Hur många dödade Anders Behring Breivik? 68 personer tycks den senaste siffran vara. Det är inte lite. - Hur ser en människa ut inuti som kallblodigt skjuter ner nästan 70 människor? Han lämnade ett 1500-sidigt manifest. Men det svarar inte på frågan hur man existensiellt korsar linjen från ”att hysa vissa åsikter” till ”mörda politiker för att få igenom sin agenda”.
1.
Vi får nog aldrig svaret på hur en psykopat som ABB fungerar. Eller får vi? Är kanske, som antytts från vänsterhåll sedan 22/7, alla vi som är emot massinvandring, islamism och Frankfurtskolan medskyldiga, har vi bara att se oss i spegeln för att förstå gärningsmannen?
Jag är personligen emot våld. Legalt bloggande och metapolitiskt arbete är mitt sätt att bekämpa PK-ismen, inte mord och terror. Låt detta stå fullkomligt klart. Så ABB kommer alltid att ha en mörk aura vad mig beträffar. Han kommer alltid att förbli något av en gåta. Med det sagt, kanske bör man göra en liten självrannsakan och se hur mycket eller hur lite av ens profil som stämmer överens med ABB:s. Jag får, med andra ord, göra ABB-testet och se hur lik gärningsmannen jag är. Vissa på vänsterkanten säger ju att alla högerradikaler är medskyldiga i dådet. Well, då antar jag utmaningen och gör följande jämförelse mellan ABB och mig, Lennart Svensson.
Först ÅSIKTER.
ABB var kristen. Det är även jag, möjligen djupare än ABB men låt oss inte gå in på detaljer.
ABB var emot muslimsk invandring. Count me in.
ABB var emot feminism. Här är jag mer kompromissvänlig. Kvinnofrågor ”ligger i tiden” även om jag är emot ”matematiska” jämlikhetskrav, emot alltför bred rekrytering av kvinnliga soldater, emot alltför nihilistiska krav på att kvinnor ska ut på arbetsmarknaden i första hand, inte föda barn och ta hand om hemmet. ABB ville ha patriarkatet tillbaka. Det går inte anser jag. Ett modifierat patriarkat måste till. Inget nytt matriarkat alltså, mer balans. Vissa feministiska krav – och då inte bara ”särartsfeminism” – är berättigade. Här ger jag min syn på etnofeminism.
ABB var pro-Israel. Själv har jag inget emot "Israel i Israel", dock är jag skeptisk till vissa judiska inflytanden i europeisk opinion, som ”Europa måste tillåta multikulti för att överleva” (Barbara Spectre-Lerner/Paideia). EDL som ABB friade till ett tag ger jag inte mycket för.
2.
ABB förespråkade våld som lösning. Jag anser att terrorism som hans dåd, som Baader-Meinhof och muslimska självmordsbombare är kontraproduktivt. Ett hugskott: att däremot ”offra sig själv” som ”buddhistmunkar som tände eld på sig själv i protest mot Vietnamkriget” är effektivare. Och, såklart, mer humant! Varför döda oskyldiga, det är emot naturen.
ABB drogs till frimureri och en orden han säger var en återupplivad Tempelherreorden. Jag har själv aldrig varit medlem i något hemligt sällskap, knappt ens vanliga sällskap eller kulturföreningar där man måste betala medlemsavgift.
Lite mer off topic kan man diskutera ABB:s kulturella och andra intressen. ABB gillade klassisk musik som Wagner, Verdi och Mozart, dock ej rock som han lär ha avskytt. Själv gillar jag både klassiskt, rock och modern suggestiv syntmusik: suggo. Litterära intressen nämns inte på Wikipedia. Filosofiskt nämns dock amerikanerna Robert Spencer och Srda Trifkovic; det är namn jag hört i radikalhögersammanhang, möjligen med tankar åt mitt håll. Jag har redan berört ABB:s åsikter som jag delvis delar; möjligen har vi samma grundåskådning (pro-västvärlden och kristendom, kontra islam och kulturmarxism).
