måndag 26 september 2011

Nyckeln till Breiviks galenskap


Man kan säga: det finns en viss radikalism idag, en viss våldsam radikalism. Dit hör gängkriminalitet och dit hör Anders Behring Breiviks aktioner. Nu har polis i den sydtyska staden Augsburg kallat in ett antal nynazister till förhör angåenden händelserna i Oslo 22 juli. dn gp svd svd exp

När Anders Behring Breivik fullbordat sitt så kallade dåd, när han mördat färdigt på Utöya ringde han till polisen och sa: "Breivik. Kommendör. Organiserad i den antikommunistiska motståndsrörelsen mot islamisering. Operationen är avslutad och jag överlämnar mig till Delta."

Detta är en militär terminologi. Och det är vad Breivik ansåg sig vara: soldat i ett krig. Häri ligger nyckeln till hans galna beteende anser jag.

Han är galen: att i flera år planera ett spektakulärt dåd, det som med tiden blev Oslobomben och Utöyamassakern, att dra ihop kapital, skriva ett 1500-sidigt manifest, researcha och köpa vapen, sy uniformer och stridsdräkter och framställa sprängämne från konstgödsel – det är galet. Metodiskt galet men galet. Men vari låg drivkraften för denna galenskap? Vad var motivationen, hur kunde han hålla sig igång, ensam, planerandes denna massaker?

Ja, vad? Svar: det var kriget. Han ansåg sig vara en soldat i krig. Nyckelhändelsen som fick honom att ge sig in i den krigiska gråzonen var när Nato tog ställning mot Serbien 1999. Breivik såg det som en krigsförklaring. När Serbien ville fördriva sin muslimska befolkning ansåg Breivik detta var befogat, och när Nato motsatte sig detta så ansåg han att måttet var rågat. Detta gick inte an, detta gick emot Europas intressen ansåg han. Här råder kristendom. Vi måste försvara oss mot islam, så som vi gjorde 1683 då vi tillfogade denna kraft ett avgörande nederlag framför Wiens portar, the gates of vienna. ”Gates of Vienna” var också Breiviks favoritsajt på nätet, ett forum för den kontrajihadiska rörelsen med namn som Fjordman, Pamela Geller och Robert Spencer.

Europa är belägrat ansåg Breivik. Nato hindrar det från att fördriva sina muslimer. Nihilistiska regimer, präglade av Frankfrutskolans kritik av kristendom, patriarkat, ära och heder, håller Europa i ett järngrepp. Tro, trygghet och tradition motarbetas. Detta måste ändras, Europa måste räddas från detta. Enda sättet för detta var kamp ansåg Breivik, väpnad strid. Därför såg han sig som soldat i ett krig.

- - -

När man läser Breiviks dagbok ser man ett och annat i samma stil. På s 855 säger han sig till exempel vara lycklig: ”I have never been happier than I am today”. Hans motivation inför dådet är hög. En soldat som ska ut i strid – det är den glädjen han känner. Martyriets lockande glans. Det är en oblandad glädje: ”like bridegrooms going to meet their brides”, så som Enoch Powell beskrev stämningen när han skulle ut i andra världskriget. På annat sätt kan jag inte se det.

Breivik ser sig som soldat i krig men omvärlden är formellt fredlig. Det ger terroristen dennes övertag. Som i exproprierandet av bilar: ”Expropriate vehicles from civilians at your discretion.” Hejda en bil i trafiken, ha polisuniformscover, ta bilen... men om föraren vägrar överlämna bilen trots olika steg, ”shoot him in the head” (ibid). Att kalla stölden ”expropriering” påminner om Baader-Meinhof-ligans terminologi. De kallade ju bankrån för expropriering (Stefan Aust, ”Der Baader-Meinhof Komplex”).

Breivik tänker militärt. På sidan 868 utmålar han i pluralform hur terroristerna har övertaget eftersom omvärlden inte är på samma mentala nivå, den är inte beredd på dess dåd. Ty: ”we select the battleground – we select the time of the battle – we have the element of surprise – we have superior armour – we have superior weaponry – we are more motivated – we are prepared to die in order to complete the operation”.

