fredag 9 september 2011

Homeros: Odysséen


Magnus Ranstorp, Birgitta Ohlsson och Cecilia Malmström skriver idag på DN debatt om en EU-satsning mot terrorism. De säger bland annat detta: "I Norge använde Breivik internet för att förbereda sitt attentat och för att sprida sitt manifest." Det kan tyckas alarmerande: den där norrmannen använde internet för sitt dåd. UNA-bombaren använde postverket. -- Disclaimer: jag tar avstånd från Breivik och hans mordiska vansinnesdåd.




Jag tar avstånd från Breivik -- nu, idag, igår och imorgon; för alltid. -- Vad gäller internet så använde Breivik det för att driva sin agenda. Bland annat postade han sitt 1500-sidors manifest där: "2083: A European Declaration of Independence". Om det har jag skrivit här och här. Till de saker Breivik tog upp i sin skrift hörde märkligt nog även hans litterära intressen. På sidan 1408 nämner han till exempel att hans favoriter bland västerlandets klassiker är verk som Bibeln, Machiavellis "Fursten", Shakespeare och Homeros.

Homeros! Nu har denne bard, epiker och hedersman besudlats av Breivik. Ja: man kan möjligen kalla det "besudlats". Klädföretaget Lacoste lär ju till exempel inte vara så glada att Breivik nämnt Lacostetröjor som favoritplagg i manifestet. Han nämner i alla fall Homeros och då kan man fråga sig: vad skrev denne man? Han skrev (eller diktade muntligt för senare generationer att skriva ner) Iliaden och Odysséen. Den förra berättar om trojanska kriget, den senare om krigaren Odysseus hemfärd efter segern. Om detta epos kan mycket sägas men ska man ta en fascinerande passus väljer jag besöket på KIRKES Ö.

Odysseus kommer alltså under sina irrfärder en gång till Kirkes ö. Han sänder iväg några män för att reka öns inre. Men de dröjer och snart kommer en av dem tillbaks, sägandes att resten förvandlats till svin av en häxa som bor där.

Odysseus måste ge sig av för att befria sina män. Kommen halvvägs uppenbarar sig Hermes för honom, läkekonstens gud. Han berättar mer om den Kirke som äger ön; hon är en trollpacka, en magisk mästare som kan förvandla folk. Därför ger guden Odysseus en ört att skydda sig med, ”moly” kallad, en växt vars ”rot är svart men vit som mjölk är dess blomma”. Han får rådet att inmundiga den innan han kommer till Kirkes palats.

- - -

Homeros möter Hermes. Och i eposet, på dess klingande hexameter låter Hermes’ repliker om örten med mera så här:
Se här – ta denna ört när du går till förtrollerskans boning.
Den skall värja ditt liv mot undergången och döden. ---
Av [Kirke] får du en dryck där hon tillsatt giftiga örter
men av dess trollkraft berörs du ej – det kommer mitt motgift
verksamt att hindra. ---
När med sitt långa magiska spö hon ämnar slå till dig,
dra då ditt skarpa svärd och störta dig över gudinnan
hotfullt, med vapnet i högsta hugg, som tänkte du döda.
Då blir hon rädd och inbjuder dig att ligga hos henne.
Avslå ej denna invit, ty går du till sängs med den sköna
släpper hon säkert ditt folk och behandlar dig som en gästvän.
(Odysséen 10:287-298, övers Ingvar Björkeson, Natur och Kultur 1997)

Odysseus tackar för gåvan och går vidare. Omsider kommer han till Kirkes boning. De möts och dricker varandra till, men Odysseus håller huvudet kallt: i vinbägaren blandar han den ört han just fått av Hermes. Därmed blir han immun mot giftet, han undgår att förvandlas så som hans mannar gjort! Och efter att Odysseus dragit blankt och betvingat kvinnan måste hon kapitulera och befria mannarna, återförvandla dem. Så vidtar en fest med en tête-à-tête mellan Kirke och Odysseus. Mannarna kan roa sig med Kirkes nymfer.

