fredag 8 juli 2011

Exit Olofsson


Centerns Maud Olofsson har talat i Almedalen. Detta passionerade tal ses som ett förtäckt avskedstal av analytikerna. Lika bra det, Olofsson har gjort sitt, en verklighetsfrämmande importör av arbetslösa invandrare. Men dessa invandrare är det som skapar vår välfärd anser hon... märkligt. Men Centern har inte alltid haft en virrpanna vid rodret. Det fanns en tid när man styrdes av en hedersman som Torbjörn Fälldin.

”Han var bra när han kom.” Så sa min far om Torbjörn Fälldin. Andemeningen var att även om Fälldins kompromissande under tidigt 80-tal inte var så lyckat (kärnkraften, skatteuppgörelsens ”underbara natt”) så stod han för något rejält, folkligt och nästan engelbrektskt när han var Centerledare under tidigt 70-tal. Fälldin var en levande replik mot betongsosseri, urbanisering och flyttlasspolitik. Han stod för LANDSBYGDEN och visade att också den existerade.

Det var en fläkt från det arkaiska, från kornsus och råmande kor. Fälldin var själv lantbrukare med en gård i Ramvik vid Ångermanälven, en vit mangårdsbyggnad uppe på en klippa, väl synlig från gamla E4:an. Idag, med den nya Höga kustenbron, har E4 en annan sträckning. Men far man den gamla vägen kan man än idag se den fälldinska gården på sin höjd, ja, man kan i andanom se den gamle norrlandsbjörnen ta en paus under slåtterarbetet med ett glas lingondricka och kanelbulle i kretsen av de sina, serverat av Solveig som på sin tid var en prydlig representant för rollen som RIKETS ANDRA DAM.

När jag gjorde lumpen hade jag för övrigt en fänrik under en övning som hette hans Hans Fälldin, kommenderad till denna I 21-manöver från InfSS i Kvarn, Östergötland. Jag har för mig att denne Fälldin var son till Den Store. Gott så: bonden och soldaten, det är det gamla Sverige, en traditionell grund som säger så mycket mer än advokater, journalister och byråkrater som annars tenderar ugöra politkerkadrer i detta land. Det säger så mycket mer än Olofssons Stureplanscenter som förlorat kontakten med verkligheten.

Centerns uppsving på 70-talet inkasserade för sin del realpolitisk vinst på den tidens gröna våg, på den gröna ideologi som alltid spirat i industrialismens skugga. På 80-talet blev det Miljöpartiet som tog hem dessa röster. Sedan dess har Centern haft svårt att finna en nisch. Någon har sagt: om Centern avskaffades idag skulle ingen komma på att starta ett sådant parti igen. Bönderna har haft en roll i svensk politik sedan Arboga riksdag 1435 då Engelbrekt kallade alla fyra stånden att närvara. De följande 400 åren spelade bondeståndet en viss men oförnekelig roll. Större makt fick de efter riksdagsreformen 1866 då Andra kammaren dominerades av jordägare, framför allt bönder.

I modern tid bildades Bondeförbundet med rejäla rötter i jord och folk, ”visligt trög till verkan men fast och stark till motstånd”. Gunnar Hedlund från Rådom i Sollefteå kommun var en personlighet. Han likt Fälldin och Maud Olofsson är alla från Ångermanland. Det är dock det enda positiva jag har att säga om Olofsson, som utvecklats till en lobotomerad PK-robot. Att massimportera outbildade MENA-invandrare är ingen framtidspolitk. ”Nybyggarlandet Sverige” är Newspeak när det är som sämst. Jag kan bara säga: exit Olofsson och med henne möjligen även hela Centerpartiet.

Relaterat
Vänsterns blodiga historia
Liberalismen: ideal och verklighet
svd dn dn
Ångermanälven, nerven i det Ångermanland som fostrat så många Centerledare

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det där talet med sina besynnerliga påståenden togs inte väl emot hos svenskar, milt sagt. DN har censurerat mängder av kommentarer. Det var det värsta tal som jag har hört och henne kommer jag inte att sakna. Har ingen anledning till det när en politiker förringar sitt eget folk på det sätt som hon gjorde. Sahlinskt så det förslog, en bedrövlig exit från Maud Olofsson var vad det var.

Anonym sa...

Ja det fanns en tid när Sveriges utrikesminister Karin Söder utan att skämmas gick i svensk folkdräkt.

Etiketter

A-Z (5) abb (4) ahma (6) aktuellare böcker (56) aktufall (7) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (234) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (286) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (31) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (60) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (52) poesy (47) politikka (170) pr (44) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (97) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (7) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)