Ska man gå in på personliga kvaliteter så kan jag möjligen dra växlar på det faktum att ABB tillhör en yngre generation än jag. Han född 1979, jag 1965. Det ”fritar” mig inte – om nu denna text alls är ute för att frikänna mig – men nog finns det en generationsklyfta. Här kan man fråga sig om ABB är typisk för sin generation, om dess radikaler till både höger och vänster har en lägre våldströskel än vi födda på 1960-talet. Det kan vara så.
Ja, möjligen. Baader-Meinhof, Italiens röda brigader och IRA kan i så fall ses som ”40-talister”. Men för min 60-talistgeneration var terrorism inte lika aktuellt. Vi 60-talister levde tacknämligt i skuggan av misslyckad terrorism kan man säga. Men sentimentet för 80-talister och senare kan vara att våld är inom räckhåll.
Detta med dataspelande är för övrigt främmande för mig. ABB sysslade rätt seriöst med det om jag förstått det rätt. Jag demoniserar inte företeelsen, jag försöker bara ringa in fenomenet ABB.
Och man kan spekulera över tagandet av droger – anabola mm som det ryktas om, som den cocktail av koffein, aspirin och efedrin han tog innan dådet. Här kan man invända att detta inte någon generationsgrej. Maniska gärningsmän har alltid funnits, kanske särskilt i väst om man ska vara ärlig. Det faustiska geniet i sin vindskupa…? ABB vore i såfall ett vilsegånget geni. Man kan inte stämpla honom som kliniskt galen, han är mer åt UNA-bombar- och Ulrike Meinhof-hållet. Intelligent men dödlig. Och en gnutta Herostratos.
3.
Frågan om förhållandet till VAPEN måste jag diskutera. ABB kunde uppenbarligen hantera dessa. Själv har jag inte rört ett vapen sedan jag muckade 1985. Det hindrar inte att jag skrivit en del om våld. Dock ej mord och terrorism, fastmer krig och väpnad konflikt.
Ännu en beröringspunkt kunde vara intresset för "Sagan om ringen". Denna länk berättar ju om att han planerade att ha soundtracket till trailern till "Sagan om de två tornen" på repeat i sin ipod under dådet. Jag har hört låten och läst boken, ja alla tre. Vad gäller låten så är det ju lite ruggigt. Jag hade hört den innan, många har gjort det, den har använts i trailers lite här och var på Youtube plus i filmer som "I Am Legend" och "The Da Vinci Code". Motvilligt erkänner jag att denna låt är dramatisk som få. Nu blir den dessutom associerad med mord. Stackars Clint Mansell som komponerat den.
Tolkien intresserade ABB. Jag har skrivit om Tolkien här. Fantasygenren i stort intresserar mig, se här till exempel - ett 115-sidigt manifest av min hand i sagans form. ABB:s "2083" har över tusen sidor men han kopierade ju en hel del; detta och andra Svenssonopus jag länkat till har jag skrivit helt själv.
Coda
Nu har jag distanserat mig, eller kanske, i vänsterns ögon, identifierat mig med ABB tillräckligt. Och visst: jag är även vit man. Det kanske är mitt största handicap i vissa kretsar. Jag ser det dock inte så. Jag tänker inte be om ursäkt för att jag är vit.
Så vad återstår? För mig personligen gäller det fortsatt bloggande, fortsatt fredlig verksamhet, fortsatt kamp mot PK-ism inom lagens råmärken. Jag tänker aldrig ge upp mitt värnande av europeisk tro, trygghet och tradition, även om det kan vara inopportunt att göra det idag när en galning dykt upp ur ingenstans och gett kontrajihadism, anti-PK och anti-kulturmarxism ett ansikte. Vare sig vi vill det eller inte får vi leva med ABB och hans dåd. Att däremot som vissa högermänniskor slå ifrån sig allt som ABB påstår genom att sätta ”galnings”-etiketten, är för facilt. Saker och ting är inte svart eller vitt, nu mindre än någonsin. ABB har fört in högerradikalismen i en märklig gråzon där man måste definiera sig mot honom.
Man måste definiera sig själv i ljuset av ABB. Mindre pessimistiskt kan man säga att ABB skapat kontrast. Ingen (utom några få fanatiker) tror att alla som är emot PK-projektet är galna massmördare. Det säger sig självt att man inte vill mörda ungdomar på sommarläger bara för att man är skeptisk till de senaste 20 årens turboliberalism, neo-leninism och islam-kram. Men i den upprörda stämning som ännu råder får man sträcka ut handen till vänstern och säga, ”jag är ingen ABB”. Radikalhögern måste anta den utmaning som ABB skapat med sitt vansinnesdåd. Han satte strålkastaren på vissa kontroversiella åsikter och då får man som fredlig radikalhögerman visa var man står i det ljuset, var man står politiskt och vad man anser om våld kontra fredlig verksamhet.
Har man rent mjöl i påsen har man inget att frukta. Det är i alla fall min förhoppning. Dock har jag inga illusioner. Känslorna svallar höga efter dådet. Det hjälper kanske inte hur mycket man säger sig avsky våld som politiskt medel, vissa krafter vill ändå brännmärka en och stämpla en som varg i veum.
Relaterat
Metod i galenskapen
Att vara nationalist idag
svd svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn
Illustration Chris Foss
8 kommentarer:
Han dödade inte 92. Det var 68. Det har kommit nya uppgifter om antal dödsfall. Rekommenderar att du läser dom.
OK, jag ska genast ändra i inlägget.
Personer som är mot massinvandring och Islamism är precis lika oskyldiga som de som förespråkar ett mångkulturellt samhälle trots att radikala fundamentalister begår dåd.
Det är just detta som är problemet. Sverigedemokraterna är snabba på att belasta mångkulturen när en islamist begår ett våldsdåd men när en högerextremist gör något motsvarande, så är det fortfarande mångkulturens fel eller säger man sig bli påhoppad av alla.
Mångkultur har inte med dessa dåd att göra. En person som ABB skulle lika gärna ha kunnat bli vänsterradikal eller kristen fundamentalist. Dessa människor är rubbade individer och har inget med religioner eller ideologier att göra. Därför är det så väldigt märkligt att belasta Islam eller muslimer för våldsamma fundamentalister.
Anonym: Vad som skiljer islamkritiker från muslimer är att det inte finns något som förenar islamkritiker mer än kritiken mot islam. Islamkritik är inte någon sammanhållen ideologi eller religion med ett antal uttalade principer och förhållningssätt till våld.
Islam är däremot en ideologi och en livsstil med religiösa inslag. Islams förhållande till våld och terrorism är väldokumenterat av den egna sidan (islams skrifter) och andra (historiska källor som beskriver islamiska kulturer). Det råder inga tvivel om att islams grundare själv använde våld och terror för att sprida sin ideologi och att hans efterföljare har tillämpat samma medel.
De frågetecken som finns och som i någon mån är relevanta är i vilken utsträckning personer som kallar sig muslimer idag är medvetna om sin ideologis historia, om vad islam innebär våldsmässigt och hur mycket av detta de ställer sig bakom.
Det är inga lätta frågor eftersom de flesta muslimer dels ser sin muslimska identitet som betydelsefull och dels avviker från fundamentala delar av islam såsom sharia, jihad etc.
Slutsatserna man kan dra av detta är förstås att alla muslimer inte kan dras över samma kam men även att man inte kan hävda att islamiska terrorister är "rubbade individer som inte har med religioner eller ideologier att göra". Det är tvärtom så att majoriteten muslimer som INTE stödjer terror är MER frikopplade från islam än de som faktiskt gör det.
Bra distinktioner Hasse. Problemet med islam kan formuleras. det är skillnad mellan "real-islam" och "ideal-islam".
"Ideal-islam" fokuserar på fromhet, bön, Gudstro, saker som förvisso finns och är centrala i islam. Muhammed var en from man.