På sidan 869 går han i detalj igenom vad en soldat kan bära. Det har formellt karaktären av ”tips och råd för andra frihetskämpar” men är väl mest jargong hos en soldatwannabe (Breivik hade inte gjort lumpen). Vad man har på sig och i fickorna belöper sig till exempel till 17 kg säger Breivik, plus vad man har i stridsbälte (27 kg), plus i ryggsäck (33 kg). Detta ger en totallast på 43 kg, vilket är mycket. Det största hotet när man överlastar, säger Breivik, är värmeslag och utmattning. Han avslutar med följande slutsats: ”Common sense is NOT commonly used! Be uncommon and use yours!” På detta följer en diskussion om hur mycket eller hur lite man ska ha med sig i strid. Rörlighet versus skydd. Platoon. Hur mycket ammo? I Afghanistan har Natosoldaten 7-10 magasin på sedvanligt uppdrag. Till detta kommer kroppsskyddet.

- - -

Breivik har i sitt manifest en del andra krigiska resonemang, i sig inte ointressanta. Kapitel 3.50 f handlar till exempel om taktik i stad, hur man bryter igenom en polisspärr, om att ständigt röra sig, ha all ammo med sig och att aldrig ge upp. Kapitulation är inget alternativ, sägs det till exempel. Så märkligt då att han kapitulerade efter Utöya. Men jag håller inte det emot honom. Folk är irrationella, även en metodisk terrorist. Han ville väl leva helt enkelt, han var nyfiken på sitt fortsatta liv, även som fånge. Galenskapen finns där än, med knasiga krav i fängelset och orealistiska planer, men sådan är Breivik: en gåta. Han driver ett spel med myndigheter och massmedia. Media har han inte tillgång till, tack och lov. Men myndigheterna borde inte ens släppa ut nyheter om hans krav. De borde se honom som den krigsfånge han anser sig vara. Men det går såklart inte juridiskt. Landet är i fred och de kan inte gå honom till mötes och se honom som krigsfånge, då bekräftar de ju hans galenskap re detta: att han anser sig vara soldat i ett krig.

Öppenhet är vägen trots allt. Det är en styrka för det demokratiska samhället. Det medger jag samtidigt som jag anser att Breiviks idéer om multikulti och islamkram har viss bäring. Men jag är en fredlig oppositionsman, ingen privatkrigande soldat. Soldatiska förhållningssätt må inspirera mig, dock inte detta att handgripligen gå ut och skjuta folk för det ena eller det andra syftet.

Två böcker Breivik sa sig gilla
Clausewitz: Om kriget
Luttwak: Coup d'État
sydsv dn exp

11 kommentarer:

Mikey sa...

intressant, men han motiverar ju faktiskt i manifestet det om kapitulation som du tycker är märkligt med att han "kapitulerade så fort polisen kom"
Men det är ju just det, han har inte kapitulerat, han har inte slutat kriga, han har bara gått över i nästa fas av hans operation, propagandafasen(propagandakriget).
Nu har han ju hållits isolerad ett tag och inte kunnat visa upp sig så mycket men han resonerar ganska utförligt kring detta, fördelar och nackdelar med att tas levande.
En klar fördel är att man kan fortsätta tala för sin sak och få ut sitt budskap.

Det var helt enkelt inte en kapitulation att lägga ned sina vapen när uppdraget redan var utfört.
Vad det nu än var som i slutändan motiverade nedläggandet av vapnen, om det var de uppgivna taktiska övervägandena eller månandet om det egna livet som i slutändan avgjorde.
Så var var det inget avsteg från manifestet, uppdraget var redan utfört, att dö martyrdöden eller fortsätta föra ut sitt budskap från innanför fängelset var båda legitima alternativ med olika för och nackdelar.

Mikey sa...

Förtydligar lite.

han skriver alltså utförligt om vilka olika alternativ han har när terrorantentatet väl är utfört. Att tas levande är en möjlighet, om än han betvivlar att han själv skulle klara av det och därför lutar åt se till att dö på kuppen. Iallafall skriver han det.
Att tas tillfånga ställerstora mentala krav på den tillfångatagna.
Det är lättare att dö martyrdöden direkt.
Men det är inget fegt med att låta sig tillfångatas enligt Breivik. Det är inte att kapitulera, att låta sig tas tillfånga efter sin operation.
Övervägandena han gör är strikt taktiska och avgörs bland annat av ens egna egenskaper, om man klarar av det eller inte.
Klarar man det så har man en utökad möjlighet att föra ut sitt budskap, nackdelen är att man kommer utsättas för en enorm psykisk press, och inte många kommer stå ut med isoleringen, hatet, osv.
Men på inget sätt kan det ses som irrationellt att han låter sig tas levande med tanke på vad han skriver om detta scenario. På sin höjd kan man säga att det inte var vad han skrev skulle bli den troligaste utgången innan han åkte iväg för att fullfölja sin plan, vad det berodde på kan man bara gissa.
Rädsla för döden, nyfikenhet på vad som händer efteråt eller en faktisk taktisk omvärdering om hur han bäst främjar sin sak. Vem vet förutom Breivik själv.