Detta är min favoritscen ur Odysséen. Den har allt: sex och våld (hot om våld) dominance and submission, häxeri och hirschfängare, gudar och hjältar.

Här i Odysséen finns förstås mer än så. Bakgrunden är att Odysseus ska resa hem efter segern vid Troja. Dock har gudinnan Hera ett horn i sidan till honom så hans väg blir lång; hon ordnar storm och elände för att förhindra hans färd. Men Odysseus går igenom alla faror och kan på slutet komma hem till sitt Ithaka, där frun emellertid ansätts av friare som gissar att Odysseus är död. Men de har inte räknat med denne hjälte. Förklädd till tiggare förbereder han sin hämnd med hjälp av en gammal herde…

- - -

Visst är Odysséen spännande som en roman. Men den är också något mer. Den är mytologi. Det förekommer gudar på varje sida, om så bara omnämnda en passant eller medverkande själv, som mötet med Hermes på Kirkes ö som jag citerade. Detta gudomliga inslag är viktigt. Det höjer det hela från blott hjältesaga till myt. Att som nyss filma brodervolymen Iliaden utan att ha med gudar, det går inte anser jag. Det blir platt. Det blir blott ”äventyrsroman”. Homeros epos är så mycket mer än så. De är ett folks hela arv, ett folks myt, historia, legend och gudasaga.

Här finns mycket! Efter besöket hos Kirke seglar man till underjorden. Det är suggestivt som få. Här möter Odysseus den döde Akilles, som säger sig hellre leva som slav på jorden än vara kung i skuggornas rike. Detta speglar det mörker som de avlidnas andar realiter levde i, detta innan Kristus lyste upp Hades efter sin död på korset. Jag ljuger inte; detta är den steinerska filosofi jag omfattar.

Man kan berätta mycket om Odysseus irrfärder. Min favoritmyt är det Skeria där Odysseus spolas upp i början: han tas om hand och får berätta om sina äventyr. Sedan skeppas han hem till Ithaka. Alla hans män och skepp förgicks alltså efter Hadesbesöket, antingen mellan Scylla och Karybdis eller efter att ha ätit av boskapen på Helios’ ö. Odysseus kom alltså till Skeria, fajakernas ö. De hade hög teknologi: deras skepp seglade av sig själv, bara man gav dem målet på telepatisk väg. Detta och annan hög civilisation har antytt att Homeros här återger folkminnen av Atlantis. Skepparhistorier med ett korn av sanning om besök på ön Atlantis i Atlanten har blivit till ön Skeria i denna kontext. Trot den som vill.




Relaterat
Clausewitz, "Om kriget"
Luttwak, "Coup d'État"
dn dn dn dn
John William Waterhouse, "Kirke räcker bägaren till Odysseus", 1891

4 kommentarer:

Anonym sa...

blir lite förvirrad.. du säger att psykopaten breivik gillade att läsa böcker.. och bla. homeros.. sedan fortsätter du inlägget med att berätta vilken del av odyssen du gillar mest.. vart vill du komma?

Svensson sa...

Frågan är vart du vill komma genom att kommentera anonymt. Vem är du? Svara på det så ska jag svara dig. Men först då.

Anonym sa...

hehe varför har du den funktionen om du inte tycker att man ska använda den? :)

Svensson sa...

Jag välkomnar dialog per se. Och jag försöker uppfostra mina kommentatorer.

Etiketter

A-Z (5) abb (82) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (50) aktufall (7) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (27) att vara Svensson (226) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (11) bing (294) biografi (16) bloggish (59) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (12) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (34) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (2) esoterica (117) etni (13) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (119) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (25) ipol (67) islam (6) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (24) kuro (2) libyen (18) link (32) lite litteratur (96) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (10) mena (42) multiversums mytolog (5) natio (66) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (14) oneline (1) ori ett lag (53) pil (5) poesy (46) politikka (192) pr (52) pred (3) Priest (14) prophecy (21) rymd (2) sanskrit (9) sf man minns (99) small candies (125) Smaragdeburg (6) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (15) tempel (31) Tolkien (4) topp5 (8) typer (15) USA (18) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)