Dock lanserade han sin lära i den anarki som var dåtidens Arabien. Han tvingades bli krigare för att sprida läran. Här skapades en krigsmentalitet som följt islam in i vår tid och som är del av dagens "real-islam", dess makt över gatan.
Läran spreds med svärdets makt lika mycket som ordets. Dagens islam lever med detta bagage, många bejakar det men, som du säger Hasse, de som förnekar det är frikopplade från islam. De är salongsmänniskor som bara betonar islams fromhet och finhet.
Och med denna ideal-islam slås blå dunster slås i ögonen på dagens PK-elit. Det har varit synnerligen effektivt fram tills nu. Men nu börjar real-islam komma med i bilden jämte ideal-islam. Salongsnarrativet börjar störas av gatans larm. Islams smekmånad är över.
Svensson: Det var inte riktigt den distinktion jag ville göra. Jag skulle snarare göra åtskillnaden mellan mytbilden av islam och verklighetens islam. I vår tid har mytbilden fått en stor spridning, dels pga våra PK-medier men jag skulle också tro att den även sprids av vissa västerländska regeringar samt de relativt sekulära muslimska stater som samarbetar med väst i syfte att underlätta relationerna mellan kulturerna och att slå ner mot de renläriga muslimerna som idag oftast kallas islamister.
Västvärldens beroende av olja från gulfländerna skulle problematiseras i betydligt högre utsträckning om västpolitiker var tydliga med vad islam verkligen står för. På samma sätt skulle de muslimska staternas beroende av framför allt USA ifrågasättas av den egna befolkningen om de muslimska ledarna var tydliga med vad islam verkligen står för.
Mohammed försökte visserligen sprida sin religion på frivillig väg i inledningsskedet när hans militära makt var svag. Frustrationen tycks dock ha ökat då få tog honom på allvar. Om jag inte minns fel hade han endast omkring 150 anhängare när han övergick till att tvångsrekrytera medlemmar till sin klan med våld.
När man läser i de islamiska skrifterna vad Mohammed har sagt och gjort anser jag att det framgår tydligt att det inte är någon andlig rörelse utan en slags metod att gynna sig själv och stärka sin klan - i jordelivet. Det finns många exempel på företeelser som står i direkt motsägelse med den allmänna bilden av fromhet och andlighet. Mohammeds syn på krig och fred framgår i koranen och går i korthet ut på att man ska söka fred när man är svag men endast för att samla sina styrkor och bygga upp sin militära förmåga. Sedan ska man anfalla så fort man är starkare än fienden.
Ungefär så kan man också sammanfatta den islamiska världens relationer med omvärlden. Sedan den europeiska kolonialismen har västvärlden haft ett militärt övertag gentemot den islamiska världen. Men dessförinnan finns en nära nog obruten tidslinje tillbaka till Mohammeds dagar av statssanktionerad jihad; sjöröveri, slavjakt, plundring, anfallskrig, ockupation och förtryck i medelhavet, sydösteuropa, sydvästeuropa, mellanöstern och nordafrika.
Om man undantar den islamiska terrorismen och avkolonialiseringskrigen så har vi alltså på det stora hela haft en paus från jihad i vårt närområde på omkring 200 år. Vi kan inte veta om det beror på något annat än västvärldens militära överlägsenhet. Men vi vet att relationerna mellan väst och islam aldrig har varit så fredliga under så lång tid tidigare. Den här historiska bakgrunden bör vi ha i åtanke så fort mytbildarna på SVT och Aftonbladet börjar prata om 11 september 2001 som någon slags startpunkt eller en reaktion på något som har hänt nyligen.
Skönt att se att det finns islamkritiker som faktiskt kritiserar religionen i sig och inte folk som praktiserar den eller råka vara födda i muslimska länder. Hade nästan gett upp hoppet om mänskligheten och demokratin i Sverige efter några besök på PI.
Och för övrigt, mycket bra skrivet.
Skicka en kommentar