söndag 24 juli 2011

Med naturen in på knuten


Jag har som regel bott i villaområden eller i hyreshus. En gång i tiden bodde jag dock ute på landet med naturen in på knuten. Det var hösten 2004 då jag bodde i Läby.

Hösten 2004 bodde jag i Läby, Uppland, 4 km söder om Uppsala. Det var medan det rum jag hyrde inne i stan skulle renoveras. Jag hyrde så en stuga i detta Läby: ursprungligen en liten sommarstuga med ett rum, kök och altan, som nu hade fått altanen övertakad och så tillagt badrum och ännu ett rum. Rena lyxen för 2000.- i månaden.

Köket var modernt, badrummet likaså. Jag hade till och med tvättmaskin. Det enda minuset var takhöjden, det klarade inte min IKEA-bokhylla. Annars bodde man bra där: naturen in på knuten, fält och skogsbryn. Från matbordets fönster såg man banvallen för gamla Enköpingsbanan. Där, bortom fältet, i en glipa i trädridån, kunde man se cyklister och joggare passera, som på en rälsmålbana.

Handla fick man göra på ICA Stenhagen, 2 km bort. Bara att cykla.

Roligt i Läby var att mitt i höstnatten gå ut och röka och se en bil komma i mörkret, på Enköpingsvägen. Först hördes brus långt borta, så lyktor som lyser spöklikt, så ökande buller och dopplande ljud, strålkastare i vitögat - och passage och ljud som minskar, bilen försvinner. Allt blir stilla.

Stugan ägdes av ett pensionärspar. De hade sitt hus intill. De hade biodling. Honungsframställning är nog en ädel syssla, men man får väl säga att lukten i honungsmakeriet, där de slungade ut honungen från ramarna, inte var så najs. Snarare sötäcklig.

Nåja. De hyrde ut stugan åt mig. De var sjundedagsadventister. Trevligt folk.

Jag bodde i min stuga. I farstun stod en TV. Den kunde jag se på liggande i sängen i mitt sovrum till höger. Därnäst fanns badrummet med tvättstuga. Rakt fram fanns den överbyggda altanen, vardagsrummet. Så hade vi, åter på höger sida, det stora spatiösa köket. Sist på höger hand fanns ännu ett boningsrum. Jag levde där med att läsa mina Castanedas, skriva "Eld och rörelse" och njuta av naturen. En dag skulle jag cykla iväg på banvallen för att handla på Ica Maxi i Stenhagen. Då såg jag ett rådjur skutta bort över ett hygge. Det var pittoreskt: morgon, sensommar, dagg och så denna varelse som for sproing, sproing bort över nejden. Ack så lyriskt.

Jag bodde där hela hösten. När snön kom blev TV-antennen översnöad. Mottagningen blev sämre. Jag fick gå upp på taket för att röja bort snön. Det var ett heroiskt, autentiskt inslag i mitt liv tyckte jag då.

Relaterat
Jag föddes i Vilhelmina
Enköping

Inga kommentarer: