söndag 5 juni 2011

William Gibson: Neuromancer (1984)


Den här boken kan ses som inbegreppet av "l'art pour l'art": snygg, läcker och ball men utan den där djupare substansen. Den har ingen eidos, inget koncept, ingen idé annat än att man ska ha tag på en viss kod.

"Neuromancer" är en roman. Och det är en bra roman. Den är tät, den har spänning. Den saknar som sagt viss substans men förutom det har den liv och rörelse.

Ett subtema i boken är Japan och japansk kultur. Boken börjar i Chiba City i Tokyobukten. På annan plats på bloggen har jag skrivit om Gibsons förhållande till Japan. Det var t.ex så att en viss journalist, Takayuki Tatsumi, en gång skulle fråga Gibson om en sak. På en japansk sf-kongress träffade Tatsumi denne Gibson som då, på 80-talet, var...
... känd för sin "Neuromancer" med sina japanska interiörer. Tatsumi drog åstad och frågade Gibson vilken dennes blodgrupp var; Gibson blev dock förnärmad över frågan, han förstod den inte. Tatsumi fick då förklara för honom att intresse för ens blodgrupp var en stor grej i Japan vid denna tid, 1986, och han utgick från att Gibson med sin kännedom om Japan hade koll på detta.

Saken var emellertid den att Gibson inte var någon Japanexpert, han hade inte ens varit i Japan då han skrev Neuromancer. Men eftersom hans fru var lärare på ett universitet med många japanska utbytesstudenter, brukade Gibson visa dem till rätta och umgås med dem. Dessutom kom många japanska turister till staden, Vancouver; det fanns speciella barer för japaner dit Gibson gick för att insupa atmosfären, så därför kunde han ge scenerna i Chiba City sin autentiska prägel.

- - -

Chiba City finns i verkligheten och ligger mellan Yokohama och Tokyo, ett suburbant ingenmansland där romanen tar sin början. Gibson visste inte hur det såg ut eller exakt var det låg, han bara chansade på att det låg vid en halvö vid en bukt, och när romanen senare kom ut tog han och kollade med en karta om denna geografi stämde, vilket den gjorde: life imitates art, och en yrkesman kan fuska utan att det märks. Neuromancer handlar vidare om datorer men Gibson kände inte heller till dessa så väl; romanen skrevs bland annat på skrivmaskin, inte ordbehandlare.

Om Gibson och Japan läser jag i Larry McCaffreys "Storming the Reality Studio", 1991. Och Gibsons Japankunskaper åsido är referenserna till japansk kultur och droppandet av japanska varumärken legio i hans romaner. Någon djupare innebörd har det inte men det ger onekligen anrättningen atmosfär, symboliska markörer för en ny tid: sushibarer, Atarispel, samurajfilmer, sovbåshotell och så vidare, detta hör idag till vår kulturella undervegetation vare sig man gillar det eller inte, det hör till tidsandan.
Om detta skrev jag i inlägget "Japan och science fiction".


Relaterat
Ernst Jünger
Fred Pohl
Larry Niven
Robert Heinlein

2 kommentarer:

Perra J sa...

Det är kanske lite ofrånkomligt att boken upplevs sakna djupare substans? Som jag ser det skildras den totala materialismen här, där den djupare dimensionen av verkligheten helt enkelt gått förlorad. Inledningen till Neuromancer ska visst vara en smärre klassiker:
"The sky above the port was the color of television, tuned to a dead channel."

Det är rentav som att space inte längre existerar, utan himlen beskrivs som yta!

Jag tycker mig uppleva en total tomhet mellan raderna, liknande den jag kände när jag läste en av Bret Easton Ellis' böcker för några år sedan... tror det var "Noll att förlora". Varför jag nämner det är att jag då tyckte Ellis saknade djupare substans. Men detta är ju inte SF...

Svensson sa...

Men i Gibsons bok finns ändå lite ontologiska funderingar. Som "The Turing Police" som avgöra vad som är människa respektive maskin. En scen utspelas också i någon virtuell verklighet, "datagenererad" men där Case ändå lär sig något. Det är en strand vill jag minnas, en sandstrand.

Så är det ofta i sf, metafysiken finns ofta med på ett hörn även i materialistiska författares verk.

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (57) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (138) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)