Men det är inget irrationellt alls mätt mot hans manifest, han har stöd för sitt nedläggande av sina vapen i det:P

Svensson sa...

@Mikey: Ok, du verkar ha koll. Och Breivik verkar ha koll: han var iofs beredd att dö, men om han togs levande skulle han utnyttja det också. För fortsatt kamp och propaganda.

Och hans propagerande, hans olika finter som fängslad har ju burit effekt. Massmedia rapporterar ju om varje hans infall. Allt detta tjänar till att skapa buzz och energi kring dådet och manifestet.

Anonym sa...

"Vad man har på sig och i fickorna belöper sig till exempel till 17 kg säger Breivik, plus vad man har i stridsbälte (27 kg), plus i ryggsäck (33 kg). Detta ger en totallast på 43 kg, vilket är mycket."

Det är faaalsk matematiik!

Svensson sa...

Visst är det felräknat av Breivik. Totallast cirka 40 kg torde dock stämma om man räknar ALLT soldaten ska ha, inkl skor, uniform, packning.

Pappan sa...

I sin iskalla vishet angrep Anders Behring Breivik inte araber. Inte somalier. Inte några invandrade muslimer över huvud taget. Han hatar inte dem. Han hatar de landsmän som släpper in dem i alldeles för snabb takt för att vår egen kultur skall kunna assimilera dem och bibehålla sin egen karaktär och vitalitet. Så han sprängde dessa sina landsmäns arbetsplats och maktcentrum i luften. Och sköt deras barn. En och en. Tre och tre. Tio och tio. I ett sällan skådat blodbad. När han mördat bortemot ett hundratal av dessa panikslagna och förvirrade ungdomar lät han sig stillsamt infångas av ett specialkommando från polisen.

Precis som han planerat.

Han erkänner villigt både morden på de socialdemokratiska politikerbarnen och bombningen av riksdagshuset och det utan minsta ånger. Han är väl förberedd. Det hela är noggrannt genomtänkt. Han räknar inte med applåder, inte från något håll. Men han ser sig som en ljusets riddare som gör sin smärtsamma plikt. Han räknar med att göra en skillnad som på sikt kanske kan utgöra en vändpunkt för vår kulturella självuppfattning och vår, som det heter, generösa invandringspolitik.

Precis som en Osama bin Ladin räknade med att på sikt göra en skillnad för sitt folk, sin kultur och dess civilisationsprincip.

I vår del av världen vill vi gärna tro att alla muhammedaner anser att Osama har ställt till ett helvete för deras sak och deras religions anseende i världen. Så är det emellertid inte. I många delar av arabvärlden är den bokbildade och bildsköne krigaren Osama en hjälte och martyr, en ny Saladin. Även bland vanligt folk.

Kommer då Breivik någonsin att kunna uppfattas som en hjälte bland vanligt folk?




Mer här: http://murslev.blogspot.com/2011/07/breiviks-straff.html#!/2011/07/breiviks-straff.html

Svensson sa...

Klickbar länk, förhoppningsvis.

Det avgörande med Breivik är att hans dåd kommer i en tid av recession, kris, peak oil, krig osv. Baader-Meinhof agerade i en tid som bättre motstod påfrestningen. Dessutom var BaaderM överambitiösa, de trodde att revolution skulle utbryta när folk fått upp ögonen för förtrycket genom repressionen av dåden. Breivik och UNA-bombaren Kaszynski är smartare eftersom de är metapolitiska: det är manifesten det gäller orimärt, inte en fysisk revolution.

Breivik har nått alla sina mål. Manifestet läses och dagens norska regim är rädd för honom. Han hålls regelvidrigt isolerad över tid.

Breivik har nått nivå på sitt dåd. Man talar om att riva det där regeringshuset han sprängde. Oy vey. Och Utöya: antingen ska man försöka fortsätta använda det som förr. Omöjligt säger jag, det kommer att vara dåliga vibbar där. Mordet kommer att sitta i väggarna.

Men lika omöjligt är att bara lämna Utöya som det är som ett megamonument, ett sämre sortens Auschwitz. Någon föreslog ju det hela som fruset monument, lämpligt för vallning av skolklasser, men detta stärker ju också bara monumentaliteten i dådet.

