium. Bli munk och visman, gå runt med stav och uppsöka lärare, leta guldkorn i gamla skrifter.

- Bli munk, sa Monnima surt, i så fall...

- ... men inte idag, sa Disium och blinkade åt sin vän, det kan jag lova.

- Det gläder mig...

Fåglarna kvittrade.



2.

De rodde i en båt på en sjö kantad av ekar. Rättare: Disium rodde, Monnima låg utsträckt i fören med en parasoll i handen. Vågorna kluckade mot skrovet. Det var dagen efter.

- Du har bränt upp världen och ändå har du svärdet kvar, sa Monnima.

- Tja, sa Disium, vad ska jag göra? Jag kan inte kasta ut svärdet över världens kant, för då skulle det bara komma tillbaka. Det hände mig med spjutet Sygg.

- Indeed? Men kanske är Galuxion ofarligt nu, kanske är dess trollkraft bruten.

- Hur ska jag veta det? Ska jag dra det och kolla om det glöder?!?

Några svanar flög förbi i kväkande assonans, sänkte sig och landade på sjön med ett brus från bogvågen. Monnima såg på fåglarna där de simmade fram, glidande graciöst på vattenytan. Så satte sig upp och sa apropå svärdet:

- Ja, varför inte? Du kan ju samtidigt se om du står emot dess krafter, om dess eventuella glöd får dig att bli galen igen.

- Du har rätt, sa Disium. Det är enda sättet att bli fri dess makt.

Man rodde in till land, drog upp båten och gick till trädgården. Svärdet låg kvar på sitt bord. Utan vidare spisning gick hjälten fram, greppade skidan med ena handen, grep hjaltet med den andra och drog - och fram kom endast en silverklinga, den glödde inte. Ett vackert svärd, men inte förtrollat.

- Det om detta, sa Disium och stack svärdet i skidan. Jag ska donera detta vapen till ett tempel, låta hänga undan det som en märklig klenod.

- Och ditt andra svärd...? sa kvinnan.

- Det kan vara bra att ha. Jag ska inte bli munk. Jag ska fortsätta som svärdsman, strida för det rätta - för den händelse det finns rövarband i världen som härjar efter sammanbrottet. Till exempel.

- Åh, min hjälte! sa Monnima och föll honom om halsen.



3.

Tredje dagen åt man en frugal måltid på vatten och bröd. Man satt i en praktsal på nedre våningen, prydd med stuckaturer, guldstayetter och äkta mattor.

- Så vi skiljs igen, sa Monnima.

- Kanske det, sa Disium.

- Hur menar du "kanske"...?

- Kan du inte följa mig i Rokkana? Komma ut i vår värld, inte bara stanna i ditt förtrollade palats?

- Hmm, sa kvinnan och drack lite vatten ur ett kristallglas, där fick du mig! Kanske trivs jag att leva som gåtfull varelse i mitt guldhus. Och träffa dig när vi råkas...

- Ja, sa Disium, låter perfekt. Som skepp som möts i natten, utväxlar signaler, och skiljs igen...

Monnima bröt ihop och började gråta. Disium åter avslutade sin brödbit, tömde bägaren och rullade tummarna. När han tuggat ur reste han sig, drog upp kvinnan och omfamnade henne.

- Så ja, sa han, det är inte världens slut. Själv har jag överlevt världsbranden och du lever fri här mellan dimensionerna.

- Men jag vill inte vara fri! Jag vill vara med dig!

- Då får du bestämma hur du vill ha det.

Vid dessa ord sprang Monnima ut ur rummet. Disium gick då ut i trädgården, tog sina svärd, tog sin hatt och lämnade slottet. Efter sedvanlig spiralgång i de omgivande bergen kom han till en bäck där han lämnat Bunkel, och ridande västerut satte han kurs mot Raventa.

(Illustration av Jonathon Bowser. Sista delen av sagan finner ni här.)

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (4) ahma (6) aktuellare böcker (56) aktufall (7) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (234) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (286) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (31) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (60) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (52) poesy (47) politikka (170) pr (44) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (97) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (7) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)