söndag 3 juli 2011

Hitlertal hållet i april 1938


Adolf Hitler levde 1889-1945. Han föddes som österrikare men flyttade vad det led till Tyskland och tjänade i dess armé under första världskriget. 1933-45 var han Tysklands rikskansler och ledare. -- Disclaimer: jag är inte Hitler-anhängare, däremot är jag författare som undersöker verkligheten i alla dess aspekter och ingen kan hindra mig att göra det.




Hitler hade sina stunder som talare. Det medger till och med kritiker som William Shirer. I hans ”Tredje rikets uppgång och fall” (1960) kan man finna källan till följande retoriska saga.

Det var så att Hitler i april 1938 fick ett brev av Franklin Roosevelt, USA:s president. Brevet sändes den 15 april till både Rom och Berlin. Skälet tycks ha varit att USA ansåg Tyskland och Italien som mäktiga, som herrar i sina egna hus i alltför hög grad. Brevet innehöll den centrala frågan:

"Är ni villig att garantera att er krigsmakt inte skall angripa eller invadera följande självständiga stater?"

Så följde en förteckning på 31 länder (däribland Polen), de baltiska staterna, Ryssland, Danmark, Holland, Belgien, Frankrike och Storbritannien. Roosevelt hoppades att en icke-angreppsgaranti skulle lämnas för minst 10 år eller ett kvarts sekel framåt. I gengäld lovade han att USA skulle delta i "världsomfattande diskussioner för att lätta världens betungande rustningsbörda". Detta, sägs det, var lite väl sent påtänkt kan tyckas med tanke på att USA bojkottat Nationernas förbund ända sedan 1919.

Nu satte i alla fall det tyska utrikesdepartementet igång med att ringa/telegrammera till de berörda länderna och fråga om de kände sig hotade av Tyskland. Den 23 april kunde man så meddela Hitler att alla hade svarat nekade på aktuell fråga. Med andra ord: de upplevde sig inte hotade av det tyska riket. De må ha varit naiva re Nazitysklands kommande planer men det är oväsentligt här.

Hitler svarade för sin del på Roosevelts brev den 28 april inför den tyska riksdagen. Det blev ett av de längsta tal han någonsin höll. Dessutom blev det ett av hans mest kända både inom och utanför Tyskland. Det översattes och sändes av hundratals radiobolag utomlands.

Hitler visade här att samtliga länder hade förnekat att de kände sig hotade av Tyskland. Sedan beklagade han att han inte hade fått svar av vissa länder eftersom de redan var utsatta för ockupation och brutalt förtryck (såsom Palestina och Syrien). Andra länder hade samtidigt passat på att beklaga sig över att de förtrycktes utan att USA tycktes bry sig (Irland).

Onekligen hade Hitler poänger här.

Avslutningsvis beklagade Hitler att USA hade avstått från att delta i NF och att Tyskland bara hade följt USA:s eget exempel när det hade lämnat NF 1933. Dessutom påminde Hitler Roosevelt om att USA knappast kunde anklagas för att i första hand vilja lösa konflikter med diplomati snarare än med militära medel (indiankrigen, inbördeskriget, interventionerna i Mexico och Fillipinerna). Sist nämnde han Versaillesföredraget i vilket Tyskland inte ens tilläts diskutera villkoren utan bara fick fråga om klargörande av synpunkter vars villkor var otydliga.

Summa summarum kan man säga att Hitler fick in en träff på Roosevelt. Hitler undvek iofs att svara på Roosevelts fråga, detta om han kunde garantera att han inte skulle anfalla staterna ifråga. Men det var ett skickligt undvikande; han ställde som sagt frågan till länderna direkt om de kände sig hotade och fick nekande svar. Sedan vände han argumentet att Tyskland skulle vara aggressivt mot USA självt, som ofta brukat intervention för att lösa säkerhetsproblem. Per se kan detta kallas ett retoriskt tour de force, en elegant florettstöt. Det är som ji-jitsu: kraften i angreppet vänds mot angriparen och får denne på fall.

Åter en disclaimer: jag är inte Hitler-anhängare, däremot är jag författare som undersöker verkligheten i alla dess aspekter och ingen kan hindra mig att göra det.




Relaterat
Camouflage: romanen: information
En pansargrenadjärinfanterifänrik vid namn Camouflage
Strandsatt
Utbrytningen
Eld och rörelse (noveller 2007)
Chris Foss, "The New Improved Sun" (utsnitt)

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (82) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (50) aktufall (7) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (27) att vara Svensson (226) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (11) bing (294) biografi (16) bloggish (59) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (12) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (34) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (2) esoterica (117) etni (13) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (119) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (25) ipol (67) islam (6) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (24) kuro (2) libyen (18) link (32) lite litteratur (96) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (10) mena (42) multiversums mytolog (5) natio (66) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (14) oneline (1) ori ett lag (53) pil (5) poesy (46) politikka (192) pr (52) pred (3) Priest (14) prophecy (21) rymd (2) sanskrit (9) sf man minns (99) small candies (125) Smaragdeburg (6) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (15) tempel (31) Tolkien (4) topp5 (8) typer (15) USA (18) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)