Hur man gör så har Breivik lyckats med sina föresatser. det ska bli kul att följa rättegången.

Breivik kommer i framtiden att ses som galen oavsett. Dock kommer hans idéer att vara mer eller mindre accepterade: ner med frankfurtskolans absurdism, ner med islamism, fram för traditionella västerländska värderingar.

Svensson sa...

Här är en länk till "Pappans" alla Breivik-artiklar, som kan vara värt att läsa.

Breivik är ett komplext fenomen, en gråzon det är värt att vistas i anser jag. Det är 2011 års verklighet helt enkelt.

Pappan sa...

Tänkt situation i förhörsrummet:

Lippestad, lätt vädjande: Men ångrar du inte ditt dåd -- alla dessa ungdomar som fick sätta livet till och alla familjer som fick sina liv förstörsda?

Breivik: Nej varför skulle jag ångra mig, jag har ju förberett och tänkt igenom det här i åratal, du har väl läst manifestet?

L: När du såg vad som hände framför din pistolmynning... KÄNDE du ingenting??

B: Hör här -- jag tänkte ut det värsta jag kunde förmå mig att göra. Det jag gjorde var fruktansvärt, det var ju själva poängen! Jag visste att jag inte kunde genomföra en så fruktansvärd sak som jag såg behövde göras för att vända trenden på sikt. Jag visste att jag skulle behöva desensitera mig -- härda mig -- i flera år innan jag skred till verket. Det skriver jag ju i manifestet! Jag spelade helt ändamålsenligt World of Warcraft i tre års tid för att lära mig skjuta och döda utan att känna. All min disciplin gick ut på att klara av att göra det ingen sunt kännande människa skulle kunna göra. Jag har helt enkelt lyckats med min föresats.

L: Men är det värt det? Du har ju skadat din sak i oöverskådlig framtid?

B: Nejdå. Under min livstid lär vi inte få se några positiva resultat av min insats, det är sant. Men så fort jag dör kommer saker att lossna. Detta gäller vare sig jag lyckas bli dömd i krigsrätt i Haagoch avrättad, vilket vore det bästa, eller om jag mördas i fängelset eller om jag tar mig själv av daga. Det sista skulle givetvis inte se så bra ut men huvudsaken är att jag dör. Då lossnar proppen och saker kommer att börja kunna omvärderas på större skala.

L: Men mäster du inte att du resonerar precis som en jihadist! De du liknar mest -- de du har gjort dig mest lik -- är ju de du ytterst sett vill bekämpa!

B: Jovisst, men annars går det inte. Man måste möta eld med eld, det visar all militärhistoria. Att påstå något annat är bara hyckleri, eller hur!

L: Vi har inte dömt någon till döden i Norge sedan Vidkun Quisling. Inser du att du skulle jämföras med Norges störste landsförrädare?

B: Det gör jag ju redan. Men som jag har visat är jag Quislings motsats. Stoltenberg och hans kumpaner har mer gemensamt med Quisling än jag har. Den jag har mest gemensamt med är Max Manus.

L: Jo du skriver det i manifestet, Breivik, men du måste väl inse att ingen kan ta det där på allvar.

B: Vänta tills efter min död, eller cirka 60 år, vilket som kommer först. Först då kommer det att visa sig vad det var jag gjorde. Jag räknar inte med hedersutmärkelser under min livstid.

L: Jag måste få dig diagnosticerad. Bara en sinnessjuk människa kan vara så...

B: Determinerad?

L: Determinerad är väl ett adekvat ord.

Svensson sa...

@Pappan: du har fångat Breiviks särart bra i denna dialog. Du har liksom jag vistats i "gråzonen Breivik" och med analytisk skärpa klargjort ett och annat. Mange takk!

Pappan sa...

Tack för inspirationen. Och vel bekomme!

Etiketter

A-Z (5) abb (82) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (50) aktufall (7) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (27) att vara Svensson (226) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (11) bing (294) biografi (16) bloggish (59) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (12) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (34) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (2) esoterica (117) etni (13) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (119) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (25) ipol (67) islam (6) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (24) kuro (2) libyen (18) link (32) lite litteratur (96) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (10) mena (42) multiversums mytolog (5) natio (66) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (14) oneline (1) ori ett lag (53) pil (5) poesy (46) politikka (192) pr (52) pred (3) Priest (14) prophecy (21) rymd (2) sanskrit (9) sf man minns (99) small candies (125) Smaragdeburg (6) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (15) tempel (31) Tolkien (4) topp5 (8) typer (15) USA (18) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)